Bengt
Utifrån din senaste blogg ”Homosexualitet och kyrkan” skriver jag följande kommentar på din blogg.
http://bengtmalmgren.wordpress.com/2012/09/30/homosexualitet-och-kyrkan/#comments
Det gläder mig att du inom dig har processat frågan om katolska kyrkans syn på homosexualitet. Din grundliga genomgång visar att du verkligen brottats med frågan.
Eftersom jag inte är lika imponerad av katolska Läroämbetets sanningar som du så behöver jag inte kämpa lika mycket för att få ihop allt.
Som kvinna har jag för länge sedan insett att Läroämbetet inte “vet” allt, då jag som kvinna insett att Läroämbetets syn på kvinnor helt enkelt inte stämmer, helt enkelt inte har med verkligheten att göra. Och om jag som kvinna av EGEN erfarenhet själv kan verifiera att Vatikanmännens syn på kvinnan inte stämmer så blir det lättare att inse att det faktiskt är möjligt att deras syn på andra grupper tex homosexuella inte heller måste stämma.
Jag noterar att du för dina läsare vill undandra det mest pinsamma med Katekesens syn på homosexuella.
Du skriver
“Idag är katolska kyrkan noga med att erkänna att homosexuella personer skall behandlas med respekt och får inte kränkas eller diskrimineras. Det är ett viktigt ställningstagande som förpliktigar att också lyssna till de homosexuella.”
Katekesen föreskriver också MEDLIDANDE. Det är detta som avslöjar synen på vad som ska betraktas som normalt och icke- normalt.
Att få medlidande av sin omgivning för sin sexuella läggning ? Vad ger det för signaler till den homosexuelle ? Att det är synd om honom /henne?
Vi heterosexuella ska alltså tycka synd om de homosexuella. Heterosexuella ska underförstått vara tacksamma för att de är hetero och inte homo. Och denna tacksamhet ska bla yttra sig i medlidande för personer som inte haft förmånen / lyckan att födas med sexuell normal läggning.
Jag VÄGRAR tycka synd om homosexuella. Jag VÄGRAR ha medlidande med dem då jag anser homosexuella är lika normala som heterosexuella.
Handen på hjärtat Bengt – känner du MEDLIDANDE med homosexuella ?
Det borde vara varje katoliks testfråga till sig själv.
Dags att påminna om
The Declaration on the Pastoral Care of Left-Handed Persons
http://www.users.csbsju.edu/~eknuth/rehu/dextera.html
Jag blev inte bara förvånad över ditt svar utan till och med smått ckockad.
Du skriver
”Jag tycker du överdriver angående den där detaljen med medlidandet. Vi vet inte ens vilken valör ordet hade innan det översattes till svenska. Det finns väl massor med skäl att känna empati, sympati, medlidande, eller vad du vill kalla det, med homosexuella: Homosexuell kärlek saknar möjligheten att få barn på naturlig väg, det är en minoritetsgrupp som är utsatt och diskriminerad också i vårt upplysta Sverige. På grund av den press de känner är psykisk ohälsa stor och självmordsfrekvens hög.”
Jag förstår mig med bästa vilja i världen inte på hur du tänker och resonerar.
”Homosexuell kärlek saknar möjligheten att få barn på naturlig väg”
Tycker du att Sveriges alla heterosexuella adoptivföräldrar bör visas medlidande ? Eller alla heterosexuella par som fått barn på ”onaturlig” väg ? Ska de ha medlidande ?
Tror du att dessa heterosexuella föräldrar känner annorlunda kärlek för sina barn än föräldrar som fått barn på naturlig väg ?
Om ja på vilket sätt ? Om nej varför skulle homosexuella par känna annorlunda än heterosexuella par?
Du skriver vidare
” På grund av den press de känner är psykisk ohälsa stor och självmordsfrekvens hög.”
Det är ju religionen som förorsakat OHÄLSAN och fortfarande direkt är orsak till att homosexuella far illa i samhället och till och med tar livet av sig eller blir mördade pga sin läggning.
Alltså först förorsakar kyrkan (för att hålla mig till kristendom ) genom sitt fördömande och sin samhällsauktoritet att homosexuella betraktats som sjuka och kriminella och när resultatet kommer som ett brev på posten att homosexuella pga detta farit illa under tidernas lopp, då svarar kyrkan med sitt budskap om finkänslighet och medlidande.
En bild kommer för mig att jag först slår ned någon som blodig faller till marken men därefter hämtar jag förbandslådan och anstränger mig allt vad jag orkar för att lägga förband på såren som jag är skyldig till.
”en minoritetsgrupp som är utsatt och diskriminerad också i vårt upplysta Sverige.”
Ja för att inte tala om hur det är i icke upplysta länder dvs sk katolska länder.
Jag är som kvinna påverkad av att jag vet att om jag hade levt på medeltiden och varit katolskt troende då Thomas av Aquinos uppfattning var rådande så skulle jag inte under mitt jordiska liv varken fått känna eller bli bemött utifrån samma människovärde som tex du som man.
Det är denna horribla insikt och tacksamhet över att ha blivit född i en epok och fått leva i ett land där katolska kyrkan inte har någon makt som gjort att jag kanske lättare än du som vit man kan sätta mig in i grupper som har en lång historia av diskriminering bakom sig som tex kvinnor, homosexuella och svarta.
För mig är det lika horribelt att katolska kyrkan i dåtid genom sin chefsideolog Thomas av Aquino ansåg att kvinnor var DEFEKTA människor jämfört med normen mannen – som att katolska kyrkan i nutid genom sin chefsideolog B16 anser att homosexuella människor saknar ”fullhet och komplementaritet” jämfört med normen heterosexuella människor.
Till sist en kommentar till det du skriver om preventivmedel och samvete.
”Till det som hör hemma i personlig själavård hör inte bara homosexuellas intima liv, utan också t.ex. hur gifta par hanterar detta med artificiella preventivmedel. Även om det i Humane Vitae sägs att sådana är inte tillåtna, så förutsades det redan i encyklikan som kom ut 1968 att det kommer att vara svårt att efterleva detta för många par, och i ett herdabrev som gavs ut av de nordiska biskoparna efter att encyklikan kommit ut konstaterades att det inte var ofelbar lära, och att var och en tillråds att följa sitt samvete – dock med tillägget att det handlar om det upplysta samvetet som i god vilja bemödar sig att lyssna till och förstå meningen i de kyrkliga dokomenten.”
Humanae Vitae är det inte en kotte i västvärlden som blir lidande av. Längre.
Vill man som katolik visa solidaritet så är det för kvinnorna i tredje världen som katoliker i västvärlden måste fortsätta att protestera gentemot Vatikanmännen.
Tyvärr har de ”nordiska biskoparnas herdabrev ” inte så lång räckvidd som till Afrika.
Och tyvärr har de afrikanska biskoparna ännu inte fått ett tillräckligt EGET ”upplyst samvete” som är grundförutsättning för att kunna tillråda andra att ”följa sitt samvete. ”
Och dessutom – för kvinnor i tredje världen hjälper det inte med bara ett ”upplyst samvete ”. I den patriarkala struktur kvinnor där lever i kan ett ”upplyst samvete” som nekar mannen sex snarare vara till hinder än till hjälp. Det är först i samhällen där det råder jämställdhet mellan könen som ”ett upplyst samvete ” kan vara den avgörande faktorn mot ofrivillig graviditet.
// Irène
