Katolsk Vision

Norbert Lammert- talman i Tysklands förbundsdag- har kallat till ett upprop för att lösa kyrkosplittringen. De kvarvarande skillnaderna och de olika traditionerna rättfärdigar inte längre splittringen sade den  katolske politikern och betonade att ”som kristna i reformationens land har vi ett särskilt ansvar att medverka till att den gemensamma tron också levs i en gemensam kyrka.”

Lammert kungjorde uppropet ”Ekumenik nu En Gud, en Tro, en Kyrka.”  Uppropet ha undertecknats av prominenta katoliker och protestanter inom politik, kultur och sport.

http://www.explizit.net/Aktuelles/Lammert-Kirchenspaltung-ueberwinden

Detta med anledning av 2 stora händelser i kyrkohistorien

50-år sedan Vatikankonciliet och 500 år sedan reformationen.

”Genom att Gud i dopet har skänkt oss gemenskap med Jesus Kristus är de döpta förbundna med varandra som syskon. De bildar som Guds folk och Kristi kropp den kyrka som vi bekänner i vårt Credo. Därför är det nödvändigt att låta denna andliga enhet också ta synlig gestalt.

Martin Luther ville förnya kyrkan, inte dela den. Han ville kyrkans enhet på det att världen skulle komma till tro. ”

” Trots detta splittrades kyrkan. Det fanns allvarliga skillnader och missförstånd,  men splittringen berodde inte bara på teologiska  utan även på direkta politiska orsaker. Det var inte trosövertygelse som avgjorde huruvida man blev evangelisk eller romersk-katolsk utan hemvisten. Det var makthavarna i regionen som bestämde vilket kyrkosamfund deras  invånare skulle tillhöra.  Maktfrågor blev viktigare än trosfrågor i den bestående splittringen.”

”Strävan efter kyrkans enhet präglade  Andra Vatikankonciliet 1962-1965 som inte bara hade sammankallats för pastoral  utan även för ekumenisk förnyelse. Ett centralt konciliedokument Unitatis Redintegratio ålägger  kristna plikten  att arbeta för återställandet av kyrkans enhet. ”

Är det så här det ska vara när troende talar med varandra?

Vissa kör så hårda puckar o grupperar sig så stenhårt  att det är omöjligt för andra att deltaga utan att bli uppläxade. Mer känslomässiga eller naiva som jag själv lär bli nermejade så fort man säger något.

Här måste man veta vad man säger o ofta via ett katolskt ”politiskt  språk”… vilken demokrati blir det av det? Vilken mångfald blir det? Hur nyanserad blir diskussionen?

Om man tror att det är ens vän o välkomnar denne kan det visa sig att någon använt namnet för att vinna poäng eller dylikt. Folk använder sig av  falska namn på kristna syskon som existerar i kyrkan. Vad är detta… är det ens mänskligt? Ska vi som skriver hela tiden vara beredda på att folk ljuger om vem dom är? Vad är det värt med katolska värden då?

Är allt ett krig? Med säkrade grupperingar och välplacerade skyttegravar?

Var finns det plats för andra än krigare?

Visst kan bloggen bli så här ”proffsigt ”rapp o uppkäftig lik sekulära politiska forums rappa debatter… men jag blir skakad av farten o tongångarna.

Som människa …alltså inte bara som kristen. Det händer att jag är rädd för att tycka något eller skriva något för att inte bli negligerad eller tillrättavisad eller hånad . Vänner, Är detta rätt sätt? Är inte detta istället …. en farlig väg?

Agneta

Diskriminering av kvinnor och homosexuella är som vi ständigt blir varse i samtidens debatter och samtal  2 av de mest avgörande  och åtskiljande faktorerna   inom samtida kristendom .

Vad är gudomlig uppenbarelse och vad är mänskliga  påfund i dessa avseenden?

Svaret kan endast fås genom att varje kristen tillåts att i full frihet dvs genom lagstadgad åsikts-och yttrandefrihet   offentligt vrida och vända på trossanningar  och pröva argument för och emot  kyrklig hiearkis  och sin  egen ståndpunkt.

KV blogg   är alltsedan  dess  början en sådan  tummelplats för olika uppfattningar om  olika  ståndpunkter inom katolska kyrkan.

Jag har hittills aldrig  stött på ett enda argument eller källanvisning som skulle peka på att diskriminering av kvinnor och homosexuella har sin grund i gudomlig uppenbarelse.

Varje samtal och dialog bevisar snarare för mig att vi har att göra med rent mänskliga påfund som bottnar i patriarkala maktanspråk respektive  ingrodda  bibliska fördomar  förankrade  i  envis  vägran att låta sig vägledas av vetenskap och beprövad erfarenhet  när det gäller människans  sexualitet.

// Irène

Kardinal Martinis begravning  3 september 2012

http://www.youtube.com/watch?v=WVTpf38qouE

RIP

// Irène

PS  http://www.youtube.com/watch?v=rkcidx1Gxos&feature=endscreen

”Cardinal Martini’s body is lying in state in Milan Cathedral”

Kardinal Martini SJ förs till sin ”hemkatedral”  i Milano där han var ärkebiskop i mer än 20 år. Tusentals människor defilerade förbi den öppna kistan.  Begravningen sker imorgon måndag 3 september.

Corriere della Sera

http://video.corriere.it/arrivo-duomo-feretro-cardinale-martini/874328da-f423-11e1-8223-8f87a48260f4

http://milano.corriere.it/milano/gallery/milano/08-2012/cardinal-martini/2/martini-camera-ardente-duomo_d91cf63c-f422-11e1-8223-8f87a48260f4.shtml#7

Kanske bör vi  ta  till oss det kardinal Martini som ett sista budskap  vill ge oss.

Han vänder sig mot kyrklig byråkrati som ökar och det pompösa i  våra religiösa riter  och kyrkliga utstyrsel.

Han  förordar generositet gentemot frånskilda .

Och till sist ger han  oss rådet hur vi ska  övervinna den trötthet som drabbat kyrkan.

”Genom en genomgripande förändring med början hos påven och hans biskopar.”

// Irène

PS  Amen ! Må han vila i frid.

http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-19451439#story_continues_1

Gert

Läs kardinal Dolans ”A Prayer for Our Country at the Republican National Convention”

Kardinal Timothy Dolan åkallar ”Den allsmäktige Guden, Abrahams, Isaks, Jakobs och Jesu fader och ber om fortsatt välsignelse…….”

Intressant med Jesus som en i raden av patriarker.   Men det  gäller kanske att också få judiska röster ……

Dolan ber Gud om vägledning för de som leder Amerika fn och de som kommer att leda Amerika (underförstått efter presidentvalet ). Så kommer det mest uppseendeväckande. Kardinal Dolan vill uppmärksamma Gud SÄRSKILT på Romney och Ryan och ber Gud om lite särskild SUPPORT å deras vägnar……..

”Oh God of wisdom, justice, and might, we ask your guidance for those who govern us, and on those who would govern us: the president, and vice-president, the Congress, the Supreme Court, and on all those who seek to serve the common good by seeking public office, especially Governor Romney and Congressman Ryan. Make them all worthy to serve you by serving our country. And Help them remember that the only just government is the government that serves its citizens rather than itself.”

”A Prayer for Our Country at the Republican National Convention”

http://blog.archny.org/

Talet i sin helhet finns här

http://juicyecumenism.com/2012/08/31/cardinal-dolans-benediction-at-the-gop-convention/

// Irène

Jag har den senaste tiden tänkt lika mycket på hur diskussionen förs som på vad som tas upp, främst här och på Bengts blogg. Men det ser nog likadant ut på flera håll i kristna media.

Det är intressant att se på vilka ämnen som engagerar läsarna, mycket rör lydnad och regler, går man till botten med historien runt Pussy Riot hittar man just regelbrott som ett tungt argument mot dem tillsammans med en ännu större favorit bland kristna debattörer, inte minst värdekonservativa dito, sex.

Varför får ämnen som sex och (eventuella) regelbrott så stor uppmärksamhet? Är problemet ”bara” gamla regler som i vissa grupper lever kvar och kolliderar med samhällets mer moderna syn? Handlar det om kontroll, i det här fallet kyrkans, över människor och rädslan att förlora den?

En minst lika viktig fråga är hur vi får ett konstruktivt och öppet samtalsklimat? Om vi tar katolska kyrkans syn på sexualitet så är tycker jag den relevanta frågan vad kan den tillföra den stora majoriteten människor? De som lever ett ganska stillsamt liv ur moralsynpunkt, i ett förhållande där sex och preventivmedel är en självklar del av relationen.

I diskussioner med värdekonservativa kristna får man intrycket av att de flesta människorna i det sekulariserade samhället  har ett synnerligen utsvävande erotiskt  liv. Men så är det förstås inte om man tänker efter, även om jag kan hålla med om att det lätt är den bild man får av sex i media.

I synnerhet när det gäller  homosexuella blir bilden skev. Pridefestivalens mer fantasifulla inslag, blir måttstock för alla homosexuella, vilket är lika missvisande som att tro att alla kristna är som de mer excentriska deltagarna i Jesusmanifestationen!

Vad jag skulle önska är att t.ex. en diskussion om Katolska kyrkan syn på kärlek och sex kom att handla vad den kan tillföra den stora majoriteten människor såväl heter- som homosexuella? Inte de mindre grupperna. Då måste kyrkans ledare  hitta något bättre att komma med än förbud mot preventivmedel, men jag tror att det under bråten finns tankar som är riktigt bra. Som ni märker är det också en tvåvägskommunikations som krävs.

Anneli

Ärkebiskop emeritus av Milano – kardinal Carlo Maria Martini har avlidit 85 år gammal.

”Cardinal Carlo Maria Martini’s death has marked a huge loss the life of the Catholic Church in the last 30 years. Having been Archbishop of Milan for 22 years, Carlo Maria Martini was often considered as a  sort of antagonist of John Paul II, the Pope who had chosen him as leader of the largest diocese in Europe and one of the most important dioceses in the world, at the age of fifty two.”

http://vaticaninsider.lastampa.it/en/homepage/inquiries-and-interviews/detail/articolo/martini-17789/

Biography:

Cardinal Carlo Maria Martini was born in Turin on 15 February 1927. He entered the Company of Jesus in 1944 at the age of 17 and studied Philosophy at the Aloisianum, a Jesuit Institute in the northern Italian city of Gallarate, where he had been living for the past four years. He continued his Theology studies in Chieri (Turin, Italy), where he was ordained priest on 13 July 1952. He graduated with a degree in Theology in 1958 from the Pontifical Gregorian University  and after some years teaching in Chieri, he returned to Rome, where he graduated with a degree in Sacred Scripture from the Pontifical Biblical Institute, awarded the grade summa cum laude. In 1978 he was appointed as Rector of the Pontifical Gregorian University. That same year, Paul VI invited him to preach the annual retreat in the Vatican and in 1979 John Paul II appointed him Archbishop of Milan, consecrating him in person on 6 January 1980. John Paul II also created him cardinal in the 1983 Consistory. In 1986 Martini founded the Schools of social and political sciences. The series of meetings on faith held in 1987, entitled “Cattedra dei non credenti” (Lecture Series for Non Believers) were also significant. In 1997 the late cardinal led the various events for the celebration of the 16^th centenary of the death of Saint Ambrose. His Pastoral Letters and Speeches to the City of Milan were hugely resonant, beyond the territorial limits of this vast diocese. These texts often examined the world of politics and non believers. In 2002 he was awarded the Great Gold Medal of the City of Milan.

He took part in numerous Assemblies held by the Synod of Bishops and was President of the Council of Bishops’ Conferences of Europe from 1987 to 1993. In 2002 the Pope accepted his resignation which he presented upon reaching the age limit for cardinals. Martini then moved to the Holy Land where he continued his Biblical studies. In 2008 he returned to Italy to be treated for Parkinson’s. The disease gradually forced him to reduce his number of public appearances.

Benedict XVI held Cardinal Martini in very high regard, despite the fact that they sometimes differed in their positions. The Holy Father received him in the Vatican in 2011, before choosing Dionigi Tettamanzi’s successor as Archbishop of Milan. On the occasion of his visit to Milan last 2 June for the seventh World Meeting of Families, right in the midst of the Vatileaks scandal, Ratzinger met him in the city’s archbishopric for a private talk. Despite his precarious health conditions, Martini managed to talk to the Pope for about a minute, with the help of his assistants and an amplifier.

http://vaticaninsider.lastampa.it/en/homepage/world-news/detail/articolo/martini-scola-chiesa-church-iglesia-17769/

R I P

// Irène

PS  15 oktober 2008 skrev Gert Gelotte och jag en artikel ”Nattens sanningar” i Dagen om  kardinal Martinis bok ”Jerusalemer Nachtgespräche”

”Det var på natten Nikodemus kom till Jesus för att ställa de frågor han inte vågade ställa på dagen. Natten är uppriktighetens tid. I skydd av mörkret och tystnaden, vågar vi säga som det är.”

”Våren 2008 utkom på Herders förlag i Tyskland en för katolska förhållanden smått sensationell bok ”Jerusalemer Nachtgespräche”  skriven av den kände kardinalen Carlo Maria Martini och hans  medförfattare,  den 62 årige jesuiten Georg Sporschill som arbetar med gatubarn i Östeuropa.”

Läs artikeln på bloggen

http://www.katolskvision.se/blog/?p=157

21 oktober 2008  recenserar  Gunnel Vallkvist   kardinal Martinis  bok i SvD

”Jerusalemer Nachtgespräche. Über das Risiko des Glaubens”

”Vi fick ingen påve Martini, vi fick inte den kyrka han drömde om. Men hans böcker går ut i miljoner och nu har han givit oss sitt kyrkliga testamente i en bok med den sällsamt suggestiva titeln ­”Jerusalemer Nachtgespräche” (Nattliga samtal i Jerusalem), med undertiteln ”Über das Risiko des Glaubens” (Om trons risker).”

”Som medförfattare står Georg Sporchill, en tysk jesuit verksam bland gatubarn.”

”Beträffande kyrkans situation säger Martini att han har arbetat för en fattig och ödmjuk kyrka, en kyrka som skulle ge utrymme för människor att tänka vidare och inge de modlösa mod, en ung kyrka. Men – och här märker man en ton av besvikelse – ”dessa drömmar har jag inte mer. Nu, ­efter fyllda 75, har jag beslutat ägna mig åt att be för kyrkan”.”

”Om någon lämnar kyrkan ­eller ämbetet tar jag det inte så hårt; mycket mer bedrövar det mig när folk inte tänker utan bara låter sig fösas med. Jag vill ha tänkande människor, det är det viktigaste. Om de är troende eller inte spelar mindre roll /…/ Kyrkans, församlingens uppgift är att utgöra en ram som inspirerar och stöder, inte ett läroämbete som den kristne skall vara beroende av och ofta kan ta till förevändning för att gå sin väg. De ansvarig i kyrkan, även biskoparna, behöver en stark och självmedveten partner, som genom Bibeln har skaffat sig en personlig mening och ett pålitligt samvete.”

”Den svåraste krisen i katolska kyrkan sedan reformationen utlöstes av Paulus VI:s encyklika ”Humanae Vitae” sommaren 1968, med dess onyanserade och kategoriska förbud mot preventivmedel. Man kan hävda att denna encyklika aldrig blev ”mot­tagen” av kyrkans stora flertal och därför enligt klassisk teologisk uppfattning inte kan betraktas som kyrkolära.

Martini säger inte detta, men han konstaterar att encyklikan har gjort stor skada och kommit många att lämna kyrkan, som förlorat sin roll av samtalspartner och lärarinna. ”Det kyrkliga läroämbetet har nog under tidernas lopp talat för mycket om sjätte budet. Ibland är det bättre att tiga än att tala … – När kyrkan uttalar sig måste hon alltid kunna hänvisa till Bibeln. Och Bibeln är anmärkningsvärt fåordig när det gäller sexualitet.””

Gunnel Vallkvist avslutar med orden

”En röst talar till mig, en röst som kanske mer än någon annan är biblisk, Bibeln mediterad i vördnad och kärlek. En gränsöverskridande röst, ur kyrkans hjärta.”

http://www.svd.se/kultur/litteratur/en-rost-ur-kyrkans-hjarta_1916251.svd

Kardinal Carlo Maria Martini går i bräschen för homosexuellt partnerskap

”Dags att rösta in Palestina i Förenta Nationerna, FN. Det anser bland annat Jan Guillou, KG Hammar och Maj-Britt Theorin som skrivit under denna debattartikel.AP Photo/Majdi Mohammed/ Scanpix”

Dalademokraten 30 augusti

””Ett nej till FN-medlemskap för Palestina kommer av den israeliska regeringen att ses som ytterligare ett grönt ljus från det internationella samfundet: det kommer att legitimera fortsatt förtryck av palestinierna och än mer förneka dem deras grundläggande mänskliga rättigheter”.

Så säger David Nir, judisk-israelisk fredsarbetare och doktor i fysik.
Sveriges regering agerar som om konflikten i Israel och Palestina bestod av två jämbördiga parter. Mahmoud Abbas har gått med på fredsförhandlingar baserade på 1967 års gränser. Trots det breder de israeliska bosättningarna ut sig och konfiskerar allt större palestinska områden. Under hösten röstade Sverige nej till palestinskt medlemskap i Unesco, av totalt 14 länder. 107 länder röstade ja och 52 avstod från att rösta.”

”Den tyskfödde judisk-israeliske journalisten och f.d. parlamentarikern Uri Avnery ger uttryck för liknande åsikt: ”Er utrikesministers beslut är en skandal men inte en överraskning. Det är ett mästerverk i hyckleri och feghet. Det finns ingen fredsprocess därför att vår regering inte är redo för att stoppa bosättningarna. Er regering stöder de facto detta handlingsprogram.””

Vi som undertecknar denna artikel vill att Sverige går till handling. Vi hävdar det omänskliga i att låta det ockuperade folket straffas för att inga fredsförhandlingar äger rum i Israel och Palestina och kräver att Sverige agerar för att Palestina ska accepteras som medlem i FN.

Britta Abotsi, journalist
Ghayath Almadhoun, palestinsk poet
Anna Burenius, ordf. KRISS (Kristna Studentrörelsen i Sverige)
Anne Casparsson, journalist
Dror Feiler, musiker, konstnär, ordf. JIPF (Judar för israelisk-palestinsk fred)
Per Gahrton, f.d. ordf. PGS (Palestinagrupperna i Sverige)
Mattias Gardell, prof. i religionshistoria
Elisabeth Gerle, prof. i etik
Susanne Grimheden, präst
Jan Guillou, författare
Göran Gunner, forskare med inriktning på bland annat mänskliga rättigheter
KG Hammar, tidigare ärkebiskop
Jan Hjärpe, prof.  emer., Lunds universitet
Irene Nordgren, leg. psykoterapeut
Sylvia Rönn, styrelseled., Kvinnor för fred
Ozan Sunar, kulturproducent
Maj-Britt Theorin, f.d. nedrustningsambassadör
Anna Wester, ordf. PGS (Palestinagrupperna  i Sverige)

http://www.dalademokraten.se/Opinion–Kultur/Debatt/Lat-Palestina-bli-FN-medlem/

// Irène

PS  

”Bosättarna på Västbanken är Israels verkliga fiender”