24 mars 2022
Kära sr Madeleine
”De mer eller mindre organiserade reaktionära krafterna är däremot farliga.”
Du menar ORK – organiserade reaktionära katoliker ! D’accord !
”För att hårdra det lite: vi som är döpta är Kyrkan, Vatikanen är bara en administrativ institution.”
Bara och bara ?
Har Jesus instiftat Vatikanen?
Låt oss inte glömma att det finns en Troskongregation i denna ”administrativa institution” som en gång i tiden helt legitimt i egenskap av Inkvisition brände oliktänkande på bål och som fram tills för bara några år sedan – när Franciskus avpolleterade kardinal Müller – fortsatt att brännmärka oliktänkande.
Jag skulle vilja sätta fokus på detta som du skriver : ”Kyrkan är vi döpta. Varje döpt person är en alter Christus, ”en andra Kristus”. Samtidigt som vi är detta, är det också en kallelse, en väg att förverkliga.”
Du sätter här fingret på vad bla den Tyska Biskopskonferensens Synodala Väg särskilt finner angeläget att diskutera dvs relationen mellan vigda ämbetsbärare och lekfolk och hur man rent praktiskt i verkligheten valt att gestalta denna relation under den Synodala Vägens process då biskoparna ”i 4 arbetsgrupper ville tala i ögonhöjd med lekmannarepresentanter för Centralkommittén för tyska katoliker.”
Varför har nyheten om Georg Bätzing fastnat i Signums Bullerbyfilter ?
En uppfattning att ”Varje döpt person är en alter Christus, ”en andra Kristus” får ju konsekvenser ! Inte undra på att ORK är livrädd för, känner sig hotad av och därför på olika sätt vänt sig mot Tyska Biskopskonferensens diskussioner – Synodala vägen som inte dragit sig för att lyfta fram dessa konsekvenser – något som Polska och Nordiska Biskopskonferenserna inte vill höra talas om och därför desperat i var sitt brev försöker uppfostra ordföranden biskop Georg Bätzing.
Förra året bildades också i Tyskland en ”Arbetsgrupp för kristen antropologi ” som startade en alternativ synodal väg – ”Börja på nytt” – och lanserade ett Reformmanisfest i 9 punkter som vår svenske trosfrände Kjell Blückert hakar på och gör sitt bästa att i sin tur lansera på Signum webben 19 mars 2022 och där Blückert dessutom raljerar över Tyska Biskopskonferensens synodala väg i termer av ”en väg som mer lever i det blå, läs: i liberalteologiska luftslott.”
Kjell Blückert i Signum lanserar På stället marsch
”Börja på nytt” beskriver i ett nötskal ”att man inte önskar en kyrka som består av funktionärer och ständigt tjatter, där kallelser har ersatts av utnämningar, hängivenhet av kontrakt och tillit av kontroll.” Föraktfullt beskrivs lekmännen i Tyskland som ”godtyckligt utvalda representanter för föreningar osv vilket vittnar om misstroende för den sakramentala kyrkan som konstitueras av apostolisk auktoritet.”
Du hör – det är ljusår från ”Varje döpt person är en alter Christus, ”en andra Kristus”.
Vad kvinnor beträffar talas om att ”återupptäcka det kvinnliga elementets skönhet”. Suck !
Vidare upprepar ORK sin favoritmetafor ”Guds folk som Guds brud och Kristus som brudgummen – av vilket följer att prästen – som symboliskt representerar Kristus – helt följdriktigt måste vara man! ”
Har vi hört det förut ?
Du skriver ”Jag tror att det är viktigt att vi inte okritiskt följer vare sig präster, biskopar eller biskopskonferenser eller dikasterier i Vatikanen.”
D’accord !
Shalom
Irène
________________________________________________________________________________________________________________
27 mars 2022
Kära Irène,
Självklart har inte Jesus instiftat Vatikanen!! Jesus tog på sig Lagen – Torah – i sin fullhet, levde Lagen i sin fullhet och ville att hans medvandrare skulle göra likadant. Som alla judiska trosbekännare så tolkar han också Lagen. Det viktigaste är att älska Gud av hela sitt hjärta, hela sin själ och all sin kraft och att älska sin nästa som sig själv.
Av praktiska skäl organiserar vi oss eftersom vi firar vår tro tillsammans och tillsammans minns vår gemensamma historia. Gemenskaper där man känner varandra och kan vara till stöd för varandra är helt avgörande för att vi ska växa som människor. Men som alltid när människor ska göra något tillsammans så uppstår utmaningar, slitningar och oenighet. Vi är inte fullkomliga utan på väg mot fullkomlighet.
Vatikanen – eller vilken kyrkoorganisation som helst – kan således tjäna den mänskliga gemenskapen om alla vandrar i ödmjukhet. Och ödmjukhet ska inte uppfattas som något underdånigt eller självförödmjukande. I en notis i Vägmärken29 juli 1959 skriver Dag Hammarskjöld: ”Ödmjukhet är motsatsen till självförödmjukelse i lika hög grad som till självförhävelse. Ödmjukhet är att icke jämföra sig. Vilande i sin verklighet är jaget icke bättre eller sämre, icke större eller mindre, än annat eller andra. Det är – intet men samtidigt ett med allt. I denna mening är ödmjukhet restlös självutplåning. Att i ödmjukhetens självutplåning vara intet, och ändå i kraft av uppgiften förkroppsliga hela dess tyngd och auktoritet är den kallades livshållning.” Ödmjukhet förutsätter närvaro i tid och rum, en närvaro i sin egen medelpunkt, i en acceptans av den jag är som person. Att företrädarna i Vatikanen inte alltid visar på denna skapande ödmjukhet är en annan sak. Påven Franciskus har gått ganska hårt åt sina medarbetare i kurian, kyrkans ledningsfunktion.
Nyligen har påven omorganiserat hela kurian med alla departement (”dikasterier”) och det är nu möjligt även för lekfolk att utnämnas till ledningsfunktioner i dessa organ. Det är ett stort och faktiskt ganska revolutionerande steg som därmed tagits och som i alla fall lite grann kan tona ner den klerikalism som hittills rått i Vatikanen.
Varför har den tyska synoden fastnat i Signums bullerbyfilter, frågar du. Inte bara i deras filter … så även i hela Stockholms katolska stift!! Den nordiska biskopskonferensens brev till biskop Bätzing som jag kommenterade tidigare i den här serien vittnar med all önskvärd tydlighet om rädsla! För att veta vad rädslan bottnar i, för konferensen i sin helhet liksom för varje enskild biskop som skrivit under brevet, skulle jag behöva samtala med dem. Att de skämt ut sig själva och även de nordiska katolska stiften är en sak. Vilka konsekvenserna blir av deras agerande vet vi inte ännu. De har i alla fall fått en hel del mothugg i internationell press.
Många katoliker i de nordiska länderna är osäkra i sin tro och blir rädda när alla döpta katoliker uppmuntras att ställa frågor om sin tro och ifrågasätta ingrodda vanor. Den ”alternativa synodala vägen” är ett uttryck för denna rädsla. En rädd människa är inte sällan en farlig människa. Den som känner sig hotad går ofta till attack med helt orimliga vapen. Du nämner Kjell Blückert som en som förespråkat en alternativ synodal väg i Sverige. Man kan ställa den enkla frågan varför inte Kjell Blückert kan delta i någon av de många grupper som förbereder ett svar till synoden. Det är i ett sådant sammanhang som han kan framföra sina åsikter.
Brudmystiken, som du omnämner, har jag svårt att förstå mig på. Alltså, till nöds kan jag väl uppfatta kvinnor som brud till Kristus (under förutsättning att den Uppståndne är en ”man”) – men att alla män skulle identifiera sig som ”brud” känns sannerligen märkligt! Brudmystiken vittnar om en förvriden människosyn och en närmast hädisk syn på Kristus. Kristus (den Smorde, Messias) är ju den uppståndna människan (man och kvinna). Om inte Kristus som uppstånden representerar både kvinna och man fullt ut så skulle inte uppståndelsen gälla oss kvinnor! Och i så fall borde inte kvinnor döpas över huvud taget!
Jag kan inte låta bli att dra på munnen åt uttrycket ”det kvinnliga elementets skönhet”! Det kan ju rimligen bara vara en man som säger så! Undrar vad som åsyftas – egentligen? Jag blir vansinnigt nyfiken …!!! Och vad är dess komplement: ”det manliga elementets skönhet”?
Sr Madeleine OP
