Katolsk Vision

Biskop Anders

Mycket positivt att Du i god tid börjat dejta biskop Antje inför 500-årsminnet av reformationen.  En fröjd att se ER  ihop !  Ser lovande ut inför påvebesöket !  Hoppas på Franciskus välsignelse av Ert nya PARTNERSKAP !

****

”Den 31 oktober 2016 möts ledare för Katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet i Lund för att tillsammans uppmärksamma 500-årsminnet av reformationen.

Mötet i Lund springer ur en flera decennier lång dialogprocess. En milstolpe i den processen är dokumentet ”Från konflikt till gemenskap” från 2013. Där uttrycker lutheraner och katoliker sorg och ånger över den smärta man tillfogat varandra, men också tacksamhet över de teologiska insikter som båda parter bidragit med. Samtidigt betonas det gemensamma ansvaret att berätta om kristen tro, inte minst genom arbete för rättvisa och fred.

Det är i den andan katoliker och lutheraner möts i Lund i höst för att tillsammans uppmärksamma reformationen. Under mötet hålls ett symposium och en gudstjänst med liturgi särskilt framtagen för detta tillfälle.”

Katoliker och lutheraner uppmärksammar reformationen tillsammans | Katolska kyrkan

// Irène

Vänner,

Biskop Anders Arborelius har som seden bjuder publicerat sitt herdabrev inför fastan. Kanske ser han det inte som en uppmaning till diskussion, men jag vill ändå ta upp ett avsnitt som är betydelsefullt inför påvens ekumeniska besök i Lund.

Så här skriver biskopen:

För det första är det en dålig utgångspunkt för ekumeniska samtal att hävda att katolska kyrkan är det fulla uttrycket för den djupa enheten mellan alla döpta. Katolska kyrkan gör anspråk på att inneha trons fullhet, men det är inte det samma som att katolska kyrkan skulle vara det fulla uttrycket för den djupa enheten mellan alla döpta. Kyrkan som den djupa enheten är, som jag uppfattar katolsk teologi, alla döpta, uttryckt som Kristi kropp. Kyrkans splittring drabbar därför katolska kyrkan lika mycket som den drabbar alla andra kyrkor. Vi är alla sårade.

För det andra undrar jag var och när ”kyrkan som är vår moder”, fick Jesu uppdrag att bevara hans budskap oförvanskat.  När Jesus predikade i Palestina fanns ingen kyrka. Jesus var jude och i evangelierna finns ingenting som innebär att han grundade någon kyrka så som vi menar när vi säger kyrkan. Jesu budskap har utvecklats och anpassats genom två tusen år. Det är svårt att använda ordet oförvanskat i detta sammanhang. Är eken ett oförvanskat ekollon?

Till sist. Ekumenik med utgångspunkten att vi har helt rätt och ni har fel, varav följer målet att omvända, är dömd att misslyckas. Det behövs en annan utgångspunkt där målet inte är organisatorisk enhet och teologisk enhetlighet. Vi kan uppnå enhet men bara i mångfald och ömsesidig respekt. Se det som en familj. Bröder och systrar är sällan överens om allt. Syskongemenskap bygger på kärlek, inte på åsiktsgemenskap.

EN UTMANANDE KONSTNÄR

I en aktuell utställning på Galleri Estetica (16 jan ­– 7 febr) möts vi av en stor, utmanande konstnär, nämligen koloristen och expressionisten Hans Larsson. I sin recension av hans måleri framför Thomas Millroth i slutet av sin artikel (SDS Kultur Konst 30 jan) följande häpnadsväckande ord:

”Det här är måleri uppfyllt av allomfattande och uteslutande tro. Jag bländas av intensiteten, häpnar inför  huvuden som sprängs av  förkunnariver, men ryser inför bilden av ett tunnelseende, som både  utmärker fundamentalister i amerikanska bibelbältet och Daish”.

Hans Larsson lär oss mycket om hur det känns att tro sig ha rätt tro.

Som sagt häpnadsväckande!  Man kan förvisso nämna både kristen och politisk fundamentalism av värsta slag (Daish) i samband med Hans Larsson, men då ur ett helt annat perspektiv! För det är just sådant som hans måleri är motkraft till, format och närt i hans tydliga motstånd mot nazismen alltsedan 1930-talet och andra världskriget.

Det judiska folkets utsatthet blev en röd tråd i hans måleri. Med denna förenade han sin syn på människans situation i allmänhet. Hennes djupaste ondska, hennes lidande i alla dess former såväl som hennes förmåga och möjlighet till kärlek och godhet, till tro som tillit, som medmänsklighet, allt möjligt att utläsa i färgernas kraft från det mörkaste mörka till det ljusaste ljusa.

Hans Larssons budskap handlar inte om hur vi ska tro utan om att vi måste tro, gå utanför oss själva i en tillit till varandra och vår tillvaro, om vi inte ska förgöra oss själva och vår värld. Sin motivmässiga utgångspunkt tog han i en tid, då ännu ingen kristendom hade formulerats, dogmatiserats eller institutionaliserats. Hans möte med bibelns enkla människor gav honom inspiration. Hans Jesus var med hans egna ord ”en jude” och hos honom fann han liksom hos de judiska lärde före honom nästankärleken. (”Allt vad I viljen…). Han såg också Jesus i hans identifikation med samhällets nedersta, så utmanande och så politiskt farlig att det ledde till den tidens mest skändliga avrättning.

Kärleken som lidande och möjlighet. Konstnären låter ofta sina gestalter med slutna ögon blicka in i sitt inre för att där kunna uppleva denna möjlighet. Det kan kallas mystik, en ordlös kontakt med tillvarons grund, väl prövad och beskriven i alla de religiösa traditionerna av människor som protesterat mot ytlighet och dömande dogmatism.

Alla religioner är i sin djupaste grund förenade i sin strävan efter mening och i tron att det onda kan besegras. Hans Larsson tillhör vår judisk­-kristna kulturkrets och det är dess symboler han lyfter fram och ur dess källsprång han öser. Fråga är om vår tids sekularisering, materialism och ytlighet gör hans budskap för svårt att tyda? Eller kan inte längre begreppen tro och religion förknippas med ett intellektuellt och ärligt sökande av och samtal om människans existentiella villkor? Om så vore fallet håller vi på att göra oss kulturellt urarva.

Att nämna Hans Larsson måleri som tunnelseende i likhet med Daish och ointellektuell, intolerant fundamentalism är häpnadsväckande. Det är också att indirekt ifrågasätta själva den medmäskliga grund som håller den västerländska kulturen samman i respekten för människans värde och ansvar. I vår tid måste denna grundval åter bevisa sin bärkraft om inte krig och miljöförstöring ska omöjliggöra fortsatt civilisation.

Lilian Nilsson, f d universitetslektor, lärarutbildare i religionskunskap

Min februarikrönika i DAGENS SEGLORA

Moderna visselblåsare och profeter

”Mitri Raheb och Gideon Levy har av sina svenska kritiker beskyllts för att vara icke-representativa extremister ”som inte önskar fredlig samhällsutveckling i Israel.”  Exakt, tänkte jag när jag satt där. Jag lyssnar på ”två icke-representativa extremister” vilket ju precis skulle kunna sägas utgöra en definition på  visselblåsare, en  kanske modern beteckning för profet? Och när har visselblåsare alternativt profeter ansetts representativa eller varit populära ?   Impopularitet i sin samtid är visselblåsarens och profetens signum.

Så tack Lisa Abramowicz, generalsekreterare  för Svensk Israel-Information, Ulf Öfverberg, ordförande Samfundet Sverige-Israel, Stockholm och Ulf Cahn Förenade Israel-insamlingen,  för att ni bekräftar definitionen I annat forum även här.

// Irène

Kardinal Müller – prefekt för Troskongregationen- anklagas för att  under sin tid som biskop i Regensburg 2002-2012 systematiskt ha förhindrat utredningar av  fall av sexuella övergrepp i Regensburgs världsberömda pojkkör  Regensburger Domspatzen.

”In a long interview in the German weekly Die Zeit, former chairman Fritz Wallner described how Müller, who was Bishop of Regensburg from 2002-2012, and his vicar-general, Fr. Michael Fuchs, ”systematically” prevented abuse cases from being investigated and calls for Fuchs, who is still vicar-general of Regensburg, to step down.”

http://ncronline.org/news/accountability/former-diocesan-leader-alleges-m-ller-thwarted-investigation-choir-boy-abuse

Fritz Wallner fd ordförande för en lekmannaorganisation i Regensburg intervjuas i Die Zeit och kräver generalvikariens avgång.

Georg Ratzinger -bror till B16- var kapellmästare för Regensburger Domspatzen 1964-1994 har 2014  bett om förlåtelse och erkänt kunskap om kroppsliga bestraffningar men nekar till att ha känt till sexuella övergrepp.

Fritz Wallner tillfrågas om det är trovärdigt. Nej ! svarar Fritz Wallner som håller med åklagaren som utgår ifrån att att Georg Ratzinger har känt till också sexuella övergrepp inom pojkkören.

http://www.zeit.de/2016/03/regensburger-domspatzen-knabenchor-gewalt-missbrauch

// Irène

PS I januri 2015 visades en dokumentären ”Sins Committed Against Choir Boys” i bayersk TV vilket föranledde att stiftet Regensburg beslöt om en oberoende utredning.

”Påven Franciskus har bett om ”förlåtelse och barmhärtighet för det icke evangeliska förhållningssättet från katolikernas sida gentemot de övriga kristna samfunden” inför högtidlighållandet av reformationen i Lund i oktober.”

SvD

”Påven Franciskus har bett om ”förlåtelse och barmhärtighet för det icke evangeliska förhållningssättet från katolikernas sida gentemot de övriga kristna samfunden” inför högtidlighållandet av reformationen i Lund i oktober.”

”Hur gick det till när vi svenskar förlorade ett språk för det religiösa? Det frågar sig Lotta Lundberg med anledning av påvens kommande besök i Lund.

Vi kan inte sudda bort det som skett,

men vi vill inte tillåta att tyngden från gamla synder

ska fortsätta att förgifta vårt förhållande.

Berlin. Raderna ovan är inte resultatet av en lyckad parterapi eller refrängen till en schlager. Det är varken Boye eller Bowie. Det är inte heller akademiledamot Gunnel Vallquist som viskar ut sin högsta önskan där hon sitter på sitt moln.

De är påvens.”

http://www.svd.se/pavens-ursakt-en-varldsnyhet–utom-i-sverige

DAGEN

Påvens bön om förlåtelse blev en världsnyhet

// Irène

PS  I motsats till svensk katolska kyrkan som aldrig missat chansen att sätta på sig offerkoftan  och  framhålla andras skuld gör Franciskus det motsätta och ber om  ”förlåtelse och barmhärtighet för det icke evangeliska förhållningssättet från katolikernas sida gentemot de övriga kristna samfunden”.

Franciskus imponerar i motsats till svensk-katolska kyrkan !

Signum tidigare refererat till Franciskus bön om förlåtelse dock utan minsta självrannsakan

Påven ber kristna från andra konfessioner om förlåtelse

Signum hakar idag också  på Lotta Lundbergs artikel

Bra fråga om religiös analfabetism

”2015 års Olof Palmepris tilldelas den palestinske kyrkoherden i Betlehem Mitri Raheb och den israeliske journalisten Gideon Levy för deras modiga och oförtröttliga kamp mot våld och ockupation och för ett framtida Mellanöstern präglat av fredlig samlevnad och lika medborgerliga rättigheter för alla. Tillsammans bringar de med sin gärning en strimma av hopp till en konflikt som alltför länge plågat och plågar miljontals människor och påverkar världsfreden.”

http://www.palmefonden.se/2015-gideon-levy-och-mitri-raheb/

Idag 30 jan talade Mitri Raheb och Gideon Levy i Storkyrkan med domprost Hans Ulfvebrand som samtalsledare.

Mitri Raheb berättar att han hört att i Sverige talar man inte så mycket om religion men i hans region är det så mycket tal om religion ”så att till och med Gud tycker det har blivit för mycket  och bett om ett break.”

Raheb beskriver relationen mellan Israel och Palestina som mellan en förövare som våldtagit en kvinna och ständigt våldtar henne på nytt……

Gideon Levy kommer  in på sanningsbegreppet.  ”Ett foto – visar det sanningen? ”   Levy påminner om att ett foto alltid är taget ur ett visst perspektiv, ur en viss vinkel,  vid en viss tidpunkt ……..”Det finns alltså inte bara ett foto som är sant ………”

”I Israel säger människor ”Se hur palestinier dödar.” Frågan om VARFÖR  palestinier dödar  är illegitim att ställa.  Levy berättar att när han  vill berätta om orsakerna beskrivs han  som judisk ”självhatare.”

Varken  Raheb och Levy  tror längre på en 2-stats modell men de förespråkar lite olika politiska lösningar där   Raheb mer lutar åt en federation  à la Schweiz med olika autonoma kantoner.

Levy beskriver att Israel aldrig har velat ha en 2-statslösning ……genom att aldrig ha upphört med sin bosättarpolitik har de uppnått sitt mål att omöjliggöra en 2-statslösning…..

”Samma rättigheter  för judar och palestinier inom ett och  samma land” – det skulle bli svårare att gå emot menar Levy.

Levy jämför Margot Wallström med Olof Palme som modigt engagerade  sig mot apartheidsystemet i Sydafrika….

// Irène

Gunnel Vallquist

f. 19 juni 1918

död 11 januari 2016

Begravningsmässa idag i Sankta Eugenia  katolska kyrka i Stockholm

Biskop em Martin Lönnebo deltog som en av officianterna och höll en dialogpredikan utifrån  Gunnel Vallquist  i vilken hon hördes säga

”Ett kosmiskt under att ha fått leva som människa …….”

Vid minnesstunden talade bla biskop em Jonas Jonson om Gunnel Vallquist  som kanske den person som mest i Sverige personifierat vad som menas med att vara ekumenisk.  ”En profet i vår tid.”

// Irène

RIP

Ur Mässa över världen:

Den som lidelsefullt har älskat Kristus dold i de krafter som får Jorden att tillväxa, honom kommer jorden att som en mor lyfta i sina väldiga armar, och hon kommer att låta honom skåda Guds ansikte. Den som lidelsefullt har älskat Kristus dold i de krafter som får Jorden att dö hän, honom kommer Jorden när hon ger upp att som en mor sluta i sina armar och med henne kommer han att vakna upp i Gud.

(Teilhard de Chardin SJ  ”La Messe sur le monde” Övers Birgitta Trotzig)

Vänner,

Sr Madeleine Fredell OP har inlett en föreläsningsserie om en teologisk människosyn i vår tid. Inledningsföreläsningen lovar mycket och det går att läsa den via denna länk:

http://www.dominikansystrarna.se/viewNavMenu.do?menuID=46

Min reflektion är att dagens kristna står inför två allvarliga utmaningar.

1. De kan i villrådighet inför naturvetenskapens alltmer svindlande perspektiv och i rädsla för att förlora tron stelna i konservatism och trotsig bokstavstro. Kyrkan blir en bunker.

2. De kan ge upp teologin som i grunden meningslös och fly till mer begripliga förhållningssätt till vår tid. Jag tänker på miljörörelsen, fredsrörelsen och många uttryck för  socialt engagemang. Kyrkan blir ett arv som påminner om det förflutna men som saknar verklig aktualitet.

Självklart förenklar jag för tydlighetens skull. Utmaningen är att finna en teologisk antropologi, en förståelse av Gud och människan som är någorlunda begriplig och i samklang med vår tids vetenskapliga verklighetsuppfattning.

Detta lyckades Thomas ab Aquino OP med på 1200-talet. Jag skall inte genera syster Madeleine genom att jämföra henne med den store medbrodern. Men syster Madeleines föreläsningar delar samma syfte. Hon ser framåt när så många katoliker i Sverige föredrar att se bakåt.

Gert Gelotte