Katolsk Vision

Jag tror att Treenigheten kan vara en hjälp för oss att se helheten, att se en fråga från många olika perspektiv. Det är en sådan utmaning att tänka sig en Gud i tre gestalter, som har lika värde, men antar vi den övar vi på att förstå att se oss själva och omvärlden ur olika infallsvinklar.  Även illustrationen ovan som jag lånat från ”Christians tired of being missrepresented” kan bidra till att vidga vyerna med Gud i centrum och religionerna som ekrar.

Vi har bl.a. diskuterat våld och krig i trons namn i ett par inlägg här och den som läser kommentarerna kan se att en och annan har lätt att t.ex. rättfärdiga korstågen mot morerna i trons namn med att de i sin tur med våld erövrat det som nu är Spanien. Samma person kan sedan bortse från det våld som drabbade abilgensarna i södra Frankrike, eftersom det var kristna som dödade andra kristna som inte hade den ”rätta” tron.  Den formen av anpassningar av verkligheten leder till den förskräckliga slutsatsen att när det gäller vissa människor är det hemskt att de drabbas av våld, medan man kan strunta i andra som drabbas lika mycket.

Om vi då och då begrundar Treenighetens mysterier kan det bidra till att vi bl.a. får större förståelse för att alla människor lider lika mycket även om vi är olika till utseende, nationalitet och religion om vi drabbas av krig och förföljelse. Tror jag.

Läs gärna min blogg om kristendomen som i grunden fredsälskande utifrån en artikel på NCR av John Dear SJ.

Anneli

Här är bilden

Guernica

// Irène

http://en.wikipedia.org/wiki/Guernica_%28painting%29

Vänner,

en av mina favoritteologer är K G Hammar.  I Sydsvenska Dagbladet intervjuades han den 12 augusti av Per Svensson under rubriken Gud som metafor http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/gud-som-metafor

Det är en mycket läsvärd samtalsintervju där Hammar ställer metafor mot magi i den religiösa tron:

”Magi är att med hjälp av fixerade, formaliserade handlingar och formuleringar skaffa sig makt över världen. Magin är en teknologi för utövande av kontroll. Det metaforiska, det bildliga, tjänar ett annat syfte. Det upprättar förbindelser mellan olika sidor av tillvaron och låter dem försöka förklara varandra. Metaforen är ett verktyg för fördjupad förståelse … Den religiösa makten blir alltid nervös av metaforiska tolkningar, därför att dem kan man inte ha någon kontroll över. Själva poängen med metaforer är att varje individ står för den slutliga tolkningen.”

”I den debatt som förs mellan troende och ateistiska fundamentalister placeras religionen i samma fack som naturvetenskapen och görs till en alternativ förklaringsmodell, säger Hammar. Det gör det svårt att ”få det att gå ihop”. Men ser man religionen som en konstyttring blir det en helt annan sak. Vi har musik, bildkonst, poesi och religion. Sättet att förmedla kunskap ligger på samma plan.”

I det senaste numret av Signum (5) protesterar Sten Hidal: http://signum.se/ar-gud-en-metafor/

”Om nu sanningen ligger just i metaforen, inte i ”det bokstavliga”, så finns det heller inget behov av att söka något som finns bakom eller före metaforen.” Enligt Hidal försvinner med K G Hammars resonemang ”tron som ett försanthållande”.  Och han slutar med frågan: ”Vem vill dö för en metafor”?

Själv ger jag Hammar rätt, så långt jag förstår honom. Inget hindrar oss att söka det som finns bakom eller före metaforen – om vi tror att det finns något sådant. Desutom tror jag inte vi har något val. Gud är en metafor – för Gud som ingen har sett.  Vad anser ni?

Gert

Hur läroämbetet ska vara utformat ?

Detta är den yttersta frågan. Alla andra frågor är underordnade denna fråga.

Vad betyder uppenbarelsen för vår samtid ? Vilken auktoritet ska ha tolkningsföreträde att tala om detta för oss andra ?

Går det att svara  FÖRUTSÄTTNINGSLÖST  på denna fråga eller är svaret  GIVET PÅ FÖRHAND och inte FÖRHANDLINGSBART ?

// Irène

PS  Jag är idel öra.  Tystnad från yttre världen kommer jag att tolka som att svaret är det sistnämnda alternativet.

Vänner,

På kyrktorget i dag fick jag frågan vad jag tycker om arrangemanget Hedningarnas förgård? Jag svarade att jag tyvärr inte varit där, men att det av allt att döma varit ett mycket bra arrangemang?

– Jag tycker precis tvärtom, replikerade frågaren och fortsatte:

– En debatt mellan troende och icke troende är meningslös. Frågan om Gud finns leder ingenstans. Det vore bättre att arrangera ett möte mellan olika troende.

Det ena behöver ju inte utesluta det andra, svarade jag.

Men visst, frågan om Gud finns leder ingenstans. Oberoende av svar är faktaunderlaget det samma. Troende som otroende vet vi lika lite. Ändå är frågan ofrånkomlig och nödvändig att diskutera så länge någon ställer den.

Men det finns mer meningsfulla frågor troende och otroende emellan. Särskilt följande.

Vilken Gud tror jag på och vilken Gud tror du inte på?

Varför förutsätter du att jag tror på den Gud du inte tror på?

Varför förutsätter jag att den Gud du inte tror på är den Gud jag tror på?

Med utgångspunkt från dessa frågor tror jag troende och icke troende kan berika varandra på ett sätt som frågan om Gud finns aldrig kan göra.

Vad anser ni?

Gert

I Människor och Tro

Hedningarnas Förgård

Repliker av Ulla Gudmundson

”Jag hoppas detta är inledningen till en process. ” ”Att visa att det är  mänskligt att tycka som den andre utan att vara ond eller galen. ”

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=416

Program 13 september

http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Heliga-stolen/Aktuellt/Hedningarnas-forgard-till-Stockholm/Program-den-13-september-sys/

Program 14 september

http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Heliga-stolen/Aktuellt/Hedningarnas-forgard-till-Stockholm/Program-den-14-september-sys/

Ulla Gudmundson kommenterar  båda dagarna i Vatikanradion.

http://sv.radiovaticana.va/Articolo.asp?c=621333

// Irène

PS Oerhört givande och berörande samtal på Vetenskapsakademin och på Fryshuset där alla medverkande kom till sin rätt tack vare ett   imponerande ledarskap av Ulla Gudmundson av vilken Vatikanen har mycket att lära. Tex att auktoritet inte har något med auktoritär att göra och att respekt hör ihop med  ömsesidighet.

Alla  talare gjorde starkt intryck.  Starkaste intrycket på mig idag på Fryshuset  kanske   Thomas Hammarberg som eldsjäl för Mänskliga Rättigheter och Anders Carlberg som eldsjäl för ungdomar gjorde.

Som det sägs i reportaget ”utmanade Thomas Hammarberg katolska kyrkan för större öppenhet.”

Viktigt budskap för kardinal Ravasi att ta med sig hem till Rom.

Anders Carlberg  pläderade för att ”krossa fundamentalismen ”. Men inte med våld som någon annan påpekade.

Som ett kul observandum – unga tjejerna Jessica Schedvin (ordförande Unga Humanister) och fredsagenten och muslimen Fazeela Zaib anklagade den generade Christer Sturmark för samma patriarkat inom Humanisterna som det han kritiserar inom olika religiösa samfund.

Vänner,

”Under strecket” i Svenska Dagbladet skriver Ruth Lötmarker intressant om hur polyteismen i Gamla testamentet utvecklas till monoteism. Det är inga stora nyheter, men väl sammanfattat.

Gert

http://www.svd.se/kultur/understrecket/gud-kan-vara-yngre-an-man-trott_7497130.svd

Läs idag lysande analys av Pussy Riot affären i Ryssland skriven av ryska journalisten Anna Arutunyan.

”Historien om det som just hade hänt i Ryssland och varför det hade trollbundit medierna handlade inte bara om fyra söta anarkister som i en katedral hade förlöjligat kyrkan och regeringen. Det handlade om det påföljande straffet, om Vladimir Putins styre och om dess relation till Gud och kyrkan. Ett tvåårigt straff – i ett land där huliganbrott annars sällan leder till mer än villkorlig dom – tyder på att här fanns något utöver deras uppträdande i Frälsarkatedralen, något större än en förolämpning av religiösa ryssar.”

”Men fader Boris var egentligen inte intresserad av allt detta. Han visste att den kyrka där han nu var präst delvis hade raserats under Sovjetstyret – dess tegelstenar hade då använts för att bygga en svinstia. Och han visste att vad de nuvarande ”myndigheterna” (som han kallade dem) än hade gjort i övrigt, så hade de hjälpt till med att bygga upp kyrkan på nytt.

”Det är så mycket att göra här”, sa han och gestikulerade mot kyrkan. ”Jag är helt enkelt för långt borta från allt det där”.”

http://www.svd.se/kultur/putin-och-pakten-med-patriarken_7494856.svd

// Irène

Vänner,

lång ner i debattens mest vindlande gångar har ett samtal om värdekonservatism inletts. Det tycks som om begreppet värdekonservativ kan uppfattas som nedsättande.  Kanske kan det bli ett intressant samtal som kan vidga vår förståelse för varandra. Jag lyfter därför upp upp debatten till en egen tråd och tar mig friheten att inleda.

Vänner,

är det så svårt? Värdekonservativ är en vanlig beteckning för människor, partier, kyrkor och så vidare som hävdar att det finns eviga värden även på det praktiska planet. Det är således värdekonservativt att hävda:

att män och kvinnor har olika roller på ett komplementärt vis. Roller som inte får sammanblandas.

att kvinnor inte kan bli präster därför att de aldrig har kunnat det.

att abort under alla omständigheter är otillåtet.

att äktenskapet är exklusivt för en man och en kvinna.

att kyrkan inte kan vara demokratisk.

För att ta några för oss centrala exempel. Självklart finns det fler, inte minst politiskt.

Det är svårare att finna en motsatt term till värdekonservativ. I politiken fungerar ”liberal” någorlunda. I fromma sammanhang är det dock inte alla som gillar att bli kallade liberaler. Ordet associerar ju även till marknadsekonomi och politisk liberalism.

Motsatsen till värdekonservativa kristna kan beskrivas som progressiva, radikala, fast man kan vara radikalt värdekonservativ. I katolska sammanhang kan man eventuellt använda beteckningen reformkatolik.

Centralt för reformkatolicism, som jag ser det, är åsikten att det förvisso finns bestående etiska värden, som: Du skall behandla andra som du vill bli behandlad själv. Men att den praktiska tillämpningen varierar och måste variera med hur samhället utvecklas. Det innebär inte att varje tolkning och tillämpning är möjlig. Men det innebär att etiken alltid måste fungera i ett konkret mänskligt sammanhang.

Gert

Jag har lagt ut den här quizen av rev. Emily C. Heath på min blogg, men jag vill inte undanhålla KV-bloggens läsare den, eftersom den är både rolig och tänkvärd.

t ”How to Determine if Your Religious Liberty Is Being Threatened in Just 10 Quick Questions.” Just pick ”A” or ”B” for each question.

1. My religious liberty is at risk because:

A) I am not allowed to go to a religious service of my own choosing.
B) Others are allowed to go to religious services of their own choosing.

2. My religious liberty is at risk because:

A) I am not allowed to marry the person I love legally, even though my religious community blesses my marriage.
B) Some states refuse to enforce my own particular religious beliefs on marriage on those two guys in line down at the courthouse.

3. My religious liberty is at risk because:

A) I am being forced to use birth control.
B) I am unable to force others to not use birth control.

4. My religious liberty is at risk because:

A) I am not allowed to pray privately.
B) I am not allowed to force others to pray the prayers of my faith publicly.

5. My religious liberty is at risk because:

A) Being a member of my faith means that I can be bullied without legal recourse.
B) I am no longer allowed to use my faith to bully gay kids with impunity.

6. My religious liberty is at risk because:

A) I am not allowed to purchase, read or possess religious books or material.
B) Others are allowed to have access books, movies and websites that I do not like.

7. My religious liberty is at risk because:

A) My religious group is not allowed equal protection under the establishment clause.
B) My religious group is not allowed to use public funds, buildings and resources as we would like, for whatever purposes we might like.

8. My religious liberty is at risk because:

A) Another religious group has been declared the official faith of my country.
B) My own religious group is not given status as the official faith of my country.

9. My religious liberty is at risk because:

A) My religious community is not allowed to build a house of worship in my community.
B) A religious community I do not like wants to build a house of worship in my community.

10. My religious liberty is at risk because:

A) I am not allowed to teach my children the creation stories of our faith at home.
B) Public school science classes are teaching science.

Scoring key:

If you answered ”A” to any question, then perhaps your religious liberty is indeed at stake. You and your faith group have every right to now advocate for equal protection under the law. But just remember this one little, constitutional, concept: this means you can fight for your equality — not your superiority.

If you answered ”B” to any question, then not only is your religious liberty not at stake, but there is a strong chance that you are oppressing the religious liberties of others. This is the point where I would invite you to refer back to the tenets of your faith, especially the ones about your neighbors.

In closing, no matter what soundbites you hear this election year, remember this: Religious liberty is never secured by a campaign of religious superiority. The only way to ensure your own religious liberty remains strong is by advocating for the religious liberty of all, including those with whom you may passionately disagree. Because they deserve the same rights as you. Nothing more. Nothing less.

Appropå diskussionen om vad som karaktäriserar  i alla fall de mest värdekonservativa kristna så skulle jag säga att det är många B svar på quizzen.

Anneli 🙂