Katolsk Vision

Lyssna på kardinal Marc Ouellet ( som varit ärkebiskop i Quebec ) och som nu är prefekt  för Vatikanens biskopskongregation och  som av många anses papabile.

”In a recent TV interview, Cardinal Marc Ouellet spoke with great candor not only about his ministry as archbishop of Quebec and his present role as head of the Congregation for Bishops, but also about the possibility of his becoming the next pope”

http://vaticaninsider.lastampa.it/en/homepage/inquiries-and-interviews/detail/articolo/canada-canada-14699/

http://saltandlighttv.org/witness/cardinal-marc-ouellet.php

Intressant är att höra hur  arbetet ”sub secreto ” går till med biskopsutnämningar inom den universella kyrkan och synen på en katolsk biskops roll.

Marc Ouellets uppgift är bla att 2 gånger i månaden sätta sig med påven i ett möte och presentera förslag till biskopsutnämningar.

Ouellet har dessförinnan samlat ihop förslag till biskopskandidater från olika nuncios runt om från kyrkan.  Påven har därefter sista ordet………….

På frågan om en biskops största utmaningar svarar Ouellet genom att beskriva biskopens roll

”Biskopen är trons läromästare. Han ska bekräfta sina bröder och systrar i tron.  Han är ansvarig för en hel  familj  med  dess olika nådegåvor. Han ska – som herde – ansvara för enhet inom flocken men på samma gång uppmuntra att olika nådegåvor kommer till sin  rätt och det är inte alltid så självklart hur det ska åstadkommas. ”

På frågan om han är papabile svarar Ouellet:  ” Jag minns dagen efter konklaven. Jag sa att påven kommer att bli en stor påve och jag tror jag hade rätt.”

Bra svar om man vill öka sina odds !

// Irène

PS  Överförs chefen för biskopskongregationen kardinal Ouellets arbetsbeskrivning  på biskopen av Rom så kan ju konstateras att varken denne eller andra lokala biskopar  lever upp till dessa krav.

Påven inte alls mån om enhet inom sin kyrkliga familj.  Som familjens överhuvud medverkar han till dålig stämning genom att favorisera vissa och  förtrycka andra. Genom att uppmuntra vissa   och vägra tala med andra och dessutom bjuda in gäster till familjen bara i  syfte att få medhåll i vissa kontroversiella interna familjefrågor som han fått mothugg för inom familjen.

Utifrån debatt i Sveriges Radio Människor och Tro – katolska trosfränder diskuterar Helmut Schüller och det österrikiska Olydnadsuppropet.   Inom en och samma kyrka  2 diametralt olika uppfattningar vilket på ett tydligt sätt illustrerar sakernas tillstånd inom dagens kristna kyrkor och samfund.

28 april

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=416

Det är inte längre den formella tillhörigheten till en viss kyrka eller ett visst samfund som avgör känslan av trosgemenskap. Idag råder TVÄRKYRKLIGA förbindelser ty  det som avgör  känslan av kristen samhörighet tycks idag snarare vara synen på  vissa av vår samtids brännande frågor nämligen synen på kvinnliga präster,  på homosexuellas likaberättigande, på preventivmedel  och på synen om  kvinnor  som väljer abort ska ha tillgång till medicinskt säkra aborter.   Obs det sistnämnda  är inte synonymt med att  ”förespråka aborter ”  utan enbart ett förespåkande av   en lagstiftning som möjliggör en valmöjlighet .

Det var en egendomlig upplevelse att  delta i samtalet med katolska trosfränden Helena D’Arcy -ordförande  i  ”Respekt – katolsk rörelse för livet” – påverkad som jag var av hennes kritik i SvD  nyligen av Sveriges   jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och hennes danska kollega.

Brännpunkt 17/4

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/katolska-kyrkan-framjar-jamstalldhet_7075065.svd

Jag vågar påstå att främja livet och slippa aborter så långt det bara går är en  gemensam angelägenhet för kristna människor.

Därför blir jag alltid lika förvånad över just den katolska kyrkans officiella hållning till preventivmedel.

Inom Respekt anordnas studiecirklar utifrån boken ”Den svårlösta konflikten”

http://www.respektlivet.nu/web/Studieplan_for_boken_Den_svarlosta_konflikten_1.aspx

Respekt skriver

”Antologin Den svårlösta konflikten, som kom ut 2009, är ett bidrag i debatten om det ofödda barnets rättigheter. I boken behandlas ämnet av tio författare som skriver om det ofödda barnet ur medicinsk, filosofisk, litterär, juridisk och psykologisk synvinkel. Författarna – som utgörs av bl.a. läkare, sjuksköterskor, psykologer och forskare – har alla strävat efter att föra samtalet om det ofödda barnet på en annan nivå än den så ofta fastlåsta abortdebatten, med ”tydlighet i vår ståndpunkt och samtidigt med respekt för andra uppfattningar”.

2 av författarna är prof em  Erwin Bischofberger  SJ och prästen och prof  em Anders Piltz.

Ingen av dessa 2 professorer nämner i sina bidrag vikten av att använda preventivmedel som skydd mot oönskade graviditeter och underförstått aborter.

En person av 10 prof em Gunilla Lindmark skriver dock kort men kärnfullt i sitt bidrag.

”Detta innebär att man alltid ser ett tydligt samband mellan sämre sociala och ekonomiska förhållanden och högre aborttal .”

”Det är uppenbart att det inte har någon effekt på aborttalen att göra aborter olagliga. Tvärtom har länder med liberal lagstiftning och god tillgänglighet lägre aborttal. Det finns därför stor enighet om att man istället så långt som möjligt bör försöka förhindra att oönskade graviditeter uppstår. Erfarenheten från många länder visar att information om och god tillgång till säkra preventivmetoder är den enskilt effektivaste åtgärden.”

Att inte de 2 katolska prästerna och professorerna  i sina bidrag ÖPPET stödjer gynekologen Gunilla Lindmarks  påståenden har sin orsak i att de är präster i en kyrka vars högste chef påven i Rom på 2000-talet hävdar att det strider mot Guds vilja att använda artificiella preventivmedel.

Det är denna  vanföreställning – som dessutom aldrig  uppnått kravet för ”sensus fidelium”  dvs det gemensamma trosmedvetandet  – som ligger till grund för USA biskopskonferens  hårda motstånd mot president Obamas sjukvårdsreform som inkluderar just  preventivmedel.

Mot bakgrund av vad Gunilla Lindmark skriver i Respekts studiecirkelbok blir Troskongregationens senaste  utfall mot ordenssystrar i USA  ett tydligt exempel på vem som är LYDIG  resp OLYDIG mot evangeliets anda att ta vara på sin nästa och värna om  samhällets  svagaste och fattigaste grupper – något som alltid varit en av särskilt katolska ordenssystrars viktigaste uppgift.

President Obamas  sjukvårdsreform  kan sägas vara i evangeliets anda  då den avser  att för första gången ge  USA fattigaste  medborgare möjlighet till att få tillgång till hälsovård som inte ligger  inom välgörenhetens ram.

Mot detta opponerar sig USA biskopskonferens  med motiveringen att sjukvårdsreformen  innehåller delar ( dvs  tillgång till bla preventivmedel)som ”strider mot katolsk lära och därigenom strider reformen mot USA  religionsfrihet.”

I sin iver att hellre vara lojala mot påven – som belönar  solidaritet med PP  dvs påvens påfund dvs påvens vanföreställningar om preventivmedel med kardinalsutnämning – väljer USA biskopskonferens att gå emot Obamas  omsorg  om USA fattigaste befolkning  och  blottar härmed  sin OLYDNAD  mot evangeliets  påbud att värna om de svagaste.

Men  just i LYDNAD med evangeliets anda  försvarar  då katolska ordenssystrar  med syster  Simone Campbell  i spetsen  sjukvårdsreformen mot USA biskopskonferens .

Vad händer ?

Troskongregationen utfärdar en skrivelse vari det framkommer  att ordenssystrar har ”doktrinära problem inkompatibla med katolsk lära”.

Troskongregationen sätter en  LYDIG ordenssyster  ( och hennes medsystrar) under förmyndarskap av en OLYDIG biskop.

http://www.youtube.com/watch?v=ibJo7Fm4F7U&feature=related

Tala om upp-och nedvända världen.

Ytterligare exempel. I jan 2009 hävde påven exkommunikationen av  SSPX generalsuperior Bernard Fellay och hans 3 biskopskollegor varav den ene samma vecka sedan visade sig vara en förintelseförnekare.

Påven vädjade  att SSPX skulle avstå att viga nya präster under tiden som förhandlingar pågår om SSPX kyrkorättsliga status som eventuellt skulle kunna medföra att SSPX  blir en personalprelatur inom katolska kyrka. Bernard Fellay har struntat i denna vädjan trots att också lokal katolsk biskop uttryckt missnöje med att Fellay viger präster inom hans stift men Fellay har dock  i godan ro fortsatt med prästvigningar (bla 2 svenska präster).

Inte ett pip från påven om OLYDNAD här inte. Tvärtom har påven lagt på flera kol extra att få in SSPX i kyrkans hägn. Och oavsett hur historien kommer att sluta så visar den att det är skillnad på OLYDNAD och OLYDNAD i påvens sätt att se på saker och ting.

SSPX  vänder sig mot evangeliets anda av  alla människors lika värde. SSPX utmärks av en främlingsfientlighet som är direkt antikristen.

Kyrkoherdeinitiativet betonar istället mycket av urkristendomens inkluderande anda.

Samtidigt som påven avvisar all kontakt med företrädare för såväl Wir sind Kirche som med Kyrkoherdeinitiativet så krusar påven omåttligt för Bernard Fellay.  Ty viss OLYDNAD gör folk till fä  medan annan  OLYDNAD inte gör någon skillnad alls på folk.

Det jäser ute i den katolska kyrkan  men Helena D’Arcy i katolska Sverige är tillsagd att tona ned Kyrkoherdeinitiativet och katolska reformrörelser – underförstått  inget att  bry sig om här i Sverige.

Utan här fortsätter vi som vanligt .

Samma linje förespråkas också av våra trosfränder på Katolsk Observatör.

http://katolskobservator.blogspot.se/2012/04/osterrike-uppror-och-forvirring.html

// Irène

PS Katolska kyrkans hierarki  borde  leva efter sin egen sociallära som beskriver  hur det goda samhället  ska byggas nedifrån och upp.   Katolska kyrkans lansering av subsidiaritetsprincipen för ca 120 år sedan har aldrig slagit rot inom de egna leden.  Toppstyrning och centralisering medför ständiga  intressekonflikter för katolska företrädare inom deras egen kyrka.

Läs även John L Allen igår  i NCR

http://ncronline.org/blogs/all-things-catholic/notes-lcwr-overhaul

Vänner,

Vatikanen fortsätter att göra vänner till fiender. En känd katolsk präst på Irland, Tony Flannery,  har belagts med munkavle. 800 präster protesterar.

Exakt varför Flannery, populär författare och reträttledare, har väckt Vatikanens misstänksamhet är inte klart, skriver NCR. Men Flannery har argumenterat för att frågan om kvinnliga präster skall tas upp till debatt samt att kyrkan bör ompröva förbudet mot artificiella preventivmedel och det obligatoriska celibatet.

Flannery anses också ha provocerat en del irländska biskopar när han offentligt stödde premiärminister Enda Kenny när denna, mot bagrund av pedofilskandalerna, anklagade Vatikanen för att vara dysfunktionell, utan kontakt, elitistisk och narcisistisk. Flannery beskrev Kennys tal som ”underbart”

Läs mer:

http://ncronline.org/news/global/vatican-laments-irish-dissent-silences-priests

Gert Gelotte

Vänner.

I morgon, fredag 27/4, innehåller radioprogrammet ”Människor och tro” en debatt om Kyrkoherdeinitiativet i Österrike. I var sin ringhörna Irène Nordgren från Katolsk Vision och Helena D´arcy från biskopsämbetet.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=416

Gert Gelotte

Klicka här

(Bilder av konstnär/vän Jasmin Stolle)

Vågar vi fråga oss huruvida fantasins kraft verkställer religiösa föreställningar? Det finns inte en enda människa utan fantasi. Inte en enda människa utan drömmar dvs ”natten är dagens mor” ”kaos är granne med Gud”. Benediktus drömmer o lekbrodern drömmer o gamla testamentet är fyllt med mäktiga drömtydare. Vissa drömtydares drömmar har styrt den judokristna historien. Drömmens makt i relation till fantasi. En drömmare kan inte utesluta att drömmen påverkar hans dag …dess tankar o känslor. Om drömmen så gör … hur vet vi vad?

Borde inte det bana väg för en ödmjukhet om man är troende. Vi har en kristendom baserat på judendom o en judendom till viss del baserat på drömtydning.

Archimedes lär ha sagt: ”Ge mig en fast punkt och jag skall rubba jorden.” Samuel citerade detta… Hmmm….

Jag fortsätter min diskussion här ang förra ämnet om kvoten icke-troende…detta för att i nytt ämne kunna fokusera på : fantasin-drömmen-icke vetandets moln… gentemot dogmatisk fundamentalism.

”Flummigt” ropar nu grumpsy old men inom kyrkligheten … men ju mer fysiken o den nya vetenskapen utvecklas mot ickevetande likaväl som nytt vetande ju mer får ordet ”flummigt” status.

Vågar vi dela med oss av religiösa fantasier. Jag gjorde det i mitt sista kommentator till mitt förra inlägg men jag skulle gärna se att andra vågar. Vad tror vi  Messias återkomst innebär- vilka fantasier har vi? Ty skriften har sagt att vi ska förvånas …det inkluderar o erbjuder fantasier. Men våra föreställningar om slutet, början, döden o livet efter döden …det kan vara just det som styr den våldsamt förtryckande fundamentalismen.

Nu Samuel känner jag på mig att du kan reagera på att Kristus är en fast punkt oavsett vårt drömmeri o våra fantasier… och kanske vill du att jag ska veta hut … men se du… den kängan går inte (skratt).

Jag tror. Jag drömmer. Jag fantiserar.  

Agneta

”Kyrkoherdeinitiativet” som bildades 6 år sedan och  dess ”Upprop till olydnad ”  som initierades för knappt 1 år sedan belönas med  Herbert Haag priset  2012 med 10.000 euro.

”För frihet  i kyrkan ”

Lyssna med anledning av detta på Helmut Schüller i en intervju där han förklarar hur han bla  tänker kring begrepp som lydnad och olydnad.

”Vi är glada att vi och vårt arbete även uppmärksammas utanför Österrike.”

Helmut Schüller beskriver det som positivt att ha blivit uppmärksammade av påven på skärtorsdagen.

”Vi har försökt komma i kontakt med påven sedan 2007.  I samband med hans besök i Österrike sas det att ingen tid fanns till förfogande. Därfter har vi skrivit brev till påven och därefter har vi varit i Rom och försökt få kontakt med honom utan att lyckas. Så vi kan inte påstå att det skulle vara oangenämt att han   tar oss på allvar men naturligtvis var sättet han gjorde det på i en predikan överraskande.”

Nästa steg blir ett nytt kontaktförsök med önskan om ett samtal i vilket  även representanter från andra länder planeras. Schüller nämner här  Irland, Slovakien, Tyskland, Frankrike och USA.

Schüller uttrycker också stor tillfredsställelse med kardinal Schönborns ställningstagande i fallet med den öppet homosexuelle mannen och hans inval som medlem i sin hemförsamlings kyrkoråd.

Vad sexualmoral beträffar betonar Schüller att  det alltid är avgörande att ta hänsyn till parters bakomliggande  beredskap att ta ömsesidigt ansvar.

När det gäller begreppet olydnad menar  Schüller att det överdramatiserats.  Om vi inte definierar lydnad i betydelsen kadaverlydnad så blir  genom samvetet lydnadsbegreppet ett relativt begrepp med vilket menas att lydnad ska underordnas  såväl  Gud, som den egna  samvetsreflexionen som erfarenhetsutbyte  med andra.  Att odla lydnad i denna bemärkelse kan aldrig vara skadligt.

http://religion.orf.at/projekt03/news/1204/ne_120423_preis.html

// Irène

Den kände italienske  professsorn i statskunskap och  politikern Rocco Buttiglione har uttalat sig i ”fallet Stützenhofen” ( dvs Florian Stangl den öppet homosexuelle man som av kardinal Schönborn godkänts att få sitta med i kyrkorådet i Stützenhofens församling) .

”Biskopens beslut måste respekteras ”säger Buttiglione och försvarar kardinalen ”Vi behöver alla en kyrka som orubbligt talar om vad som är ont och gott. Men hon är samtidigt barmhärtig och till syvende och sist är det Gud som är domare och vi vet med säkerhet att Gud hellre friar än fäller. Bara en synd kan inte förlåtas och det är högmodet dvs att neka att falla på knä och bekänna sig om syndare.”

http://www.kath.net/detail.php?id=36239

// Irène

PS  Utifrån att utgångsläget för katolska homosexuella är att de ”ska visas respekt och medlidande”  för sitt öde att tvingas leva i obligatoriskt livslångt celibat så är barmhärtighet som argument ett bra första steg  att möjliggöra för  homosexuella  att leva i samkönat partnerskap.

Slutmålet även inom katolska kyrkan måste dock vara att det behövs lika lite barmhärtighet för att ha rätt att UTAN  SANKTIONER leva i en  samkönad  relation som i en tvåkönad relation.

Med tanke på att Rocco Buttiglione 2004 tvingades avstå från att bli EU kommissionär bla utifrån sitt icke accepterande av homosexuellas likaberättignade måste man nu säga Kors i taket !

(Bild av Dali)

Vad är det som säger att folk var mer troende förr? Idag bryr sig inte många om religion eller rättare sagt kyrka … kan det bero på att kyrkan har ingen makt längre över folks liv? Vad är det då som säger att folk verkligen var troende när kyrkan hade makt över deras liv (intill bålet eller skampålen) o de tvingades lyssna på en obegriplig mässa med språk latin?

Nu kan folk skapa sin egen religion om de vill eller strunta blankt i det.

Vaför talar vi om ett sekulariserat samhälle när människor inunder pliktytan alltid kanske varit sekulariserade… hur vet vi att de var mer troende bara för att de var tvungna att stå inför husförhör o därmed blev ett plus i statistiken?  ”Farbror Staten” och ”Gud ser Dig” 0ch ”Papa”, känner ni igen uttrycken?

Det förakt som många känner inför präster o kyrkomakt har kanske en grund i att deras egen släkt egentligen alltid känt detta förakt. 

Hur kan vi veta att antalet sekulariserade människor inte har varit en konstant summa?

Dessa frågor måste vi våga ställa oss. Vad tänker ni?

Agneta

Vatikanen  har  gett sig på USA nunnor för ”doktrinära problem inkompatibla med katolsk lära”     (I korthet anser Vatikanen att nunnor  ska uttala sig mot preventivmedel och mot homosexualitet men hålla tyst kring frågor om kvinnliga ämbetsbärare. )

”Systrar sätts under förmyndare ”  som Gert Gelotte skriver

http://www.katolskvision.se/blog/?p=5682

Detta kommentaras  här  av syster Simone Campbell  i en intervju.  Syster Simone Campbell (som tidigare arbetat som advokat)  leder sedan 8 år Network – USA största lobbysammanslutning för katolska nunnor  för social och ekonomisk rättvisa .

http://www.npr.org/player/v2/mediaPlayer.html?action=1&t=1&islist=false&id=150986066&m=150984857

Några repliker som särskilt fastnade

”Hierarkin är inte van vid starka kvinnor ”säger systern.

–          ”Hur mottas  det att underställas en  ärkebiskop ? ” frågar intervjuaren.

–          ”Vi får försöka  förklara för  grabbarna. Kvinnor var de första  vid graven som förstod och de som förklarade för apostlarna –för grabbarna – vi får göra så nu också.”

Lyssna på syster Simone Campbell när hon pläderar för sjukvårdsreform.  En av dessa ”starka kvinnor hierarkin inte är van vid. ”

http://www.youtube.com/watch?v=ibJo7Fm4F7U&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=r2VwWuVw6a0

// Irène

PS  Det är en sanning med modifikation att påven inte skulle gilla starka kvinnor. Påven älskar starka kvinnor – bara de inte är levande.

Starka kvinnor gör sig bäst efter döden tycker vår påve som ofta tar tillfället i akt att hylla Hildegard av Bingen (död sedan drygt 800 år), den heliga Birgitta (död sedan drygt 600 år) och Teresa av Avila (död sedan drygt 400 år).