Katolsk Vision

Bengt

Jag forsätter samtal om läroämbete  på KV blogg istället för din blogg  där kommentatorena  definierar  det som inte passar dem som ”gnäll.”

Du skriver

”Att jag anser att Katolska kyrkans läroämbete med biskoparna och påven som dess samordnare är en viktig instans i sammanhanget det vet du. Du vet också att denna institution åtnjuter mitt förtroende trots alla skandaler och brister. Det betyder inte att jag anser att läroämbetet alltid har rätt och inte behöver korrigera sig, men man kan ändå inte gå förbi denna instans. Det måste finnas ett läroämbete i kyrkan.”

Kommentarerna på din blogg och på KV blogg  visar att polariseringen alltmer ökar bland kristna i Sverige och världen.  Splittringen består men ser bara lite annorlunda ut nuförtiden än tidigare.

Du påstår ofta att ”Det måste finnas ett läroämbete i kyrkan”.  Har du frågat dig själv om det nutida läroämbetet  uppfyller  de förutbestämda  kraven ?

Ty  om  läroämbetet  inte gör det –  då är det illa.

Läroämbete hör ihop med ledarskap.

Den ömsesidighet och KOLLEGIALITET  mellan påve och biskopar och biskopar och lekmän som är förutsättning  för ett Läroämbete och ett LEDARSKAP  värt namnet  existerar inte i dagens kyrka.

Katolska definitioner på läroämbete och det därtill hörande begreppet sensus fidelium innehåller  en god portion demokratiskt tankesätt.  Så om Magisteriet fungerade som det var tänkt så skulle ju katolska kyrkan per automatik vara demokratisk.

Definitionen på ”sensus fidelium” tagen direkt från   hemsidan för Fråga Prästen under rubrik

Kyrkans läroämbete –påven biskoparna.

”Det finns något i Kyrkan som vi kallar för ”sensus fidelium” d.v.s. den känsla de troende har för vad sanningen är ifråga om något som berör tro eller moral. Därför brukar påven, innan han gör något definitivt uttalande i någon viktig fråga, först fråga världens biskopar vad katolikerna världen över anser eller tror. Sedan brukar de påvliga dokumenten också föregås av många års reflexion på de teologiska fakulteterna överallt i världen. Till sist uttalar sig påven, och då är det som representant för apostlarnas tradition och den ytterste garanten för den autentiska tolkningen av Kyrkan tro. Sedan gäller det han har sagt för hela Kyrkan.

Det kan också ske vid ett koncilium då Kyrkans alla biskopar är samlade för att avgöra viktiga tros- och moralfrågor. Konciliet publicerar ett dokument som påven har godkänt.
Därefter är det biskoparnas sak att förklara Kyrkans officiella lära för katolikerna i sina stift.

Vi tror att han kan ha en sådan funktion pga. av Jesu löfte till Petrus att han skulle styrka sina bröder i tron och för att Petrus var den förste biskopen i Rom.”

http://www.fragaprasten.nu/html/pope2.htm

Som du själv kan konstatera så står det inget om mischmaschet med KARDINALER = KYRKANS prinsar  och KURIA .   Detta LEDARSKAP – hur får du ihop det  med  den där ”äkta källan” du påstår existerar ?

Med tanke på debatten i USA om att President Obama kränker religionsfriheten med sin sjukvårdsreform då den går emot katolska kyrkans lära om preventimedel,  så tål att upprepas att kyrkans lära om artificiella preventivmedel aldrig uppnått kravet för sensus fidelium.

Många katoliker har inte en aning om att påven Paul VI körde över lekmäns och biskopars  uppfattning  i sin encyklika Humanae Vitae när det gäller artificiella preventivmedel.

Massor av katoliker har inte  fakta i målet när det gäller den viktiga frågan om hur preventivmedelsförbudet sanktionerades i kyrkan på ett kuppartat sätt.

Men massor av katoliker är också  PÅLÄSTA och dessa grupper bland Gudsfolket kan därför inte hysa den respekt för LEDARSKAPET som är nödvändig   och alltid  utgör grunden  för LOJALITET och SOLIDARITET   till  alla former av ledarskap som vinnlägger sig om sann AUKTORITET snarare än diktatorisk AUKTORITÄR MAKTUTÖVNING.

För att använda ditt eget bildspråk – det senare kanske hämtat från ”oäkta källor” ????

Du säger ju själv

”Inte alla som säger Herre, Herre…”

Vatikanen har störst framgång  bland katoliker i tex Afrika där det fortfarande råder analfabetism och fattigdom vilket bla innebär icke tillgång till datorer  och internet.

Att bli katolsk präst och nunna i fattiga länder kanske inte så sällan har med fysisk överlevnad att göra.

Ett  MAGISTERIUM och LEDARSKAP   som katolska moderna internetanvändare  i västvärlden inte har respekt för kan EVANGELISERA i all oändlighet  – till ingen nytta.

Kunskapsnivån (när det tex gäller katolska kyrkans inre angelägenheter)  också mellan katoliker i Sverige varierar stort  vilket är en  anledning till osämja och konflikter

Även kunskapsnivån mellan katolska präster i stiftet är  skiftande, vilket också skapar spänningar.

// Irène

I samband med påvens besök i Mexico  har ett öppet brev där publicerats i tidningarna Reforma och La Jornada 21 mars som i översättning cirkulerar inom IMWAC  (International Movement We are church)

// Irène

PS ”Una Fiesta Grande ”

En fest i fastans tid och tecken

http://www.kathtube.com/player.php?id=26138

*************************************************************************************************************

HIS HOLINESS BENEDICT XVI

Welcome to Mexico, dear brother in Christ, pastor of the Roman Catholic
Church.

At this time our community is living through Lent, time of metanoia, internal change, attitude change, the change that God demands of us is
always a demand for justice, change of inequitable conduct to fair. The prophets tell us that we, men and women, can change history, we can
determine the future through our actions.
A deeply violated people, lacerated in their dignity, welcome you, a people believing and hoping for the resurrection, living their terrible days of
passion. Today, dear brother, this people suffer the systematic violation of human rights, and suffer pain in the face of the indifference of those
who control the course of justice. Jesus’ message needs to be revealed among us constantly with the signs of the times (Gaudium et Spes 4). A
strong sign of the times in our country is the need for justice and respect for human rights.

We see your presence in Mexico as an opportunity to look to a new future in God (Isaiah 43.18-19), standing alongside those who suffer. We do not see
this in the attitude of our hierarchy, who, while preaching with fervor and zeal for human rights to others, to outsiders, leave much to be desired
internally. And we are not facing separate incidents, but rather a structural evolution demonstrated, among other things, by the silence and
the covering up of allegations of clerical child abuse in Mexico, solidly documented by church and civil authorities.

Contrary to Jesus’ teaching which recognized the equal dignity and moral authority of women, this structural evolution is travelling in the opposite
direction, denying women the right to freedom of conscience and the ministry of priestly service. We suffer and are deeply hurt by the
attitudes and words of many of our Mexican bishops, who pay no attention to, value or respect the human rights of women, as indicated in the
statement of the fifth General conference of the Bishops of Latin America and the Caribbean held in Aparecida, Brazil (2007), where your voice was
heard. We invite you to review the guidelines of the Holy See in regard to those nations who, contrary to what was said in Aparecida, hinder the
advance of human rights of women.

Truly, we pray and work for a better Church and we share our hopes and dreams: We want a Church that recognizes women and men as equals, as bearers of divinity, and who promote concrete actions to eradicate violence and discrimination.

In Mexico, violence against women has increased and the murder of women has reached dramatic proportions, against this background, the Church has
neither spoken out nor demanded justice.  We want a church committed to social justice and human rights in all areas, a loving church, inclusive and respectful of differences and individual freedoms.

In Mexico, there is a prevailing discrimination against the young, women and sexual diversity. We want the Church to respect their moral standing
and recognize that the exercise of their sexuality is an expression of their link with the sacred.

We want a church that acknowledges its responsibility for the covering up of sexual abuse by Catholic priests: that will repair the moral damage to
victims and implement civil justice and the canonical penalty to the guilty. In Mexico there can be no silence about the case of Marcial Maciel, Nicolas Aguilar and other perpetrators concealed by the Mexican Catholic hierarchy.

We want a church that listens to its membership and is sensitive to the signs of the times, that devotes its best efforts to the common good, and
with a spiritual mission to promote mercy and love. In Mexico the hierarchy must not continue violating the laity, or abusing their symbolic power in the search for greater privileges.

Dear brother, we await your prophetic denunciation of evil and announcement
of Gospel values, peace in your heart.

Catholics for The Right to Choose

Mexico City, March 21, 2012

Kardinal  Reinhard Marx, ärkebiskop i  München har utsetts till ny ordförande för COMECE dvs   EU Biskopskonferens ” Commission of the Bishops’ Conferences of the European Community”

“It is made up of Bishops delegated by the 26 Catholic Bishops’ Conferences (1) of the European Union and it has a permanent Secretariat in Brussels.”

Tryck på ovanstående länk och därefter på England så kommer ett för Sverige välkänt ansikte upp.

http://www.kath.net/detail.php?id=35786

// Irène

PS  Kardinal Reinhards Marx biskopliga valspråk lyder

”Herren, det är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet”. 2 Kor 3:17

Kardinalen är dokumenterat särskilt intresserad av FRIHETSBEGREPPET  och människans värdighet som skapad till Guds avbild.

Som vi alla vet är det betydligt lättare  att skriva och värna om frihet i teorin men en helt annan sak att verka för frihet i praktiken.

Som lokal ansvarig  biskop för prästen och teologiprofessorn Gotthold Hasenhüttl suspenderade Reinhard Marx denne 2003 från prästämbetet pga att Hasenhüttl under en nattvardsgudstjänst under ekumeniska kyrkodagar  firat mässa och nattvard tillsammans med en luthersk präst. Vatikanen bekräftade suspenderingen 2004.

Under dialogdagarna i Mannheim 2011 gjorde sig Marx känd för  kränkande uttalanden om HBTQ folket.

Först August S:

”Vad katolikerna kallar conscientia scrupulosa, samvetsömhet, härleder sin härkomst från illvilliga andar vilka uppväcka samvetskval utan orsak o för småsaker. Det är deras glädje att sålunda lägga börda på samvetet, o detta har ingenting att göra med syndarens förbättring.”

Vad sägs?

Ligger det inte en sanning i att katoliker har fått för sig att ju mer man hukar sig under synden o ju mer man biktar sig … ju heligare kan man bli. Samla på synd för att samla på godhet i sin strävan efter helgonskap. Dessa helgonaspiranter är anser jag de mest hukande av alla o de blir naturligtvis till bromsklossar för friska nya tag inom kyrkan.

Om de inte går med e aningen böjd rygg på stan så garanterar jag er att huvudet hamnar snett åt sidan o framåt nerfällt och ryggen börjar anas gå åt potatisplockarhållet till… så fort de trätt in i kyrkorummet.

Man kan inte bara skälla på prästernas egofixering som särskilt utvalda utan man bör nog även se dessa ”samlarmänniskor” inom församlingen. Båda dessa typer är sällan genomskådade av den stora katolska massan o det är synd. Det är nämligen en för mig burlesk teater som hindrar de ofta rädda katolikerna att brista ut i ett åt detta befriande o konstruktivt skratt.  Och via skrattet ta itu med ett verkligt lärjungeskap.

 För mig är detta ett ytterst banalt men vanligt fenomen. Det är dessutom sorgligt. Det är en form av sadomasochism. Herre o slav.

”Här finns ingen herre eller slav” … Res dig människa o tala som en människa !

Vad tänker ni… om samlarmani o Strindbergscitatet? Och farligheter därav.

Någon?

Agneta

Signum

”Under gårdagskvällen, den 21/3, arrangerade Newmaninstitutet i Uppsala en diskussionskväll i S:ta Eugenia kyrka i Stockholm med anledning av presidentvalskampanjerna i USA. Inbjudna talare var jesuitprästen och professorn John Langan, verksam vid School of Foreign Service vid Georgetown University och Roland Poirer Martinsson, konservativ filosof, svensk författare och debattör. För närvarande bevakar han bland annat presidentvalet i USA för Aftonbladets räkning. Moderator var samhällsdebattören Thomas Idergard.”

”En annan fråga som just nu är i fokus sedan president Obamas hälsovårdlag (som vi rapporterat om på signum.se tidigare, här och här) är frågan om preventivmedel och på vilket sätt staten skall lägga sig i kyrkliga angelägenheter. I dessa frågor utmanar staten just nu den katolska kyrkan på ett sätt som inte tidigare skett och som mer eller mindre tvingat den amerikanska biskopskonferensens att göra sig hörd, något som den, enligt professor Langan, tidigare varit tveksam till på grund av den strikta uppdelningen av statligt och religiöst som präglar den amerikanska kulturen.”

Jag var och lyssnade på herrarna igår kväll i S:ta Eugenia.  Ja det var herrarnas afton.   Hur en diskussionskväll gestaltar sig är mycket beroende på talare och moderator.  En jesuit,  professor  John Langan från USA som inte med ett enda ord berättade om  USA  inomkatolska  starkt kritiska rörelser  ( Catholics for Choice med många fler  ) mot USA biskopar under  sitt anförande.

Som talare nr 2 hade Newmaninstitutet valt Roland Poirer Martinsson, ”konservativ filosof, svensk författare och debattör”.   ”Konservativ” är närmast ett understatement när det gäller Roland Poirer Martinsson.

Och som pricken över iet  hurtfriske Thomas Idergard, glad, lycklig katolsk konvertit och nytt flaggskepp i alla – nästan- katolska debatter.

Den tystlåtna publiken lyssnade men sa inte många pip. Den mest talträngda var en filippinska ? som åter och åter upprepade att hon inte kunde förstå  att biskoparna i USA inte var mer bestämda och stod på sig.   Detta fick herrarna i panelen att skina upp.

Så mycket trevligare en diskussionskväll  blir med sådana kommentarer än ständigt  trista kritiska ifrågasättanden,  tycktes panelen utstråla.

Ingen i publiken betvivlade heller något från någon i panelen.

Inte jag heller.

En hellyckad kväll med andra ord för de  tre herrarna.

http://signum.se/religionens-roll-i-amerikansk-politik-i-dag/

// Irène

PS Som en motvikt mot gårdagens samstämmiga panel

Lyssna på America’s News HQ  och bedöm själv vem som låter mest trovärdig, ärlig och autentiskt engagerad.

Jon O’Brien ordförande i Catholics for Choice och dr Richard Land ordförande i en baptistisk  kommission i etik och religionsfrihet

http://www.catholicsforchoice.org/news/inthenews/2012/ContraceptionmandateFOXr.asp

Jon O’Brien har varit i Sverige för några år sedan, som gäst hos RSFU men katolska kyrkan här  i landet vägrade att uppmärksamma eller kommentera detta.  Den som inte syns och hörs finns ju inte.

Jag upprepar en tidigare bloggrubrik som jag satte  efter att ha sett en intervju med Dublins   ärkebiskop Diarmund Martin i programmet ”60 minutes”.

http://www.katolskvision.se/blog/?p=5216

Samma rubrik slog mig åter när jag läste Anders Piltz  ledare  ”Fantomsmärta”   i nya numret av Signum där Piltz helt utan urskiljning talar om begrepp som Gud, religion, tro, lära,  kyrka och ”andligt liv.”

”Alla som ifrågasätter religionen och dess yttringar måste göra det utifrån den religiösa terminologin och de föreställningar som de avvisar, om man så vill i ett parasitärt förhållande. Om man avvisar Gud, vad ska man då sätta i stället?”

Att hålla sig till katolska (och svenska kyrkans och frikyrkornas )  problem i Sverige och samtidigt tro sig  lösa  övergripande  problem inom kristenheten  är att göra det väl enkelt för sig.

Men ett uttalande av Piltz är giltigt även övergripnade.

”Den katolska kyrkan förvaltar den ursprungliga utmaningen, originalbudskapet som blir avvisat eller anammat.”

Det Piltz här gör  är att vidarebefordra Vatikanens budskap att  katolska kyrkan äger den ”absoluta sanningen” som kommer till uttryck i en ”solid katekes ” enligt nedanstående.

”Hur förmedla tron från första till andra och tredje generationens invandrare? Hur bli en röst och samhällskraft att räkna med? Var går den sunda medelvägen mellan anpassning och odlande av särarten?”

”Svaret måste rimligtvis lyda: autenticitet, trohet mot uppdraget. Det är mer nödvändigt än någonsin att erbjuda en solid katekes på alla nivåer”

”Uppdraget ?”  Läsaren får tyvärr inget svar på vad som menas med uppdraget.

Men oroväckande kändes  kopplingen till ”erbjudandet av en solid katekes på alla nivåer.”

Gudsstroende invandrare  och Gudssökande  svenskar  som konverterar till katolska kyrkan är en sak.

Och  just precis.  Hur  förmedla en ”solid katolsk katekes” till andra tredje generationen svenskar.  Ty i vilken generation övergår invandrare till att räknas som svenskar ?

”Men den kristna kyrkan är från början en konkret gemenskap, som hålls samman av Guds ord, liturgin, sakramenten och koinônía, det konkreta ansvarstagandet för varandra. I inkarnationen ligger det fysiska.”

Detta påstående håller jag med om.  Därför smärtsamt att påminna om att den kristna kyrkan som enhet endast existerar i teorin.

I praktiken finns en mängd olika kristna kyrkor och samfund som inte alls hålls samman av sakrament.

”Ett andligt liv har värde endast om och när det är fritt valt. När predikstolen inte längre är megafon för ordergivning från världsliga eller kyrkliga myndigheter, och ingen människa längre kan tvingas till religiös praxis, är just detta faktum den stora chansen. Förr var religion det normala och avvikelser därifrån uttryck för individens fria val.  Nu är det tvärtom.”

I Piltz avslut finns mycket att begrunda och diskutera.

”Ett andligt liv” och värdet av den fria viljan.

Hur kompatibelt är det med katolska kyrkans dogmer och ”solida katekes?”

http://signum.se/fantomsmarta/

// Irène

PS  Piltz skriver

”De mänskliga rättigheterna är, enligt Habermas, en översättning av en grundtext. Originalet är den judisk-kristna traditionens lära om människan som Guds avbild.”

Originaltextens  djupast liggande  innebörd  förblir förseglad och  kan  först  framträda när  den inte rivs sönder i  en mängd olika textfragment  som förvaras i olika montrar  inom olika kyrkor och samfund och där oroligt bevakas mot  intrång.

”Amatörernas julafton”

När jag igår såg rubriken på min favoritskribent i DN Peter Wolodarskis söndagskrönika och bilden av  Sten Tolgfors med texten ”Amatörernas julafton” slog det mig hur träffande samma rubrik,  bild och bildtext kunde vara  för påven och Vatikanens   politik i allmänhet och i samband med  sexskandalerna i synnerhet.

Jag fäste mig särskilt för nedanstående mening.

”I dagarna har det blåst kraftigt kring Sten Tolgfors i den så kallade Saudiaffären. Försvarsministern har värjt sig genom att oblygt sparka nedåt i hierarkin, på tjänstemännen i Totalförsvarets forskningsinstitut.  ”

”Att OBLYGT sparka nedåt i hierarkin” utpekas i demokratin Sverige som således inte acceptabelt och gångbart.

En dunkel beslutsprocess analyseras inför öppen ridå i rikets största dagstidning och betecknas som  ”Amatörernas julafton ” .

Jag får kanske nöja mig med att åtminstone leva i EN demokrati och inte gapa över för mycket.  Dvs också kräva att som katolik leva i en demokratisk kyrka.

Jag måste kanske finna mig i att stå ut med att som katolik leva i en kyrka där det är ”AMATÖRERNAS JULAFTON”  ÅRET OM.

http://www.dn.se/ledare/signerat/en-varld-av-hemligstamplar-toppstyrning-och-dunkla-beslut

// Irène

PS  Nu är jag katolik och inte rysk -ortodox men som kristen måste jag tacka Peter Wolodarski också för hans söndagskrönika 26 febr

Läs den skakande berättelsen

”En rättsprocess som ringar in Putins ryska mörker”

http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-en-rattsprocess-som-ringar-in-putins-ryska-morker

”Magnitskij blev offer för den mytbildning som Vladimir Putin odlat och som gått ut på att lag och ordning numera råder i Ryssland.

Det var ett populärt budskap efter 90-talets kaos och rövarkapitalism. Under sina år vid makten har Putin dock visat sitt förakt för både demokrati och rättsstat.

Hans regim är marinerad i korruption, från högsta till lägsta nivå, och de som på något sätt utmanar systemet kan snabbt bli dess fånge och offer, i likhet med Sergej Magnitskij.”

Wolodarski citerar

”Masha Gessens nya bok ”Mannen utan ansikte” (Brombergs) som mödosamt ringar in Putins ”skräckvälde”: en regim som beställer mord på oliktänkande, en regim som tystar oberoende röster, en regim som utnyttjar terrordåd för maximal brutalitet mot fiender.  ”

Det är denne Putin som patriark Kirill så starkt ger  sitt stöd och manifesterar genom  att  pussa och krama på äkta ryskt manér.

Hur kommer det sig att det kristna budskapet om glädje, befrielse från förtryck och alla människors lika värde kommer till korta så fort kristna potentater som påvar och patriarker  tillåts bre ut sig och samtidigt kräva att stå oemotsagda ?

(En bild tagen av mig 1:a kom. St Thomas, Lund)

Citatet :”Om du inte tror att din religion är den enda religionen då har du ingen religion”är hämtat från Irenes inlägg idag och hon i sin tur citerar Geels som i sin tur citerar någon, i vilket fall det är ett mycket bra citat som jag tycker kräver sitt eget ämne.

Det är sant, eller?

Jag måste gå till mig själv. Jag är sålunda troende på Jesus men utan religion eftersom jag ser inget fel i att be till Allah tillsammans med muslimer. Då frågar jag mig själv: Känns det befriande, Agneta?

Ja.

Då måste jag fråga er andra. Katoliker får inte gå till nattvard med lutheraner. Katoliker måste anse det vara en annan religion.

Alltså är det olika religioner eftersom: ”Om du inte tror att din religion är den enda religionen då har du ingen religion.

Oj..oj…oj.

Agneta

Biskop Hans L. Martensen S.J. avled i tisdags 84 är gammal. Han var född i en dansk katolsk familj, blev jesuit och redan 1965 biskop i Köpenhamn vid 38 års ålder.

Han kom att deltaga aktivt i slutförandet av Andra Vatikankonciliet som startat år 1962. Än mer blev han genomförare av konciliets beslut i Danmarks katolska kyrka. Han har doktorerat på Martin Luther och blev en ekumenisk förgrundsgestalt. Såvitt jag förstått  blev och var han en mycket uppskattad biskop, när han 1995 avgår av hälsoskäl.

Han begravs idag i Köpenhamns katolska domkyrka.  R.I.P.

Signum har en notis och flera artiklar av biskop Hans, bl a om Martin Luther.

Katolska BÄ och tidningen KM har också notiser.

Krister Janzon

SSPX ledare Bernard Fellay har fått ett brev i vilket  påven förklarar att han ”vill undvika en spricka inom kyrkan som skulle få smärtsamma och oöverskådliga konsekvenser.  Villkoret är att SSPX accepterar preamblen.”

Brödraskapet får nu en månad på sig att svara.

Bernard Fellay har låtit förstå att det inte enbart är preamblen i sig som är problemet utan främst polariseringen INOM SSPX.  Ungefär hälften skulle vilja återförenas i full gemenskap med Rom medan  den andra hälften  enbart är beredda att säga ja till Rom under förutsättning att Rom ”anammar SSPX position”.

http://vaticaninsider.lastampa.it/en/homepage/news/detail/articolo/santa-sede-santa-sede-holy-see-lefebvrianilefebvrianos-lefebvrians-13554/

// Irène