Om Sveriges Katolska stift förstod att reformivern runt om i världen är omöjlig att stoppa skulle de bejaka debatter och reformivrare istället för att få hicka var gång Katolsk Vision hamnar i media. Att Stiftsledningen nu hamnat i ett läge där media tror att KV är de enda reformivrande katolikerna i Sverige borde vara besvärande speciellt när biskop Anders har gjort de negativa uttalanden han gjort.
Stiftet föregrep situationen med ev. offer för pedofilpräster och gick ut i pressen o bjöd in eventuella vittnens o offers berättelser. Bra gjort. Varför inte försöka komma ur dilemmat med KV genom att öppna upp för reformtankar i Signum eller i KM eller genom offentliga debatter där lekmän kan komma till tals. Eller bejaka andra röster än våra inom KV så att det blir en bredare bredd.
Varför gör man inte det kan man undra. Sitter det en eller flera bromsklossar? Jag tror inte det är biskopen själv. I såna fall är det hög tid att analysera varför man låter sig styras av enstaka bromsklossar dvs om så är fallet.
Här har vi på bloggen i 8 år hört samma röster om och om igen som försöker vara hur nedlåtande som helst för att få läsare att tro att vi är inget att räkna med. Detta torde dock för de flesta intelligenta läsare framstå som tvärtom. Och nya läsare kommer in var dag, det ser jag på statistik.
Likaså är det intressant att lägga märke till hur man förhåller sig gentemot bloggens kvinnliga skribenter dvs Irene och jag resp hur man ändrar tonen i en hövligare anda gentemot Gert o Krister. Tur är för oss kvinnor att det finns män som ser igenom dylikt.
Likaså har man försökt med alla möjliga medel att bemöta oss med tystnad men det går ju inget vidare … vi skribenter tycks aldrig vilja tystas ner oavsett vilka metoder som används.
Borde inte Stiftet nu verkligen underlätta för nya reformivrare att träda fram … ty annars kvarstår faktum : svenska katoliker är mer toppstyrda än det övriga Europa.
Agneta
4 svar till ”Vad upplever ni?”
Känner mig minst lika kluven som Du, Agneta. Ett stort problem är att man inte kan få anden tillbaka i flaskan igen när man släppt något uppmärksamhetväckande på nätet. Om man i eftertankens kranka blekhet ångrar det man lade ut i den slags eufori man paradoxalt nog även kan känner i svåra stunder just när någonting pågår, då är det för sent. För många har redan laddat ner, så det hjälper föga även on FB eller Youtube tar bort det.
A propos nätet: här mit eget lilla inlägg efter en besök i min hemstad Kassel i Tyskland:
http://signum.se/konstverk-i-kyrktorn-blev-stotesten/
Thorsten,
Kul att du skrev detta i Signum. Jag hade gärna sett det konstverket… hur reagerade du själv när du såg det?
—————————————
Skönt att höra att även du är kluven inför inslaget om Grayson. Men VARFÖR ÄR VI KLUVNA?
Det finns en bild på det döda barnet i en jättemössa o en nalle o en Bibel. Det står my first Bible på Bibeln. Men varför skulle det väcka både ock?
Är det någon mer som känner något.
PS ser nu att jag skriver detta 3 minuter innan Dopet av e n perfekta bebisen nummer 1.
Agneta
Jag reagerade mycket positivt på konstverket. Dessutom rör den sig sakta i vinden, så den sträcker ut sina arma åt olika håll. Om Kristus levde i dag skulle han väl sannolikt ha byxor och skjorta, så jag ser i skulpturen en dubbelexponering vanlg människa och Kristus. Jag blev mycket förvånad över att documentas ledning är så snarstucken i stället för att vara glad över att Kyrkan på detta frejdiga sätt ger sig in i samtidskonsten.
Och att vi blir kluvna inför historien om den svårt sjuka bebisen – det är väl inte konstigt, man blir rörd och tagen av det hela, men känner samtidigt avsmak för medieexponeringen och att bebisen mellan raderna bir ett slagträ i abortdebatten.
Thorsten,
Klokt sagt. Kanske är det vad jag känner att bebisen blir till slagträ i abortdebatten men samtidigt är det något fint med att föda fram ett barn o att det lever i 8 timmar. Vi kan aldrig veta vad Gud vill att vi ska erfara och förstå och… liv är liv.
Att det blev storm på Facebook är också en verklighet.
Agneta