-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Anna om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: juli 10, 2020
Öppet brev till Thomas Idergard SJ
Hej Thomas Idergard Med tanke på att du bara varit präst i katolska kyrkan i drygt 2 år känns det -Anmärkningsvärt att du önskar bestämma vem som ska anses som katolik och inte. -Anmärkningsvärt att du tar dig tolkningsföreträde i … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
10 kommentarer
10 svar till ”Öppet brev till Thomas Idergard SJ”
Utmärkt formulerat Irène. Även jag ser fram emot en rapport från stiftets prästråd. Intressant vore också att ta del av någon reaktion från jesuiternas ledning här i Sverige och i provinsen. Jag vill ju gärna tro att de inte är alldeles bekväma med Thomas Idergards vilda framfart som självutnämnd inkvisitor och trospolis i jesuitordens namn.
Hej! Tack för ditt brev. Först är mitt tilltal av andra katoliker p. Thomas (men visst, att vara katolik betyder ju att tro som Kyrkan så genom att utelämna min titel markerar du kanske att du inte är katolik i din tro, dvs det flera redan har sett?). Sedan har jag nu snart varit präst i tre år, ordensman i åtta. Och så rekommenderar jag att du läser mina senaste predikningar på S:ta Eugenias webbsida vilka just handlar om ödmjukhet, där du får lite perspektiv på begreppet genom att du ser att det inte är liktydigt med dina åsikter. Ngt som t ex S:t Ignatius av Loyola så tydligt lär oss. Om du inte tycker om att läsa mina predikningar kan du t ex läsa p. Mikael Schinks predikan från S:t Petrus och S:t Paulus högtid vilken också tog upp ödmjukhet som följd av trons lydnad. Mkt uppbygglig! Visa den gärna också för sr. Madeleine och bittre broder Gert samt bittra syster Eva. Mvh /p. Thomas
Hej Thomas Idergard och tack för ditt svar
Du får ursäkta men jag klarar helt enkelt inte av att tilltala en person som är flera år yngre än min son för ”fader” och dessutom tycker jag att hela det katolska titelsystemet med ”fader” och dessutom ”helig fader” om påven leder tankarna fel och befäster katolska kyrkans osunda klerikalism.
Du skriver :
”men visst, att vara katolik betyder ju att tro som Kyrkan så genom att utelämna min titel markerar du kanske att du inte är katolik i din tro, dvs det flera redan har sett?”
Du talar ofta och gärna i termer av vad ”kyrkan lär”
OK en sak jag vet att kyrkan lär om ordensfolk – i ditt fall jesuitorden – är att du bla avlagt ett LYDNADSLÖFTE.
Kyrkan lär att som ordensmänniska går det inte att bara köra sitt eget race. Du ska lyda din överordnade superior (och provincialföreståndare) och vars beslut jag utgår ifrån också ska harmoniera med vår biskop. Jag vet att din superior och provincialföreståndare och även biskopen tidigare fått information om att människor starkt reagerat på din prästerliga framfart på sociala media.
Detta i kombination med att du nu fortsätter insinuera att jag mfl inte är katoliker går att tolka på 3 sätt.
1. Du har fått din superiors bemyndigande – med biskopens välsignelse – att på sociala media fortsätta bedöma och uttala dig om vilka du anser inte ska räknas som katoliker.
2. Du har fått tillsägelse att på sociala media sluta bedöma och uttala dig om vilka du anser inte ska räknas som katoliker.
3. Varken din superior eller vår biskop orkar / vill bry sig om din prästerliga framfart på sociala media..
Jag vill inte tro att det är nr 1 som gäller. Så antingen har du brutit ditt lydnadslöfte till jesuitorden – och struntar i vad Kyrkan lär om ordensfolk – eller så orkar / vill ingen i Stiftet bry sig men du tolkar det som tyst medgivande att få köra ditt eget race på sociala media
Kryssa gärna för det som stämmer !
Mvh
Irène Nordgren
”Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen.”
Matteus 23:9
Bästa Iréne – jag gläds över den tillit och tilltro du har till Kyrkans och ordenslivets auktoriteter. Flera av er som ogillar förkunnelsen av Kyrkans tro och lära vänder er nu till auktoriteter i samma Kyrka i (naiv) tillit till att de skulle stoppa förkunnelsen av Kyrkans tro och lära. Det är både patetiskt och lite gulligt på samma gång. Om du kunde visa samma tillit och tilltro till den tro som dessa är satta att vaka över så skulle jag vara mkt glad och fyllas med hopp. Med vänlig hälsning /p. Thomas
Bästa Thomas Idergard
Jag tror vi talar förbi varandra. Låt mig tydliggöra att det jag talar om är din prästerliga framfart på sociala media som föranlett klagomål till dina överordnade utifrån att du i Facebook världen öppnat ett eget litet dotterbolag till Vatikanens Troskongregation / Inkvisitionsdomstol och där tagit på dig rollen som prefekt och högste domare med ambition att få så många likes som möjligt av dina följare.
Huruvida jag har ”tillit och tilltro” till dina överordnade låter jag vara osagt tills vidare.
Mvh
Irène Nordgren
Bästa Irene, låt oss inte hymla: vad som gör dig och några andra i denna lilla grupp upprörda är förkunnelse av Kyrkans tro och lära med glädje, självklarhet och uthållighet och utan att vilja rygga tillbaka för dem utanför eller innanför (?) Kyrkan som inte vill omfatta den, som sätter en ära i att ifrågasätta den på ett sätt som inte öppet frågar om grunder (hur kan det här komma sig, dvs så som Jungfru Maria frågar i trons ödmjukhet) utan öppet vill riva ner grunderna.
Ev klagomål värderas nog i grunden utifrån detta, dvs en ignatiansk andlig urskiljning: vad är det för ande – god eller inte – som driver din och er, ofta urskillningslösa och i många fall direkt hatiska, kritik? De värderas nog också utifrån många glada och tacksamma tillrop för människor som på detta sätt får kontakt med Kyrkan och tron eller stärks i sin tro (enda grunden till varför jag lägger tid och energi på att fortsätta, kan jag avslöja, utan all denna goda feedback hade jag oaktat er kritik slutat för länge sedan pga tidsskäl).
Jag, och ingen annan heller, säger inte att mitt sätt att göra saker är det enda sättet och jag skulle önska att fler präster än jag och p. Krystian Zacheja i Järfälla, som också mkt uthålligt och med trons glädje förkunnar Kyrkans lära, hade tid att utifrån sina förutsättningar och på sina sätt göra detta. Så där har vi ett böneämne! Men i grunden gäller Herrens ord: den som hör till sanningen lyssnar på hans röst och den rösten talar, är ju den katolska tron, genom den Katolska kyrkans oföränderliga lära. Jag tror för min del att ert i många fall rätt besinningslösa hat, faktiskt, grundar sig i en medvetenhet om att det är just på det sättet, och jag ber och önskar att denna insikt också ska leda till en förmåga att öppna era hjärtan för trons fullständiga glädje och frimodighet. /p. Thomas
Hej Thomas Idergard
Hoppas att vi är överens om att det vi specifikt här talar om handlar om förhållningssätt på sociala media !
Det bekymrar mig som katolik i Stockholms katolska Stift att olika jesuitprovincialer tycks ha olika riktlinjer för förhållningssätt på sociala media. Det bekymrar mig att jesuiter i Sverige överhuvudtaget inte behöver bry sig om / ta hänsyn till hur MOTTAGAREN / IAKTTAGAREN kan tänkas tolka en jesuits budskap på sociala media. I Sverige tycks den jesuit som är sändare av ett budskap ha tolkningsföreträde hur hans budskap ska tolkas. Detta i motsats till jesuitprovincialernas policydokument i tex USA och Canada som ger tolkningsföreträde av en jesuits budskap på sociala media till mottagaren /iakttagaren enligt följande :
1. ”During any usage of social media or other electronic communications with adults, Jesuits are not to make comments that are, or could be construed by an observer to be, harsh, coercive, threatening, intimidating, shaming, derogatory, demeaning or humiliating. ”
http://jesuits.org/Assets/Publications/File/Internet_Presence_2016_ENGLISH_v1.pdf
I Sverige tycks det inte spela någon som helst roll om en jesuit gör kommentarer/uttalanden på sociala media som en mottagare / iakttagare kan tolka som ”grova, påtvingande, hotande, skrämmande, utskämmande, förolämpande, förödmjukande eller förnedrande.”
Mvh
Irène Nordgren
Bästa Irene, det här spårar fullkomligt ur. Så här får du nu min sista kommentar för den här gången. Den som läser vad jag skriver och jämför vad ni skriver om t ex mig vet att det är ni som bryter mot de amerikanska jesuitregler som du citerar. Det behöver man inte vara raketforskare eller ägna många minuter åt olika trådar på FB för att förstå. Låt mig bara påminna dig om att mitt senaste inlägg som nu fått er att försöka mobilisera en ny hatstorm – och tro mig, ni kommer hitta fler sådana tillfällen framöver så länge som ni vägleds just av ert motstånd mot Kyrkans lära och därmed mot dem som med glädje förkunnar och försvarar den mot er (dvs dem som har det ni inte har men det ni faktiskt kan be om att få, dvs trons glädje) – kom av att jag försvarade en enskild, ung katolik mot just ”grova, påtvingande, hotande, skrämmande, utskämmande, förolämpande, förödmjukande eller förnedrande” attacker (inte som man kan tolka dem utan som de de facto var) från en av era främsta andliga ledare. Och ta nu emot detta mitt löfte: jag kommer att fortsätta försvara enskilda människor som ni utsätter för ”grova, påtvingande, hotande, skrämmande, utskämmande, förolämpande, förödmjukande eller förnedrande” påhopp, precis som vilken annat sunt tänkande vuxen människa borde göra. Läs gärna om den sista meningen igen ifall ngt skulle vara oklart. Mvh /p. Thomas
Hej Thomas Idergard
Tack för att få sista ordet i vårt samtal i vilket du på ett ovanligt illustrativt sätt nyss åskådliggjort användandet av försvarsmekanismen projektion.
Jag citerar amerikanska jesuitregler som du som svensk jesuit uppenbarligen inte klarar av att härbärgera inom dig och därför omedelbart känner ett inre tvång / behov av att göra dig av med genom att – och till och med ordagrannt – projicera på andra som inte ens är jesuiter. En lite rörande klassiker men inte så ofta och inte så tydligt och klart manifesterad som du nu generöst presenterar och bjuder oss på. Du upprepar dessutom artigt men bestämt ditt krav på tolkningsföreträde av verkligheten genom att beskriva den i termer av ”de facto”.
Mvh
Irène Nordgren