Vänner,
Vatikanens tillkännagivande att ”försök” att prästviga kvinnor är ett ”allvarligt brott” som skall hanteras enligt samma procedurer som sexuella övergrepp på barn avslöjar hur kyrkans ledare tänker. Ett försök att förklara en revision av den kanoniska lagen avslöjar deras legalistiska sätt att tänka skriver franciskansystern Fran Ferder och prästen John Heagle i en analys för NCR.
http://ncronline.org/news/vatican/inner-workings-hierarchy-sex-offender-mentality
Gert Gelotte
Vad är NATURLIGT och vad är ONATURLIGT dvs mot naturen ?
Därom tycks det råda delade meningar INOM katolska kyrkan.
Även människans sexualitet är föremål för vetenskaplig forskning.
Alltså även kring HBT frågor vet vi mer idag än tidigare generationer.
”Majoriteten av västeuropas katolska moralteologer håller inte med i kyrkans OFFICIELLA hållning när det gäller tex homosexualitet” säger den katolske och kloke teologen Hermann Häring.
Men Vatikanen framhärdar i sin ovetenskapliga syn på homosexualitet och tvingar präster och biskopar in i ohållbara situationer i sina församlingar.
Vem ska ha tolkningsföreträde ?
Om katolska kyrkan VÄLJER att indirekt ge ”dispens” till en grupp människor att ha sex utanför äktenskapet så får katolska kyrkan banne mig skylla sig själv att det kan bli pinsamt ibland när detta hyckleri av och till kommer fram i dagsljus.
// Irène
David Berger, ledande tysk thomist och ledamot i den prestigefyllda påvliga Thomas av Aquino akademin i Rom, Pontificia Academia Sancti Thomae Aquinatis
http://www.vatican.va/roman_curia/pontifical_academies/san-tommaso/past.html
har uteslutits ur akademin efter att han i april i år offentligt i Frankfurter Rundschau gick ut med att han är homosexuell.
Jag saxar nedanstående ur David Bergers bekännelse. (Min egen övers.)
”Jag får inte tiga längre.”
”Ibland räcker det med en gnista för att utlösa en explosion. I mitt fall utgjordes gnistan av biskop Franz-Jozef Overbecks TV framträdande 11 april. Samma eftermiddag hade jag haft ett långt telefonsamtal med en vän som är präst och som på grund av att han är homosexuell är mycket nedstämd. Jag tröstade honom bla med ”Katolska kyrkans nya katekes” från 1992 som kräver att homosexuella bemöts med respekt och finkänslighet och som fördömer all orättfärdig diskriminering. Några timmar senare framför Overbeck domen inför en miljonpublik ”att det är en synd att vara homosexuell.” Och som om den i kyrkan näst efter påven mäktigaste mannen Tarcisio Bertone ville övertrumfa Overbeck tycks denne en dag senare inte ha något som helst problem att påstå att det finns ett orsakssamband mellan homosexualitet och katolska kyrkans övergreppsfall.
I det ögonblicket stod det klart för mig. Jag får inte längre tiga när sådana yttranden görs- på visst sätt har jag gjort mig medskyldig till sådana genom mitt mångåriga arbete för den katolskt-konservativa sidan. Redan samma kväll avsade jag mig tjänsten som utgivare och skriftställare av tidskriften ”Theologisches”, som sedan mer än 30 år representerar det viktigaste och upplagemässigt största organet för denna grupp.”
”Egentligen hade allt börjat med min fascination för den traditionella latinska liturgin i den Tridentinska riten. Praktfulla barockskrudar och dyrbar Brysselspets , klassisk kyrkomusik , moln av rökelse, en storartad iscensättning som vilken operaregissör som helst nog avundsjukt skulle blekna inför. Och allt dessutom med manlig handfasthet. ”
”Genom mitt intresse för den traditionella liturgin lärde jag dessutom känna andra homosexuella män ”
”Insikten om att jag själv var en del av maskineriet, som jag genom mitt arbete höll igång var en smärtsam process.”
”En hjälp var att sysselsätta mig med den medeltida kyrkoläraren Thomas av Aquino som jag under årens lopp hade skrivit åtskilligt om. Det nya för 1200-talet liksom det revolutionära i Thomas filosofi består i en positiv bekräftande vändning mot ”världen”, mot den reella verkligheten. Thomas betraktar vetenskap och förnuft utifrån en klok förståelse av Aristoteles och inte längre som en fara för tron eller som dess tjänsteflicka utan han erkänner dess egenvärde.
Tillämpat på homosexualitet betyder det detta : Det gäller att inte låsa fast Thomas av Aquino- fortfarande en auktoritet inom katolsk tradition – vid perifera uppfattningar där han helt enkelt var ett barn av sin tid utan söka sig till ledmotiven i hans tänkande. Den som gör så kan bilda sig ett klokt omdöme om homosexualitet med hjälp av modern humanvetenskap. Hur motsägelsefullt det än tycks vara för konservativa katoliker : Man kan som kristen stödja sig på Thomas samtidigt som man är homosexuell.”
”Forskningsresultat visar att mellan 25 och 40% av katolska kyrkans präster är homosexuella.”
Akademins ordförande Lluis Clavell tillhör Opus Dei har uttryckt ”djup smärta” ! ?
http://religion.orf.at/projekt03/news/1007/ne100728_berger_fr.htm
// Irène
PS Intresseklubben antecknar att så länge diskriminering av homosexuella sker ”MED DJUP SMÄRTA” dvs med ”medlidande och på ett finkänsligt och taktfullt sätt ” så är det helt OK.
Konservativa tradionalister bland katoliker förfasar sig gärna över sk queer kultur och queerteologi.
Vad är SSPX männen iklädda spetsar och brodyr om inte queer?
Kolla när ”pater Sandmark aus Schweden” som nyvigd präst för SSPX håller sin första mässa.
Rena queerparaden.
Och prästvigningen av ”pater Sandmark aus Schweden” 27 juni skedde utan lov från påven.
”Grovt brott? ” Varken grovt eller brott. Bara lite för tidigt.
http://piusbruderschaft.de/index.php?option=com_phocagallery&view=category&id =993&Itemid=135
Klicka på en bild och queerparaden rör sig enligt taktfast manlig koreografi !
Under rubrik ”En teologi för kärlekens erfarenheter” – om Werner Jeanronds bok KÄRLEKENS TEOLOGI skriver idag Susanne Wigorts Yngvesson – lektor i etik vid Teologiska högskolan i Stockholm- en understreckare i Svd.
Som en inledning introducerar Susanne Wigorts Yngvesson först den italienske filosofen Gianni Vattimo.
”Han hette Julio och var peruansk dansör. Begäret, den sexuella lockelsen, vaknade så fort Gianni Vattimo såg honom. Det var första gången som kärleken drabbade den italienske filosofen. Vattimo berättar om det i sin självbiografi ”Not Being God” (2008) som publicerades när han var fyllda 72. ”Det var han som lärde mig att i sängen kan du, måste du, vara helt fri. Det var med honom som jag upplevde passion, kärlek till en annan person som också är det maximala begäret. Det var hans leende som först av allt och mer än något annat rörde mig.”
”Det krävs mod för att uppleva kärlek. Det beror på att kärlek handlar om förvandling – framför allt förvandling av oss själva. Kärlek är ingen abstrakt princip, utan en praxis som manifesteras i relationer till andra. Så argumenterar Werner Jeanrond, professor i systematisk teologi i Glasgow, i sin bok Kärlekens teologi (Verbum, 2009, 370 s).”
”FRIGÖRELSE. Det finns inte en specifik kristen kärlek och en allmän. Kärleken – även sexualiteten – är en och odelbar, menar teologen Werner Jeanrond. I sin nya bok försöker han lösgöra kärlekens praxis från kristen patriarkalism.”
”I västerlandets diskurs har vi skilt den lidelsefulla kärleken (eros) från den självutgivande (agape), och den vänskapliga (philia) från den hos föräldrar eller härskare (stergo). Inom teologin har det funnits vattentäta skott mellan det gudomliga agape och det mänskliga eros. Just detta har lett till en förminskning av synen på människans förmåga att älska, argumenterar Jeanrond.”
”Å andra sidan: erfarenheter av kärlek tycks ha varit svåra att härbärgera inom moralen. De vill bända sig loss och revoltera mot systematiseringarna. Kärleken verkar inte rymmas i kroppen utan vill mer och vill ut.”
”Paul Tillich formulerade saken så här: ”Kärleken är det oändliga som skänks åt det ändliga. Det är därför vi i den andre som vi älskar inte endast älskar den andre utan den kärlek som finns i den andre och som är mer än hans eller vår kärlek.”
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/en-teologi-for-karlekens-erfarenheter_5053415.svd
// Irène
Påven har börjat skriva för barn och om barn. Om barnet Jesus.
Gli amici di Gesù – Jesu vänner heter en ny bok för barn skriven av påven som handlar om apostlarna och Paulus.
Inledningen är skriven av den spanske prästen fader Julian Carron ordf för Fraternity of Communion and Liberation.
”One upon a time there was a small group of men who, one day two thousand years ago, met a young man who walked the roads of Galilee. Each had his own job and family but, in an instant, their lives changed. They were called Andrew and John, Peter, Matthew, Thomas, etc. They were twelve and we know them today as the ’Apostles’. … In Jerusalem at that time everyone knew that they were Jesus’ ’friends’. … Later they were joined by St. Paul … who from being a persecutor of Christians became the greatest witness to Jesus”, writes Fr. Carron.
http://www.piccolacasaeditrice.it/scheda_BXVI2010.pdf
Kolla bilden ! Barnet räknar.
Uno, due, tre, quattro, cinque, sei, sette, otto, nove, dieci.
– Men PAPA varför är det bara 1o apostlar på bilden ?
– Och PAPA den där som inte har något skägg. Är det en tant som håller i brödet ? Una donna?
http://visnews-en.blogspot.com/2010/07/friends-of-jesus-new-book-for-children.html
Samtidigt meddelar påvens presstalesman Federico Lombardi att påven nu i sitt sommarresidens Castel Gondolfo påbörjat en bok om Jesu barndom.
http://religion.orf.at/projekt03/news/1007/ne100723_papst_fr.htm
// Irène
Ritva Maria Jacobsson skriver:
Biskop Thomas Gumbleton predikade den sextonde söndagen under året, alltså den 18 juli, över evangeliet om Martha och Maria (Lk 10, 38-42):
Han talar om gästfrihet, att utövas av alla, inte minst gentemot främlingar som blir utvisade från våra länder. Han talar om den viktiga vänskapen som hotas i sexskandalernas spår, när man fruktar att komma för nära varandra. Men hans huvudbudskap är följande:
I sitt översteprästerliga tal (kap 14-16 i Johannesevangeliet) säger Jesus till lärjungarna att han har ännu mycket mera att säga till dem. Det skall komma senare. När sanningens ande kommer, skall anden leda dem in hela sanningen.
Det fanns mycket som först var vedertaget, men som de kristna kom fram till att de måste ändra. Man måste inte bli jude och följa 613 lagbud för att få bli en Jesu efterföljare. Kyrkan accepterade länge dödsstraff; först nu har vi insett att man aldrig har rätt att ta en människas liv. Slaveri var länge självklart, också inom kyrkan. Det är numera totalt förbjudet.
Anden talar till oss och nu talar Anden om kvinnorna . Redan i evangeliet fanns kvinnor som hade en lärjungeroll, Maria vid Jesu fötter, kvinnorna som följde honom, Maria Magdalena, Johanna, Susanna och de andra. Men Paulus förbjöd kvinnor att undervisa. Dock, Jesus hade lovat vid den sista måltiden att sända sin ande som skulle leda lärjungarna. I vår tid har kvinnor fått ledarpositioner och en allt starkare ställning på många områden. Har inte Anden talat till oss nu, på samma sätt som när vi övergav slaveriet och dödsstraffet?
“I believe the spirit is speaking to the church and the spirit is telling us that the role of Mary in today’s gospel must be honored. The role of those first women in the early communities who were leaders of the church must be honored, and we must try to hear the spirit speaking to us, and at least in our church, allow discussion, allow us to listen to one another and to hear what God is saying.
As we do that, we listen, again, to what Paul said in that letter to the church at Colossae, where he’s talking about how God has revealed the mystery that was hidden for centuries, and now God wills to make it known to all of us, the riches and even the glory that God’s mysterious plan reserved until now. This mysterious plan that is revealed is that Christ is in you and you are in Christ. This Christ we preach. We warn and teach everyone true wisdom is aiming to make everyone perfect in Christ. For this cause I labor and struggle with the energy of Christ Jesus working powerfully in me. Paul is saying that Jesus lives equally in every one of us. That’s the mystery that God has revealed.
And if Jesus is living in every one of us, every one of us has a right to be a full disciple of Jesus, carrying out whatever role of the ministry service God calls us. So we listen to those women in our church who say ”I am called.” Christ is in them as Christ is in every male member of the church. I hope and pray that all of us will listen deeply to God’s word today and that we will hear what the spirit is speaking to the church at this time in history and in our church throughout the world.”
http://ncronline.org/blogs/peace-pulpit/and-mary-was-welcomed
Ritva Maria Jacobsson
Anneli Magnusson skriver:
I dagens Svd finns en artikel om interreligiöst samarbete i Leicester,
som inspirerat många. På inbjudan av Svenska kyrkan kommer ledaren för
S:t Philip’s centre, den anglikanske prästen Andrew Wingate under året
att vara baserad i Sverige för att dela med sig av sina erfarenheter.
Det är bara att hoppas att Katolska kyrkan och övriga samfund i landet
hakar på denna möjlighet att förbättra samarbetet sinsemellan.
> http://www.svd.se/nyheter/utrikes/minoriteterna-blir-storst-i-leicester_5028903.svd
> > http://www.leicestercounciloffaiths.org.uk/index.html
> > http://stphilipscentre.dioceseofleicester.com/
Anneli Magnusson
Ritva Maria Jacobson skriver:
I en liten stad i Sydtyskland finns ett par i 70-årsåldern, traditionellt troende katoliker. Innan Renate fyllt trettio år hade de fått sex barn på nio år, vilka uppfostrades i katolsk tro och enligt kyrkans regler. Helmut blev så småningom diakonvigd och har förrättat många vgislar och begravningar, predikat och haft själavårdande samtal. Renate skötte sin familj och sitt hus och tog hand om sjuka släktingar och vänner. Man beundrar den blommande trädgården och det lilla kapellet som han har inrett på vindsvåningen. Det finns fromma bilder av Jesus, Maria och helgon och många familjefoton. En perfekt och så tilldragande idyll!
Men en av döttrarna dog tidigt i cancer. Inga av barnen och barnbarnen har levat i enlighet med kyrkans lära eller varit regelbundna mässbesökare: en dotter är gift för tredje gången och en annan lever tillsammans med en man, som aldrig formellt har skilt sig från sin hustru. Denne man är dessutom Helmuts favoritsvärson som han inte sällan kan tala teologi med. Och Helmut hade en besvärlig konflikt med sin kyrkoherde.
Han säger: jag har lärt mig, jag kan förstå när jag talar med människor som inte följer alla regler. Allt det stränga som fanns hos mig en gång är borta. Renate ber, ofta och mycket, för alla som behöver hennes förbön – och de ber båda för kyrkan. De sörjer över utvecklingen.
De har massor med humor och en härlig hjärtlighet – Renates stora vackra leende bryter ofta fram under vårt samtal. Och bådasäger allvarligt när vi skils: Behüte dich Gott.
Så här ser vår kyrka ut på många ställen i världen. Traditionen lever hos de äldre, men de unga är långt borta från den. Eller kanske inte så långt? Vad jag bär med från detta och från andra liknande möten: tron och hoppet och kärleken är mycket större än kyrkans alla regler, än makten hos de gamla männen i praktfulla skrudar, än sorgen över allt ont som har skett, alla övergrepp och all missämja. Helmut och Renate är inte de enda som håller ut. De för vidare det bästa i traditionen – inklusive fromma bilder (som inte skulle behaga mera sofistikerade konsthistoriker). Bönen omfattar de unga och dem som är långt borta från kyrkan: Och den är sannerligen inte förgäves.
Ritva Maria Jacobson
Med anledning av att det igår var Maria Magdalenas festdag läste jag en text om Maria Magdalena av Tord Fornberg, katolik och docent i Nya Testamentets exegetik vid Uppsala universitet.
”Men hon lyftes också fram av gnosticerande kristna, som tog avstånd från kyrkans framväxande hierarki med dess apostoliska succession. Ett tydligt belägg för detta möter i det så kallade Marias evangelium, antagligen från slutet av 100-talet. Vi finner där en dialog mellan Maria och flera av apostlarna. Andreas och än tydligare Petrus ifrågasätter där att Herren kan ha talat till Maria på ett sådant sätt att de har anledning att lyssna på henne. Levi ingriper på hennes sida och säger, att Jesus älskade henne mer än de andra. Ett annat exempel på denna kamp om auktoriteten i den tidiga kyrkan möter i det välkända Thomasevangeliet, också det från 100-talet. I dess sista utsaga (nr 114) är konflikten om auktoritet än skarpare, och utsagan att Maria skall gå bort ifrån dem ”ty kvinnor är inte värda livet” läggs här i Petrus mun.”
http://www.mariamagdalenas.se/index.php?option=com_content&view=article&id=473&Itemid=160
Termen gnosticism får ofta en negativ klang i manligt teologiska sammanhang. Något åt det heretiska hållet.
Karen King prof i kyrkohistoria vid Harvard University (som skrivit boken The Gospel of Mary of Magdala) skriver i sin också kända bok What is gnosticism ?
”Why is it so hard to define Gnosticism? The problem, I argue, is that a rhetorical term has been confused with a historical entity. There was and is no such thing as gnosticism, if we mean by that some kind of ancient religious entity with a single origin and a distinct set of characteristics. Gnosticism is rather, a term invented in the early modern period to aid in defining the boundaries of normative Christianity. ”
”Orthodoxy” and ”heresy” are terms of evaluation that aim to articulate the meaning of self while simultanously silencing and excluding others within the group. The power relations implied in the discourse of orthodoxy and heresy are firmly embedded in struggles over who gets to say what the truth is: the orthodox are the winners; the heretics, the losers.”
”The language, themes and strategies of orthodoxy and heresy proved to be a powerful discourse, persising in vaious forms up to our own day. My purpose in this book is to show how twentieth-century scholarship on Gnosticism has simultaneously reinscribed, elaborated, and deviated from this discourse. ”
// Irène
PS Intressant att ha Karen Kings synpunkter i bakhuvudet vid läsningen av dialogen mellan Maria Magdalena och den förste ”påven” Petrus och de andra apostlarna i
The Gospel of Mary of Magdala. Ett fragment av denna text finns bevarad och härrör från Nag Hammadi ”biblioteket ” som hittades 1945 i en lerkruka av några bönder i en by nära staden Nag Hammadi i övre Egypten.
http://www.maryofmagdala.com/GMary_Text/gmary_text.html
Också bra att alltid ha i bakhuvudet vid studiet av kyrkans historia och bibelforskning är att fram till våra dagar har män haft absolut tolkningsföreträde att definiera vad som ska räknas som KANONISKT.
I och med detta blev allt som de manliga kyrkofäderna inte fann kanoniskt PER AUTOMATIK ICKE-KANONISKT.
Svårare än så behövde man ! inte göra det för sig.
Vänner,
Richard Sipe har för National Catholic Reporter skrivit en mycket intressant och initierad analys av bakgrunden till pedofilskandalerna. Sipe var benediktinmunk och katolsk präst i 18 år. Nu arbetar han som psykoterapeut – ett inte ovanligt yrkesval bland före detta präster.
http://ncronline.org/news/accountability/beneath-child-abuse-scandal
Gert Gelotte
Ett svar till ”Bakom pedofilskandalen”
Gert,
Den här artikeln var jag på väg att missa i mängden inlägg och jag håller med dig om att den är intessant. Sipe lyckas ta fram nya uppgifter om de sexuella övergreppen och jag tänker då bl.a. på nedanstående citat om en rapport från 1972 (!).
”The Kennedy-Heckler Report did not use the word crisis, but the conclusions they presented had ”crisis” written all over them. They concluded that over two-thirds of priests in their representative psychological study were psychosocially either underdeveloped or mal-developed.”
Det fanns alltså så starka varningssignaler om de katolska prästernas mentala status redan i början av 1970-talet. Med det som bakgrund är det inte så konstigt om både, barn, kvinnor och män utnyttjats sexuellt av katolska präster i så stor omfattning som artikeln uppger.
/Anneli