Katolska kyrkan och modernism

Igår fortsatte sr Madeleines föreläsningsserie om andra Vatikankonciliet

http://www.dominikansystrarna.se/viewNavMenu.do?menuID=5

”Modernisternas rehabilitering från fördömelse och uteslutning till ett erkänt inflytande.”

För innehållet har du Bengt redogjort bra på din blogg.

http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2012/03/30/modernismen-ett-r-246-tt-skynke-inte-bara-f-246-r-pius-xii.aspx

Av de modernister som sr Madeleine nämnde är  jesuiten George Tyrrell (1861-1909) dock den person vars öde är  mest gripande för mig .

Wikipedia

”Af alla katolska modernister har T. väl varit den mest läste och älskade, liksom hans personlighet präglades af sällsynt ädelhet och djup Kristus-kärlek.” När döden snart befriade honom från hans svåra ställning, vägrade Rom honom kyrklig begravning ; men en fransk vän, abbé Brémond , påtog sig det oundvikliga kyrkliga straffet och läste vid graven de katolska bönerna. Postumt    utgavs ”Tyrrells testamente” Christianity at the Cross Roads (1909).”

http://sv.wikipedia.org/wiki/George_Tyrrell

På engelska Wikpedia  förtäljs vad som hände denne vän till George Tyrrell abbé Brémond som straff för att han förbarmade sig över sin döde vän.

”A priest, his friend Henri Bremond, who was present at the burial made a sign of the cross over Tyrrell’s grave. For this act Bremond was suspended a divinis by Bishop Peter Amigoof  Southwark   for some time.”

http://en.wikipedia.org/wiki/George_Tyrrell

Det är när man läser och hör om öden som George Tyrrell och nedan Alfred Loisy som det är adekvat att påpeka att katolska kyrkan och kristen tro tyvärr inte alltid går hand i hand.

Även prästen Alfred Loisy (1857-1940) ett gripande människoöde .

”Loisy was excommunicated vitandus *the following year, on March 7, 1908. After his excommunication he became a lay intellectual[9]. He was appointed chair of history of religions in the Collège de France. He served there until 1931. He died in 1940.”

*A vitandus (  Latinfor ”one to be avoided”) excommunicate was someone affected by a rare and grave form of  excommunication, in which the Church ordered, as a remedial measure, that the faithful were not to associate with him ”except in the case of husband and wife, parents, children, servants, subjects”, and in general unless there was some reasonable excusing cause

”The most notable case in the 20th century of excommunication with the effect of making the person a vitandus was that of the priest Alfred Loisy.”

http://en.wikipedia.org/wiki/Alfred_Loisy

// Irène

PS  Katolska kyrkan talar gärna om MÄNNISKANS VÄRDIGHET.  Dit hör  samvetsfrihet,  tanke- åsikts –och yttrandefrihet.

Att kränka  dessa friheter innebär att kränka människans värdighet.

Här ytterligare exempel på Troskongregationens  patologiska  kontrollbehov  och  kränkande av mänsklig värdighet  och försök att hindra  katolskt nytänkande i vår tid genom sk notifikationer eller exkomunicering.

Särskilt ängsligt bevakar Troskongregationen  att inte tankegods från Asien blandar sig in i katolska kyrkan.

Jesuiten Jacques Dupuis (1923-1954)

http://en.wikipedia.org/wiki/Jacques_Dupuis_%28priest%29

Jesuiten Antony De Mello  (1931 -1987)

http://en.wikipedia.org/wiki/Anthony_de_Mello

Tissa Balasurya OMI  f 1924

Han exkommunicerades 1997 men efter en massiv protest världen över hävdes exkommuniceringen efter 1 år.

http://en.wikipedia.org/wiki/Tissa_Balasuriya

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

20 svar på Katolska kyrkan och modernism

  1. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    En sak till……… jättekul att du börjat gå på sr Madeleines kurser………
    bådar gott för framtiden…….när jag läste din sammanfattning på din blogg……. börjar kännas som att vi tillhör samma kyrka……..

    // Irène

  2. Irene Nordgren skriver:

    För den som orkar att läsa Vatikandokument har det kommit ytterligare ett sådant

    INTERNATIONAL THEOLOGICAL COMMISSION

    THEOLOGY TODAY:
    PERSPECTIVES, PRINCIPLES
    AND CRITERIA

    http://www.vatican.va/roman_curia/congregations/cfaith/cti_documents/rc_cti_doc_20111129_teologia-oggi_en.html#CHAPTER_2

    När jag skummade igenom texten fastnade detta egendomliga yttrande

    ”While ‘dissent’ towards the magisterium has no place in Catholic theology, investigation and questioning is justified and even necessary if theology is to fulfil its task”

    Kanske måste man ha doktorerat i katolsk teologi för att förstå andemeningen i att det å ena sidan är fritt fram och till och med berättigat att ha en undersökande och ifrågandesättande attityd inom katolsk teologi men å andra sidan bara under förutsättning att ens undersökningar och ifrågasättanden INTE AVVIKER FRÅN MAGISTERIET.

    För i så fall blir man nämligen DISSIDENT.

    Vill man alltså inte bli dissident så håller man med om allt vad magisteriet säger.

    Jag kan inte få det till annat än att det minst riskabla är att avstå från att undersöka och ifrågasätta även om det är tillåtet- ty vem kan I FÖRVÄG garantera att sådana teologiska undersökningar och ifrågasättanden inte hamnar långt bort från magisteriets teologiska egentillverkning.

    // Irène

  3. Gert Gelotte skriver:

    Vänner,

    övergreppen mot Tyrrell och Loisy begicks av Pius X, en påve med stora personliga kontraster. Å ena sidan pastoral reformator. Å andra sidan benhård auktoritär antimodernist:
    ”Kyrkan är till själva sin natur ett ojämlikt samfund, som omfattar två slags personer, herdar och fårahjordar. Hierarkin ensam leder och kontrollerar … Den stora massans plikt är att låta sig styras, och i undergiven anda utföra order från dem som har till uppdrag att leda.” (Helgon och syndare, Eamon Duffy, Norma 2002)

    Pius förtryck av oliktänkande såväl som misstänkt oliktänkande inom kyrkan kan sägas ha kulminerat med Sodalitium Pianum – ett slags hemlig trospolis som terroriserade allt och alla – inklusive den blivande påven Johannes XXIII, då seminarist och misstänkt för att ha läst en förbjuden bok.

    Alla människor måste förstås förstås i sin tids sammanhang. Men det var inte ett uttryck för gott omdöme när Pius X helgonförklarades 1954. Hans personliga fromhet var säkert äkta och på det personliga planet var han kanske ett helgon – efter sina förutsättningar. Men helgonförklaringen satte upp honom som ett föredöme – som påve. Det fick allvarliga konsekvenser – som påverkar kyrkan in i vår tid.

    Gert Gelotte

  4. Bengt Malmgren skriver:

    Gert!
    I boken Katolska kyrkans historia (förf Holmes, Bickers) talas om ”integristiska katolikers häxjakt”.

    Sodalitium Pianum var enl Wikipedia ett privat initiativ av msgr Umberto Benigni, ett nätverk via hans kontakt med många teologer som verkar ha gått ännu längre i sitt nit än Pius X själv.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Sodalitium_Pianum

    Integristerna angav praktiskt taget alla ledande katolska lärda i samtiden. I nämnda bok berättas att Pius X´s efterträdare, Benedikt XV fann ett oöppnat brev från en extremt konservativ italiensk biskop, Benigni, som angav påve Pius X själv för att vara modernist. Det visar hur extrem denna häxjakt var. Det påminner om jakten på kommunister i USA under McCarthy-eran.

  5. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    Ett problem inom katolska kyrkan när det gäller extrempositioner är hierarkins obenägenhet att ta itu med ytterligheterna till höger men STOR BENÄGENHET att alltid ta itu med ytterligheter till vänster.

    SSPX paradexemplet. Lefebvre fick hållas i åratal ända tills han prästvigde sina 4 biskopar.

    Jfr med de 2 senaste påvarnas handlingskraftighet när det gäller befrielseteologi.

    Ditt försvar för Pius X är inte hållbart.

    // Irène

    PS Du får nu kritik på denna punkt av mig och jag ser att du på din blogg samtidigt får kritik för sådant som jag berömmer dig för då jag ser att du inte LÄNGRE tillhör extremhögerns högerkant.

  6. Bengt Malmgren skriver:

    Irène!
    Förstår inte riktigt vad du menar. Vi talar om fakta och inte värderingar ang Pius X.
    Att Sodalitium Pianum inte startades av Pius X själv utan var ett initiativ utanför honom – faktum
    Att Pius X tolererade integristerna utan att ta itu med dem – faktum
    Att integristerna gick längre än Pius X själv – faktum
    Att konstatera dessa saker är väl inte att värdera eller ”försvara” Pius X, bara att beskriva som det var.

    Sedan undrar jag varför nödvändigheten av dessa karakteriseringar och positionsbestämningar av mig är nödvändiga istället för att diskutera sakfrågor.

    ”Extremhögerns högerkant” = det mest extrema, ultrahöger. Fattar jag rätt? Menar du att du placerat mig där tidigare? Jag känner inte igen mig.

  7. Gert Gelotte skriver:

    Bengt,

    enligt Eamon Duffy gav Pius X Sodalitium Pianum sitt aktiva stöd. Pius X gjorde anspråk på absolut makt över kyrkan. Han går knappast fri från ansvar för de exesser SP gjorde sig skyldig till.

    Encyklikan Lamentabili Sane med dess 65 fördömelser av allt ”modernt” liksom Antimodernisteden är också verk av Pius X.

    Pius X var en märkligt sammansatt person, personligt from, pastoral nydanare, men också antiintellektuell, auktoritär som en gammaldags husfader och reaktionär i ordets bokstavliga betydelse – till synes livrädd för sin egen samtid. I en tid när den kritiska bibel- och kyrkoforskningen tog fart var han inte vuxen sin uppgift.

    Bland det första efterträdaren Benedikt XV gjorde var att avskaffa Sodalitium Pianum.

    Vår nuvarande påve Benedikt XVI påminner en smula om Pius X – men fredligare och maktlösare. Han gör dock samma misstag – att försöka stoppa världen och vrida den baklänges.

    Gert

  8. Anneli Magnusson skriver:

    Det viktiga är att den förföljelsen av oliktänkande förekom, inte vem som var mest nitisk, Pius X eller någon av hans medhjälpare.
    Pius själv var hur som helst ansvarig för Qunta Cura med appendixet Syllabus Errorum, som fördömer sådant som demokrati och yttrandefrihet.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Quanta_cura

    Väsentligast är dock att försöken att tysta katolska teologer och andra kommit tillbaka i och med ”Theology today: Perspectives,Principles and Criteria.”
    Katolska kyrkans ledning har inte lärt sig mycket av historien.
    Anneli

  9. Anneli Magnusson skriver:

    Quanta Cura kom till under Pius IX inte den X.

  10. Bengt Malmgren skriver:

    Anneli!
    Om man nu skall tolka den motsägelsefulla texten i Theology Today… på det sättet. Det är också möjligt med en mera positiv tolkning.

    Men viktigare än tolkning av den texten som väl inte har så stor auktoritet är väl hur utvecklingen i praktiken blir. Om det går mot ett öppnare klimat eller mot ökad kontroll…

  11. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    Låt mig nyansera mig.

    ”Extremhögerns högerkant” = det mest extrema, ultrahöger. Fattar jag rätt? Menar du att du placerat mig där tidigare? Jag känner inte igen mig.”

    Här tog jag i för mycket.

    Jag har tidigare placerat dig stå med båda fötterna inom den högerkristna falangen i Sverige varifrån du på senare tid ger intryck av att med vänsterfoten ha tagit ett steg ut därifrån.

    ”nödvändigheten av dessa karakteriseringar och positionsbestämningar av mig är nödvändiga istället för att diskutera sakfrågor. ”

    Nej inte nödvändiga men poängen i min kommentar låg i påvedömets SKILLNAD i FÖRHÅLLNINGSSÄTT till rörelser åt höger och vänster inom kat kyrkan. Avsaknad av ALL kritik mot denna orättvisa ATTITYD gynnar högerextremismen……..

    Det är ett välkänt faktum att senaste påvar inte bara visat större TOLERANS mot högerextremism än mot moderata vänsterfalanger utan till och med stöd och visad uppskattning för högerextrema positioner.

    En avgörande skillnad mellan dig och mig är att du kan kritisera missförhållanden inom kat kyrkan UTAN att hålla högste chefen ansvarig. Han går ständigt FRI i dina ögon.

    Inte i mina.

    En fråga – anser du att det är bra att påvar är oavsättliga i stort sett ?

    Anser du det räcker för en påve att sparka nedåt men själv sitta kvar oavsett vad som framkommer, som tex avslöjandet om förintelseförnekare inom SSPX / upphävandet av exkommuniceringen.

    Eller sexskandalerna. Det råder delade meningar om B16 påvliga åtgärder kom för sent eller inte. Här har du och jag helt olika uppfattning.

    Jag hör till den falangen som anser att påven ”i sitt tidigare liv” dvs före massmediauppbådet medverkade till att genom förordningar skärpa mörkandet av sexskandaler i tron att motsatsen skulle skada kyrkan.

    Det var TACK VARE massmedia som poletten trillade ned hos B16 och han insåg att det var precis TVÄRTOM.

    Det var tack vare SVT som B16 ertappades med att inte ha koll på läget – inte veta vad han håller med – i bästa fall. I sämsta fall visste han – men brydde sig inte.

    Största felet med B16 är att han fattar så LÅNGSAMT när det gäller vår pluralistiska och mångkulturella och mångreligiösa globala värld.
    Det räcker inte att ha doktorerat i teologi och ha professorserfarenhet från den akademiska världen som främsta merit i sitt CV för att vara en duglig ledare för världens största kristna kyrka.

    Det är inte acceptabelt att man som påve permanent kan leva efter mottot Learning by doing.

    Tycker du att Sten Tolgfors skulle kunna åberopa samma motto och sitta kvar som försvarsminister ?

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=5308

    // Irène

  12. Bengt Malmgren skriver:

    Irène!
    Då blev det mera begripligt med höger – vänster

    Att påvarna visar större tolerans åt höger än vänster, ja så verkar det vara.

    Tolgfors är vald och tillsatt på sådana premisser att han kan avsättas. Påven är tillsatt på andra premisser. Jag tycer det är bra att det är så, vore olyckligt om det blev en massa politiskt spel kring tillsättande och avsättande av påvar.

    Hellre att det är som det är, och att man får ha överseende med brister till en viss gräns. Tror inte det blev bättre med ett sådant system, det skulle leda till andra komplikationer. Påvarnas brister får vi räkna med kompenseras av motsvarande förtjänster samt Guds nåd och den helige Andes ingripande.

    Visst, Benedikt XVI fattar långsamt, men när ha väl fattar ändrar han sig verkligen. Det vore värre om han försökte skyla sitt misstag genom att fortsätta att försvara sin tidigare ståndpunkt.

  13. Irene Nordgren skriver:

    Ok Bengt

    Glad åt de medgivanden du gör.

    Respekterar att vi i mångt och mycket fortfarande har olika syn på bla strukturella kyrkofrågor.

    Beundrar ditt tålamod med meningsmotståndare från olika läger och din tapperhet att stå pall för alla attacker du utsätts för (bla från mig) utan att fly undan.

    // Irène

  14. Bengt Malmgren skriver:

    Irene!
    Tack för det!

  15. Anneli Magnusson skriver:

    Bengt,
    Ok. Man kan förstås jämföra dokumentet Theology Today med den faktiska utvecklingen och den katolska ledningens agerande, men det ser inte ljusare ut då.
    Exkommuniceringarna har ökat i antal från att i stort sett ha varit helt försvunna. Titta på Irénes lista.
    Anneli

  16. Gert Gelotte skriver:

    Vänner,

    ibland har frågan vilka vi är väckts. Liberaler, radikaler, förnyare eller vad? Enklaste svaret är väl att vi i är modernister, eller vad tycker ni?

    Gert

  17. Irene Nordgren skriver:

    Gert

    Om modernist är synonym till vilja tillhöra skaran av Jesu vänner, så är jag modernist till 100 %.

    // Irène

  18. Anneli Magnusson skriver:

    Jag föredrar reformvän, eftersom det dels talar om vad jag strävar efter, dels är klart och tydligt för något.
    Anneli

  19. Gert Gelotte skriver:

    Vänner,

    reformkatolikernas mest lysande företrädare var Erasmus av Rotterdam, samtida med Luther. De krävde reformer men vägrade ”köpa orgel och öppna eget”. Så var/är det också med modernister.

    Gert

  20. I minst 30 år har jag haft en viskning i mitt öra – ungefär som en sån där refräng man aldrig blir av med- ”Erasmus erasmus eramus av Rotterdam”. Om man gör rytm av det så märker ni hur fiffigt bra det blir.

    En annan viskning var Kierkegaard. Ingen rytm dock.

    Nu ska jag ta itu med mitt inlägg som spökade sist.

    Agneta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *