Vänner,

den svenska religionsdebatten präglas ofta av brist på perspektiv. Ett exempel på detta är en krönika i DN där Maria Schottenius ställer religion i motsats till demokrati och mänskliga rättigheter.

Schottenius skriver: ”Den ideologiska världskartan har ritats om. Demokrati är en lyx för den rika världen. Religionen slår utan vidare ut de mänskliga rättigheterna.”

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/maria-schottenius-religionen-ar-pa-vag-upp-demokratin-pa-vag-ner

Jag replikerar i Göteborgs-Posten: ”När Maria Schottenius ställer religion och demokrati mot varandra ser hon inte alla religiösa meningsfränder i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. Som politik rymmer religion både ljus och mörker.”

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.1115639-gert-gelotte-allt-ar-inte-fromt-morker

Gert

En bild säger ofta mer än tusen ord. I den jag lånat från fb-sidan ”Christians tired of being missrepresented” är det förstås kombinationen av ord och bild som gör det. (Klicka på bilden om du vill göra den större)

Anneli

John Cornwell skriver i en artikel i The Tablet om det sjunkande antalet biktande och sätter in det i en historisk kontext. Jag har skrivit ett inlägg på min blogg om den, där jag framförallt tar upp det olyckliga i att låta lågstadiebarn gå till bikt. Något som infördes av Pius X så sent som 1905. Det var enligt Cornwell också under 1900-talet man började gå till bikt ofta, i hans barndom en gång i veckan.

Det här är ytterligare ett exempel på att mycket av det som kallas kyrkans tradition och som man ger sken av alltid har sett likadant ut är företeelser med rötter i det sena 1800- och tidiga 1900-talen. Jag kan inte se varför man absolut måste hålla  fast vid just dessa traditioner. Det visar ju också att även när det gäller sakramenten har det förekommit förändringar, varför skulle vi inte fortsätta utvecklingen nu?

Anneli

Idag  i DN  recenserar professorn i idéhistoria  Karin Johannisson  under rubrik  ”Hur många zloty kostar en abort ?” en nyutkommen bok skriven av Anna Dahlqvist  med namn  ” I det tysta : resor på Europas abortmarknad”.

”Varför ökar abortmotståndet ? ”

”Abortmotståndet borde alltså vara överspelat. Inte minst blundar de länder och röster som idag ropar på förbud för enklaste historiska erfarenhet : att legala och illegala aborter tar ut varandra i ett nollsummespel.”

”Om abortförbudet i tre europeiska länder, Polen, Malta och Irland har Anna Dahlqvist skrivit en stark reportagebok.  ” I det tysta : resor på Europas abortmarknad”. Den utgår från lagstiftning , siffror och intervjuer med läkare, lobbyister, politiker och inte minst kvinnor med egen erfarenhet av illegal abort.”

” Så vem talar för abortförbud med vetskap om att det äventyrar kvinnors hälsa, spär på klasskillnader , motverkar jämställdhet , ökar klåparnas marknad , tillåter giriga läkare att berika sig och tvingar altruistiska att begå lagbrott? Dahlqvists dystra svar är: katolska kyrkan. ”

Anna Dahlqvist intervjuas i veckans Människor och Tro .

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=416

// Irène

PS Karin Johannissons recension sätter fingret på katolska kyrkans hyckleri när det gäller aborter.

I dubbelmoralens förlovade land Polen finns gott om katolska läkare som gärna tjänar  en extrahacka  på att utföra illegala aborter.  De  motarbetar  naturligtvis  legala aborter  – inte av etiska skäl utan av ekonomiska.

En säker illegal abort kostar i Polen 2000 zloty dvs ca 4.800 svenska kronor.

En genomsnittslön i Polen ligger på ca 6000 kr före skatt.

”I Polen är abort förbjudet sedan 1993, med undantag för om moderns liv eller hälsa är i fara, om fostret är skadat eller om graviditeten uppkom vid en våldtäkt.”

2011   antal legala aborter  ca 300. Siffror på antal illegala aborter  beräknas till ca  150.000

http://bulletinen.org/wordpress/2011/05/19/150-000-illegala-aborter-om-aret-i-polen/

Enligt Vatican Insider ska ärkebiskop John William Tobin, som innehaft den näst högsta posten   inom Vatikanens  Råd för ordensfolk,  skickas  i retur till USA  där han utnämnts till ärkebiskop i  Indianapolis.

Detta är uppseendeväckande utifrån att Tobin så sent som för 18 månader sedan  av påven kallades till Rom.

”The reasons for his transferral to the U.S. are apparently linked to his excessive openness to the LCWR’s (Leadership Conference of Women Religious) requests.”

Med andra ord har  ärkebiskop Tobin  uppenbarligen visat alltför stor sympati för LCWR för att få kvarstanna i Vatikanens kuria.

”This means that there were signs of his promotion-removal (the classical Vatican adagio “promoveatur ut amoveatur” is also true for Tobin) just18 months after his appointment to the Congregation for men and women religious.”

“promoveatur ut amoveatur”   dvs  ”befordra honom för att få honom ur vägen”   är en klassiker i Vatikanen och ett smidigt sätt för påven att hålla koll  på kurian.

http://vaticaninsider.lastampa.it/en/world-news/detail/articolo/stati-uniti-united-states-estados-unidos-18973/

http://vaticaninsider.lastampa.it/en/world-news/detail/articolo/tobin-stati-uniti-united-states-estados-unidos-vescovi-bishops-obispos-19061/

// Irène

Agneta har under ett annat ämne tagit upp samtalsklimatet eller snarare bristen på diskussion på bloggen. Jag tänker utveckla frågan eftersom jag tror att den inte bara berör KV-bloggen utan gäller Katolska kyrkan som helhet. Det mesta har vi tagit upp tidigare, men det skadar inte att göra det igen.

Det viktigaste tror jag är att alla förstår att kvalitén, engagemanget osv här är allas ansvar. Diskussionen blir det vi som skriver inlägg och kommenterar gör den till, vare sig mer eller mindre. Om alla ställde sig frågan vad tillför det här diskussionen, innan man lägger ut ett inlägg eller en kommentar skulle helhetsintrycket bli bättre.

Du bestämmer själv vem du diskuterar med. Alla är olika, vill du ha en tuff diskussion väljer du en annan skribent än om du vill ha en lågmäld och filosofisk.

Viktigt är också att vara så konkret som möjligt i både kritik och medhåll. Jag tar ett aktuellt exempel från Bengts blogg där en av de signaturer som förekommer också här kommer med svepande insinuanta formuleringar som i princip är omöjliga att bemöta:

“Tron var inte ett läropaket som vi böjde oss under i okritisk lydnad”
Alltså: blev inställningen att stoisk vägra böja knä och idka kritisk olydnad istället. Kanske Sr Fredell har något gemensamt där med en viss Williamson?”

Jag tycker att Bengt Malmgren svarar mycket bra och också sätter de gränser som är nödvändiga för att hålla det sansade tonläge som många efterlyser:

Bengt

På din blogg har du engagerat dig mycket i frågan om kyrkan och homosexualitet och där bla du och jag har haft en dialog.

http://bengtmalmgren.wordpress.com/2012/10/13/homosexualitet-och-kyrkan-uppfoljning/

Ditt senaste svar till mig ang katolska kyrkans syn på homosexualitet blev en jättebesvikelse  på dig som debattör då du  undandrar dig skyldigheten som seriös debattör att följa upp konsekvensen av dina påståenden.

http://bengtmalmgren.wordpress.com/2012/10/13/homosexualitet-och-kyrkan-uppfoljning/#comment-457

Du refererar oerhört ofta till Stefan Swärd på din blogg. Du länkar regelbundet till hans texter.

Nu senast tex

http://www.stefansward.se/2012/09/25/tre-olika-kristna-installningar-till-homosexualitet-argument-for-en-evangelikal-medelstandpunkt/

där Swärd ställer sig bakom en syn som sammanfattningsvis säger ”En evangelikal och enligt min mening sund kristen hållning är att accepterad homosexualitet är synd men en synd bland många andra”

Du har gett mig som läsare av din blogg intrycket att du delar Swärds uppfattning om homosexualitet dvs att utövad homosexualitet är synd men inte värre än andra synder.

Utifrån att du inte är evangelikal utan  katolik som bekänner bikten som ett sakrament blev jag intresserad att få höra hur du får ihop katolsk syn dvs påbudet att bikta sina synder utifrån tex ett katolskt homosexuellt par som lever i en livslång, stabil och trogen samborelation. Detta utifrån att ett sådant sambopar sett utifrån  Swärds uppfattning kan sägas leva i ett kroniskt tillstånd av synd.

Jag frågade också

Hur ska prästen förhålla sig ? Menar du att en “juste” präst kan ge dispens att homosexuella ska undantas från katolska kyrkans påbud att sex är något som bara får ske inom ramen för ett äktenskap ?

Att jag ställer frågor till dig som katolik beror  på att jag som  katolik inte får ihop den katolska ekvationen som har med homosexualitet att göra.

Men du och jag tycks ha helt olika behov av att sanning och konsekvens  hör ihop.  För mig är det ytterst en fråga om TROVÄRDIGHET.   Den som vägrar dra ut konsekvensen av sina påståenden är inte trovärdig för mig.

Ditt svar nedan gjorde mig  besviken då jag tycker  du vägrar dra ut konsekvensen av dina resonemang.

”Swärd är pastor och ger uttryck för det som är känd evangelikal grundsyn. Sammanfaller ganska väl med katolsk grundsyn, även om argumentationen är något annorlunda från katolskt håll.

Hur en homosexuell som lever i en specifik livssituation skall förhålla sig i biktstolen är verkligen den personens angelägenhet och ansvar att hantera utifrån sitt förhållande till tron och sitt samvete. Jag har nog med att tänka över hur jag skall förhålla mig i biktstolen till det som är mitt eget.”

Bengt det är HELA  katolska kyrkans angelägenhet att få veta hur katolska kyrkan i teori och i praktik ställer sig till utövad homosexualitet. Och då avser jag inte  lösa förbindelser utan jag tänker på stabila, livslånga relationer.

Är sådana ett kroniskt /permanent tillstånd av synd eller inte ?

// Irène

Kan vara nyttigt för reformintresserade katoliker i Stockholms katolska stift att med jämna mellanrum påminnas om att allt  inte är lika stillastående  på andra håll i världen som här uppe vid Norra Ishavet.

Såsom katolska kyrkan ter sig i Sverige så ter den sig tex inte nere på kontinenten där reformkatoliker är mycket aktiva och har en given plats i det katolska livet.

Just nu 18 -21 okt pågår  tex ”Tidens tecken – hopp och motstånd” en konferens i Frankfurt för en mängd olika  reformgrupper med anledning av 50-årsdagen av öppnandet av andra Vatikankonciliet.  Det är nog ingen annan i Sverige som informerar om denna konferens än KV blogg.  Jag blir glad om jag  har fel på denna punkt.

Nedan  finns länk till det ambitiösa programmet  på både tyska och engelska.  Igår medverkade  bla Hans Küng och Ida Raming (framträdande inom women priest organisation)  idag Elisabeth Schüssler Fiorenza (prof em i teologi ) och imorgon Johann Baptist Metz (prof em i teologi)

http://www.wir-sind-kirche.de/?id=124&id_entry=3690

// Irène

http://www.katolskvision.se/blog/?p=7541

Vatican Insider rapporterar

Under den nu pågående biskopssynoden i Rom tog kardinal Peter Turkson – som är från Ghana och ordförande i påvliga Rådet för Rättvisa och Fred – tillfället i akt att visa youtube videon “Muslim Demographics”som funnits på internet sedan 2008 och sedan dess setts av 13 miljoner tittare.

Vatican Insider skriver

”Basing itself on fertility rates and Islamic immigration, the seven-minute video predicts the Muslim conquest of Europe as well as of Canada and the USA before the middle of the 21^st century.

“Some of you may have already seen this video, others may not”, the cardinal told the synod participants, without providing any rationale for showing it.  After the screening, while several fathers engaged in lively comments on the video, Cardinal Turkson listened in silence.

A source close to the cardinal told Vatican Insider that his intention in showing the film was to get people to reflect on the choices they make and the values they treasure, and to inject an element of realism into the synod’s discussion on the new evangelization.   On Monday evening, October 15, the cardinal spoke to the synod fathers, explained that this was his real intention and apologized for any misunderstandings that may have arisen.”

”At the synod, a European bishop promised to provide more updated projections from a recent European Bishops’ Conference study, but had not done so by Monday evening’s free discussion session when some speakers again expressed concern about the showing of the video.”

http://vaticaninsider.lastampa.it/en/homepage/inquiries-and-interviews/detail/articolo/islam-synod-18961/

// Irène

PS  You Tube Video  ”Muslim Demographics”

http://www.youtube.com/watch?v=6-3X5hIFXYU

Länk till Vatikanens hemsida och Påvliga Rådet för Fred och Rättvisa som fn leds av kardinal Peter Turkson

http://www.vatican.va/roman_curia/pontifical_councils/justpeace/documents/rc_pc_justpeace_pro_20011004_en.html

Oroväckande med en kardinal som är ordförande för Vatikanens Råd för Rättvisa och Fred och som inte ser det olämpliga och det farliga i att indirekt väcka tankar på att återuppta korståg mot Islam.

Viktigt att minnas att förra gången  varningar lanserades att  människor som tillhör en viss religion  håller på att ta över  världsherraväldet  slutade med en världskatastrof.

Britt-Marie Näsström, professor i religionshistoria, gör i inlägget Tänk om Jesus hade en fru på bloggen Religionsvetenskapliga kommentarer  en pedagogisk presentation av den kontext som det omtalade papyrusfragmentet som presenterats av Karen L King skrevs i. Bloggens innehåll är det så vitt jag kan bedöma inget större fel på. Den som vill läsa vad specialister på gnosticismen anser om papyrusfragmentet kan läsa vad Karen L King själv skriver och i Sverige någon av Jörgen Magnussons artiklar.

Läs gärna kommentarerna till Britt-Marie Näsströms inlägg där man kan se en upprepning av t.ex.Per Beskows  ifrågasättande av Karen L King som forskare och papyrusfragmentets äkthet. Jag tycker att det är intressant att bara tanken på att Jesus var gift, det normala för en judisk man på hans tid, och hade en kvinnlig medhjälpare är så skrämmande för en del kristna. Så skrämmande att man är beredd till mer eller mindre grundlösa antaganden och insinuationer för att förringa upptäcktens betydelse.

Men läser man en artikel i Washington Post om en kvinna som snart ska vigas till katolsk präst blir den hårda och mer eller mindre ohederliga kritiken både av fyndet och den som presenterat det mer begriplig. Diane Dougherty nämner där papyrusfragmentet som något som stärker den övertygelse hon alltid känt, att även hon som kvinna kan vara kallad till präst. Jag tror att det inte är minst lika mycket vad det lilla fragmentet kan inspirera till nu som vad det kan spegla för historiskt skeende som bekymrar en del.

Jag vill också än en gång ställa frågan vad skulle ha hänt om en mer ”renlärig” katolsk forskare upptäckt ett papyrusfragment vars innehåll inte följer kyrkans lära? Jag har skrivit en blogg om den frågan, som jag tycker borde få ett svar.

Anneli