Katolsk Vision

Vänner,

Lyckades de konservativa blockera familjesynoden eller blir det liberalerna som till sist kan räkna sig som vinnare? På den frågan finns inget enkelt svar, mer än att det får framtiden utvisa. Men en bra analys på temat vem vann, vem förlorade finns att läsa via länken nedan.

Gert Gelotte

http://www.religionnews.com/2015/10/25/won-lost-5-points-contentious-vatican-summit/

/

http://www.dn.se/kultur-noje/kyrkan-som-blev-en-publikdragare/

’ Konstnär Kjartan Slettermark intager Sverige som pudel

Det finns konservativa präster som även de framhåller sig vara feminister, hur går det ihop? Jo, se, det är lite fiffigt… man för fram akademiskt lagda damer som tycker precis som prästerna i alla frågor och vips så kan man kalla sig katolsk feminist om man är någon som hjälper kvinnor att ta plats i ”ledningen”. Kvinnor finns i många ledande funktioner i katolska kyrkan. De sitter som tidningsredaktörer, för Respektrörelsen, ledare för olika lekmannaordnar och de skriver i ex. Signum och säkert är det en jämlik fördelning i församlingsråd. Det är faktiskt inte dåligt eftersom kvinnor kan vara mer representerade på så vis inom katolska kyrkans ”ledning” än i samhället i stort.

Men låt oss titta lite närmare på förutsättningarna för att dessa kvinnor ska få ledande positioner. Jag radar upp som vanligt enligt följande:

1. Får kvinnor tycka annorlunda än männen? Och om de så skulle göra får de då en plats i ”ledningen”?

2. Uttrycker sig dessa kvinnor annorlunda än männen?

3. Om de ex. vill föra fram en sådan förhållandevis snäll uppfattning att flickor borde få vara korflickor i alla svenska församlingar…gör de detta?

4. Har någon framfört över åren en uppfattning som strider mot läroämbetet dvs inte KV o inte syster Madde eller någon jag här glömmer som är reformsinnad?

Min version i plexi:  Kjartan sitter som hund i handen på sin pudelkvinna i himlen

Om svaret på dessa frågor är nej hur kan en konservativ präst då säga sig vara feminist? Är det inte enbart ett falskt utspel från mäns sida … på männens villkor? Det syns mig oerhört lätt att kalla sig feminist via dessa spelregler. Likaså kan man undra över dessa kvinnor som tycker sig bli behandlade rättvist när allt vilar på ett scenario som är regisserat av män.

Ett övertydligt exempel är väl alla systrar i kloster som sprungit benen av sig för att serva präster och manliga diakoner (lägre rang obs o följaktligen inte så mkt vurmande) med kaffe och mat emedan de själva inte ens har predikorätt. Jag har undrat över detta fenomen speciellt när präster har varit kvinnligt fjolliga men ändå fått emottaga denna utomordentliga tjänstvillighet (smile ….jag är inte emot homosexuella …bör sägas…men faktum är att en hel del präster är fjolliga ).

Varför går kvinnor med på sånt i långa loppet?

Och varför i hela friden öppnar inte kvinnor sina munnar och pratar åtminstone med varandra om att …. allt är på männens villkor. Likaså tycker jag att de präster som kallar sig feminister men inte vågar erkänna att det är på männens villkor denna feminism har sin existentiella rätt … är oärliga präster.

Den himmelska pudelkvinnan

Agneta

Vi har förstått genom åren att alltfler läser KV- bloggen

Det syns även på statistiken.

De första månaderna  och året låg det på 30-100  olika ip-nummer per dag.

För några år sedan när bi diskuterade abort var det under några månader 7-800 olika ip-nummer per dag.

I vintras sjönk det till 400 per dag och idag är det 550 olika ip- nummer per dag, Alla är ju inte inne dagligen så låt oss anta att det åtminstone rör sig om cirka 1200-2000 besökare i veckan.

65 % av dessa är svenskar. Så då blir det en hel del svenska besökare.

En eloge till Irene, Gert och mig själv och Krister (r.i.p.). Jag tror verkligen att vi har påverkat till ett öppnare klimat! Det om något är värt att värna om!

Agneta

Vänner,

nyligen var jag i Krakow i sydvästra Polen. Det är en fantastisk stad på alla sätt, fylld av polsk och europeisk historia. I centrum kan man lätt få för sig att man befinner sig i Rom.  Överallt kyrkor, ordenssystrar och präster i sutaner. Många är väldigt unga. Krakow är en universitetsstad med ett av Europas äldsta universitet.

Polen sägs vara Europas kanske mest katolska land och på ytan är det lätt att få det intrycket. Hur det ser ut på djupet vet jag inte, men det finns märkliga motsättningar.

I helgen vann konservativa Lag och Rättvisa parlamentsvalet. Det är ett främlingsfientligt parti som kampanjat mot den avgående mer liberala regeringens beslut, efter hårda tyska påtryckningar,  att Polen skall ta emot 7 000 flyktingar. Före EU-förhandlingarna om flyktingkvoter ville Polen inte ta emot några flyktingar alls. Så skillnaderna mellan partierna är i praktiken inte så stor – vad gäller inställningen till flyktingar.

I förra veckan, alltså på sju dagar,  tog Sverige emot snudd på 9 500 flyktingar. Migrationsverket förmodar i sin senaste prognos att 190 000 flyktingar kommer att söka asyl i Sverige under 2015. Alla får inte stanna, men alla erbjuds tak över huvudet medan de får sina asylskäl prövade. Det är en betydande påfrestning på det svenska samhället, men inte omöjlig. Det är långt kvar innan vi kan tala om en flyktingkatastrof – i Sverige. Det vet alla som har en tv och vet hur katastrofer ser ut.

Sverige brukar beskrivas som ett av Europas mest sekulariserade länder. Det stämmer så tillvida att man under en promenad i Göteborg eller Stockholm knappast får känslan av att befinna sig i Rom.

Men hur ser det ut på djupet? Det katolska Polen tar under protester emot 7 000 flyktingar – kanske. Vad den nya regeringen tänker om detta vet vi inte ännu. Det sekulariserade Sverige tar emot 190 000 flyktingar, inte utan debatt och med åtgärder som på marginalen gör landet lite mera otillgängligt. Men jämfört med Polen är Sverige en annan värld för flyktingar.

Hur kan detta komma sig? Är den polska katolicismen bara ett skal?

Jag antar att en del av våra läsare har sitt ursprung i Polen eller kunskaper om landet som jag inte har. Det vore intressant att få ta del av era synpunkter.

Gert Gelotte

I ett pressutlåtande idag från We are church Irland heter det

”‘We are Church Ireland’ is very disappointed with the final report by Catholic Bishops meeting in Rome over the past three weeks on the issue of the family in contemporary society.

The report’s 94 paragraphs indicate that the majority of the voting Bishops do not favour change either in the teaching or discipline of the Church especially in relation to gay and lesbian people and communion for the divorced and remarried. The position of the role of women in significant roles in the Church did not appear in this final document.

Cardinal Schoenborn of Vienna spoke at the presentation of the report that the issue  ‘of homosexuality was too delicate a theme’ to be addressed especially after the most powerful African Churchman, Cardinal Sarah, compared’ gender ideology and ISIS as two Apocalyptic beasts ‘ and having ‘demonic origins’. ”

http://wearechurchireland.ie/wac-ireland-press-statement-final-synod-report-a-serious-setback-for-pope-francis/

Men  ärkebiskopar på Irland försvarar synodens slutdokument.

Archbishops of Armagh and Dublin defend Synod document

// Irène

PS  Omdömena om den nu avslutade biskopssynoden om familjen varierar och kommer nog fortsätta att göra så.

Kardinal Robert Sarah  – prefekt för Påvliga Liturgikongregationen – och inflytelserik företrädare  för  den konservativa afrikanska falangen talade FRISPRÅKIGT  inför synoden.

”A theological discernment enables us to see in our time two unexpected threats (almost like two “apocalyptic beasts”) located on opposite poles: on the one hand, the idolatry of Western freedom; on the other, Islamic fundamentalism: atheistic secularism versus religious fanaticism. To use a slogan, we find ourselves between “gender ideology and ISIS”.

http://www.ncregister.com/blog/edward-pentin/cardinal-sarahs-intervention-isis-and-gender-ideology-are-like-apocalyptic-/

Mitt eget intryck är att Rom har talat ……..med kluven tunga ……saken är inte avgjord.

Lyssna på ett  spännande samtal om Teresa av Avila i Teologiska Rummet  mellan programledaren Peter Sandlund och Anita Goldman författare  och Ingrid Lindström Leo som doktorerat i spansk litteratur.

”För 500 år sedan föddes en av de stora kristna mystikerna. Teresa av Avila var karmelitnunnan som reformerade sin orden. Hon helgonförklarade 1622 och utnämndes 1970 – som första kvinna – till kyrkolärare. Teresa grundade sjutton kloster, och hennes liv var hårt och strapatsrikt, i kamp mot både ordensfränder, kyrkoledare o den fruktade inkvisitionen.”

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/620936?programid=3109

// Irène

Vänner,

familjesynoden har avslutats med ett dokument som kan tolkas som ett litet steg framåt på reformvägen. I varje fall lyckades de konservativa inte blockera vägen.

För skilda och omgifta katoliker, som vill ha tillstånd att gå till kommunion, öppnas en möjlighet för individuella undantag från det generella förbudet. Det kan förstås diskuteras om utvidgat godtycke är bra. Men kanske kan det ses som en spricka i muren. De som inte ser något behov av att bli granskade och godkända kan som förut välja församling och tillämpa principen ”fråga inte, berätta inte”.

För homosexuella sker inte mycket. Men att ordet ”ondska” inte används för att beskriva homosexuell kärlek är förstås ett framsteg. Det mildare språkbruket kanske gör det lättare att leva enligt principen ”fråga inte, berätta inte”.

Sammantaget blir slutsatsen, ingen katastrof, men heller inga substantiella framsteg. Kanske, kanske med undantag för konciliefädernas betoning av samvetet som högsta instans. Det är ingen nyhet i sak, men att samvetet betonas kommer att stärka reformrörelserna i kyrkan.

En mera utförlig rapport återfinns i New York Times:

http://news.yahoo.com/bishops-wrap-family-synod-exposed-divisions-084134666.html

Gert Gelotte

I höst har biskop Anders  åter engagerat sig i att plädera för att att vårdpersonal ska ha gratis samvetsfrihet när det gäller att vägra att medverka vid aborter.

Biskop Anders har i Aftonbladet skrivit under  uppropet Vi stödjer rätten till samvetsfrihet | Debatt | Aftonbladet

En mer adekvat fråga vore

Ska samvetsfrihet få kosta på eller vara gratis?

Hur kommer det sig att biskop Anders inte är lika engagerad i

Inomkatolsk samvetsfrihet?

Och nu har biskop Anders hittat ett nytt argument för gratis samvetsfrihet för tex barnmorskor och  häromdagen i Aftonbladet fört in motivet med personalbrist som argument. Underförstått  att låta  en barnmorska ”som vill kunna ägna sig helhjärtat åt att hjälpa mammor och barn” betala samvetsfrihetens pris  att byta yrke ökar redan befintlig underbemanning av barnmorskor inom landstinget. Är det något eftersträvansvärt?

http://www.aftonbladet.se/debatt/article21621922.ab

Jag skulle vilja påminna biskop Anders om att SAMVETSFRIHET innebär att samvetet ibland PÅBJUDER något  och ibland FÖRBJUDER något.

När katolska prästers samvete PÅBJUDER  dem att i handling stödja kvinnliga ämbetsbärare ”som vill kunna ägna sig helhjärtat åt att som präster  hjälpa män, kvinnor och barn” och   för detta tvingas betala priset att inte kunna fortsätta att arbeta som präst så innebär det förutom ett högt personligt pris att också  underbemanning bland katolska präster ökar  en redan befintlig underbemanning  i den katolska kyrkan. Är det något eftersträvansvärt?

Sept 2015

”Två dagar efter att fader Jack McClure deltagit i Women’s Ordination Worldwide conferance berättar han att fått besked om att han inte längre får fira mässan i sin församling i San Francisco…….”

Sorglig straffåtgärd

Jan 2013

Och tidigare det kända fallet med Roy Bourgeois  som  avkragats och uteslutits från sin orden utan att delges på vilka  grunder och utan att kunna överklaga beslutet.

”The letter, which comes from the Vatican’s Congregation for the Doctrine of the Faith, is signed by the congregation’s prefect on behalf of Pope Benedict XVI and states that the pope’s decision in the matter is ”a supreme decision, not open to any appeal, without right to any recourse.”

Bourgeois receives official Vatican letter dismissing him from priesthood

Biskop Anders varför inte ägna  samma energi åt inomkatolska som utomkatolska samvetsproblem ?

// Irène

PS Biskop Anders ”Om samvetet och inomkyrklig debatt”