I dagens SvD en understreckare av Ulla Gudmundson ”När Sverige trängde bort sin katolicism” – en recension av boken ”Doften av rykande vekar”
”När Sverige för snart 500 år sedan blev lutherskt var det en utdragen och smärtsam process, med inslag av våld och kulturförstörelse. Antologin ”Doften av rykande vekar” tecknar en delvis polemisk motbild till den förenklade propagandabilden av reformationen.”
http://www.svd.se/nar-sverige-trangde-bort-sin-katolicism/om/kultur:under-strecket
// Irène
PS Tycker att Ulla Gudmundson lyckats utmärkt med att framhålla bokens förtjänster utan att väja för bokens brister.
”Kunskap är nödvändig för att bryta ner stereotyper och fördomar. Därför är den kunskapsrika motbild som tecknas till den förenklade propagandabilden av reformationen i ”Doften av rykande vekar” nyttig för den svenska självförståelsen. Men den är också en partsinlaga. Också motbilden måste granskas kritiskt, nyanseras och sättas in i ett sammanhang. 1400- och 1500-talen är en brytningstid i hela Europa. Den absoluta furstemakten, kungamakten av Guds nåde, träder fram som politisk modell. Också påvedömet utvecklas till en absolut monarki. Det var en våldsam tid. Kättare brändes på bål i det katolska Europa. Den spanska reconquistan under Ferdinand och Isabella var förmodligen brutalare än den lutherska reformationen i Norden.
Att sitta fast i bitterhet och snäv konfessionalism, som vissa bidragsgivare till ”Doften av rykande vekar” tycks göra, är förstås meningslöst.”
Ulla Gudmundson nämner ”reconquistan under Ferdinand och Isabella”. Går vi utanför Europa och blickar mot den nya världen och katolska kyrkans medverkan till den ”kulturrevolution” det innebar för urbefolkningen när Columbus steg i land i ”indianernas land” så var även den betydligt ”brutalare än den lutherska reformationen i Norden.”
Om Gustav Fasa rumsterade om i Sverige så rumsterade påvedömet och katolska kungaparet Ferdinand och Isabella samtidigt om i hela världen.
https://en.wikipedia.org/wiki/Treaty_of_Tordesillas
”Doften av rykande vekar” avslutas med ett kapitel – ”Katolsk återkomst i vår tid” – av bokens förläggare Per Åkerlund där Åkerlund bland mycket annat beskriver Retreatrörelsen och då ingående bla Per Mases gärning för Meditationsgården Berget.
Att i detta sammanhang överhuvudtaget inte ens nämna namnet Hans Hof kan inte annat än att betecknas som manipulation från Åkerlunds sida. Varken i Åkerlunds text eller i Person-och sakregistret finns namnet Hans Hof med.
Konflikten mellan Per Mases och Hans Hof är allmänt känd men att som förläggare och medförfattare manifestera sitt ställningstagande på det sätt Åkerlund väljer att göra finner jag ytterst beklagligt.
I samband med att Hans Hof fyllde 80 år 2002 skrev Agneta Lagercrantz en artikel om honom i SvD med den talande rubriken
”Zen öppnar dörren inåt även för den kristna människan”
”Han har verkat som präst i Svenska kyrkan, varit professor i religionsfilosofi och introducerat zenmeditationen i Sverige. När Hans Hof nu fyller 80 år kan man säga att han inte lämnat något av dessa fält oberört: Han lämnade och återfick prästämbetet på 1980-talet. Med honom blev religionsfilosofi ett eget ämne i Uppsala. Och det som nu heter Meditationsgården i Rättvik var Hans Hofs initiativ i början av 1970-talet.”
http://www.svd.se/zen-oppnar-dorren-inataven-for-den-kristna-manniskan
Här berättar Magnus Nyman och Fredrik Heiding SJ om ”Doften av rykande vekar”
https://www.youtube.com/watch?v=spsOfw4DAaE
