Katolsk Vision

A 15th-century illumination depicts a theological lecture at the Sorbonne in Paris.

I serien ”Kvinnor, prästvigning och Läroämbetet  ” sätter  idag National Catholic Reporter  in Läroämbetet  i sin historiska kontext.

”Läroämbetets rätta roll och funktion fortsätter att vara en orsak till många kontroverser på  olika håll inom katolska kyrkan idag.  All meningsfull  reflexion kring Läroämbetet  kräver att vi sätter in det i sin rätta historiska kontext.”

”Biskoparnas  tydliga auktoritet att  göra bindande doktrinära uttalanden var  ganska  väletablerat   på  200-talet.  Det utövades  dock för det mesta kollegialt i regionala synoder och så småningom i det som kom att kallas ekumeniska koncilier.  På 400-talet framträdde ytterligare en avgörande  faktor i utövandet av  doktrinärt  myndighetsutövande, nämligen att biskopen av Rom gjorde anspråk på  att auktoritativt uttala sig i doktrinära dispyter.”

Artikeln  beskriver vidare  hur doktrinära frågor under senare delen av medeltiden inte bara  hanterades av påven och biskoparna utan också  av  kompetenta  teologiska fakulteter  som tex i  Paris och Bologna.  Så uppstår makt- och revirstrider där biskopar  ansågs  delegera  sin auktoritet till teologer  som måste underställa sina arbeten  att granskas av Läroämbetet.

”Enligt den dogmatiska konstitutionen Dei Verbum  har Guds ord givits till hela kyrkan och inte bara till biskoparna.”

”Påven Paul VI inrättade den Internationella Teologiska kommissionen i syfte att formalisera en konstruktiv relation mellan Läroämbetet och teologer. Tyvärr hamnade kommissionen under kurians ökade kontroll. Hoppet att bibehålla  en mer positiv relation  mellan biskopar och teologer grusades av påven Paul VI  encyklika Humanae Vitae som  ådrog sig  kritik vida omkring bland många teologer (och ett antal biskopar).”

Artikeln avslutas med konstaterandet  att  den  magistrala aktiviteten  som vi i dag bevittnar inte hör till traditionen ………..

”We must, however, be clear about one thing: The magisterial activism that we are witnessing today is not traditional; it is quite novel and its merits will need to be assessed in that light.”

http://ncronline.org/node/43631

// Irène

PS  Med andra ord magistrala magister Müller i Troskongregationen  borde tagga ned.

Ärkebiskop Müller  har ställt upp i en omtalad intervju  för  Die Welt där han bla talar i termer av ”pogromstämning mot katolska kyrkan.”

Die Welt  ställer en fråga om  romersk centralism varpå ärkebiskop Müller svarar

”Vi lider av att ha för lite enhet.  Kyrkan  lider inte av centralism utan snarare av för starka centrifugalkrafter. Rom är inte något byråkratiskt centrum  för kyrkan utan  garanterar  orienteringen  mot Petrus  efterföljare.”

Die  Welt:  Är det inte så att de gamla tyska stridsämnena  celibat och omgifte för frånskilda osv  avspeglar  viktiga stridsämnen inom den universella kyrkan ?

Müller : Det är en skrattspegel  om man  inte  just i Tyskland   är mest orolig att över 80% av de döpta inte regelbundet  på söndagar tar del i eukaristin, alltså förverkligandet av  Kristi korsoffer.   Frekvensen av deltagande i  eukaristins, biktens och äktenskapets sakrament ,    omsorgen om  andliga kallelser och  ordenslivets förnyelse är  de  viktiga ämnena.  Gudsfrågan måste stå  i centrum , inte vissa sekundära frågor.

Die Welt:  Men kravet på lekmännens ökade deltagande är väl inte sekundärt ?

Müller : Lekmännen har  viktig  del i kyrkan.  De har trots allt  ett världsuppdrag  men   prästers och biskopars kyrkliga  ämbete är en tjänst   för kyrkan i dess helhet  för vilken de  blivit utsedda av  Kristus  och alltså inte  bemyndigat sig själva till  egen ära och fördel.

Samtalet kommer in på reformfrågor och  Müller illustrerar då  sitt krav på tolkningsföreträde på vilka frågor  han anser är centrala och vilka som är sekundära.

Müller menar att man inte tar itu med de centrala frågorna som deltagande i sakramenten och kunskap om tron. ”Ordet reform har dålig klang inom kyrkan” säger Müller och  framhåller den Helige Franciskus ,  Johannes av Korset och Teresa av Avila som förebilder för reformverksamhet.  Eller förnyelsen av liturgin och av folkfromheten som slog igenom inom alla  livets områden efter Tridentinska kyrkomötet.  Det är vad som menas med kyrklig reform enligt Müller.

Frågan om jungfrufödelse kommer upp och Müller får ta del av journalisten Heribert Prantls tolkning av jungfrufödelse som ett ” ”emancipatoriskt begrepp ”  som säger att något nytt kommit  till världen som inte är resultat av en patriarkal makt.”

Det tycker Müller är skrattretande.  ” Här handlar det inte om patriarkat. Här handlar det om det faktum att Gud blir människa och att ett mänskligt föräldrapar inte av sig själva kan förverkliga detta osv.”

http://www.welt.de/politik/deutschland/article113313904/Gezielte-Diskreditierung-der-katholische-Kirche.html

// Irène

PS Att ta del av  hur  prefekten för Vatikanens Troskongregation – som har det yttersta ansvaret för tros- och moralfrågor  för 1,2 miljarder katoliker  –  tänker och  resonerar är en skrämmande upplevelse.  Inte undra på att splittringstendensen inom kristenheten ökar  när en av  katolsk  hierarkis  mäktigaste män tydligt illustrerar att han tappat markkontakt och att han inte kan skilja på orsak och verkan. Müller tar sig friheten att  degradera  det Gudsfolket upplever som  centrala  reformfrågor  till  underordnade / sekundära frågor.  Müller saknar insikt att just detta beteende,  att ge sig själv tolkningsföreträde i vad det vara må, är en av  ORSAKERNA  till att katoliker tappar intresse för sin kyrka dvs att gå i kyrkan och delta i sakramenten. Müller personifierar  motsatsen till en god ledare genom att inte lyssna, genom att respektlöst negligera, skratta åt och kränka de människor han är satt att leda.

Müller drömmer sig tillbaka till den tid då hans Troskongregation grundades för att bekämpa protestantiskt kätteri, till en tid  då böcker och läskunnighet var en sällsynthet,  till  en tid då ”fel” böcker hamnade på Index, till den tid då kyrkan hade full koll på läget.

Müller klarar inte av att katolska kyrkan 500 år senare befinner sig i Internetvärlden och att katoliker vill bli behandlade och respekterade  som myndiga, kompetenta  vuxna människor och inte som olydiga skolbarn.

Vänner,

Det tyska stiftet Rottenburg Stuttgart har publicerat en undersökning där var fjärde katolik i stiftet säger sig överväga att lämna kyrkan. De flesta (en tredjedel) anger som skäl att kyrkan gjort sig främmande för människorna. Nio av tio vill att kyrkan slutar tala uppifrån och ner.

Stiftsbiskopen Gebhard Fürst kommenterar att det ”alltså är nödvändigt att vi förändrar vårt sätt att kommunicera.”

Biskopen skriver också att han tar avstånd från ”det självvalda ghettot” . Tvärtom vill han se en kyrka som engagerar sig mer i omvärlden. För att nå målet önskar han sig en intensiv dialog på alla nivåer.

http://www.drs.de/index.php?id=105&no_cache=1&tx_ttnews[tt_news]=24239&tx_ttnews[backPid]=27&cHash=486cc9ee20

Gert Gelotte

Vänner,

Vi som skriver på Katolsk Visions blogg får ofta höra att vi är få och utan betydelse. I så fall skulle våra motståndare inte ha så mycket att bli arga över. Men visst, den katolska reformrörelsen är liten i Sverige, dock större än vad som syns i offentligheten.

Ni som följer informationen som förmedlas på Katolsk Visions blogg vet att det ser mycket annorlunda ut i länder som USA, Tyskland, Österrike, Schweiz, Irland och så vidare. Överallt växer kraven på reformer: Kyrkans demokratisering, likabehandling av kvinnor och män, avskaffande av tvångscelibatet, stopp för förtrycket av homosexuella, ekumenisk öppenhet …

För några år sedan skrev vi en del om biskop Geoffrey Robinsson från Australien och hans bok Confronting Power and Sex in the Catholic Church. Han är långt ifrån ensam. Här är en länk till en del av den katolska reformrörelsen i Australien.

http://www.e-arc.org/history.html

Och här är en länk till den katolska reformrörelsen i Sydafrika:

http://wearechurchsa.blogspot.se/p/origens.html

Gert Gelotte

Kardinal Roger Mahony

Samtidigt  med offentliggörandet av akter som avslöjar pedofilpräster inom Los Angelses stift som härrör sig decennier tillbaka har ärkebiskop José Gomez i Los Angeles  avstängt  dåvarande ansvarige kardinal Roger Mahony från alla fortsatta offentliga uppdrag.

http://www.scribd.com/doc/123340026/Bishop-Jose-Gomez-s-statement-on-the-release-of-clergy-files

I praktiken kommer  dock Mahonys liv inte nämnvärt att förändras då denne gått i pension och numera lever ett lugnt liv som församlingspräst i norra Hollywood  där  kardinalen även fortsättningsvis kommer att kunna   förrätta mässor som vanligt. Däremot kommer Mahony inte mer att förrätta konfirmation.

http://ncronline.org/node/44051/

Kardinal Mahony bemöter  offentligt ärkebiskop Gomez  beslut i ett brev publicerat på sin egen blogg.

”February 1, 2013

Dear Archbishop Gomez:

In this letter I wish to outline briefly how the Archdiocese of Los Angeles and I responded to the evolving scandal of clergy sexual misconduct, especially involving minors.

Nothing in my own background or education equipped me to deal with this grave problem.  In two years [1962—1964] spent in graduate school earning a Master’s Degree in Social Work, no textbook and no lecture ever referred to the sexual abuse of children.  While there was some information dealing with child neglect, sexual abuse was never discussed.”

http://cardinalrogermahonyblogsla.blogspot.se/2013/02/historical-evolution-of-dealing-with.html

Vatikanens presssekreterare f Federico Lombardi  borta i Rom säger att han fn inte planerar  att kommentera  det som nu sker pga att Vatikanen ”behöver tid för att förstå situationen. ”

http://ncronline.org/blogs/ncr-today/no-comment-vatican-mahony

Kardinal Mahony är nu inte den förste kardinalen som skyddat pedofilpräster  och lugnt kunnat fortsätta  sitt arbete som kardinal.

Förra  året  var det kardinal Sean Brady på Irland som skyddades av Vatikanen  som tyckte det räckte att Sean Brady ”hade dragit lärdom.”

Kardinal Sean Brady

Jag skrev

Kardinal Sean Brady doktorerade 1967 i kanonisk rätt och var alltså sakkunnig då han fick kännedom om pedofilfall på Irland.  Men vad hjälper en juridisk doktorsgrad om man inte förstår vidden av att barn våldtas av präster ?

http://www.katolskvision.se/blog/?p=5988

National Catholic Reporter  följer och skriver kontinuerligt  om vad som händer och sker inom katolska kyrkan av såväl positivt  som negativt slag.

NCR kommenterar igår  på ledarplats  hur Vatikanen  möter kyrkans verkliga skandaler med antingen tystnad eller  bortförklaringar.

”Real scandal — covering up the rape of children, compromising the church’s reputation with bizarre behavior and sexual shenanigans by its priests — is met with either silence from on high or unpersuasive explanations.”

http://ncronline.org/news/accountability/real-scandal-our-church

Nu senast var det biskop Finn som till och med fällts av domstol som skyldig att ha  skyddat pedofilpräster  som  inte tycks behöva avgå som biskop utan istället tillåts att gå till attack mot National Catholic Reporter som biskopen  anser ”underminerar katolsk troslära.”

Biskop Finn

http://www.katolskvision.se/blog/?p=8465

Även  hanterandet av fallet kardinal Francis Law  är ett exempel på hur Vatikanen  bedömer vad och vem som  UNDERMINERAR KATOLSK TROSLÄRA och dit tycks inte kardinaler och biskopar som skyddat pedofilpräster höra.

http://en.wikipedia.org/wiki/Bernard_Francis_Law

Här går att läsa om Kardinal Gröer i Österrike som skyddades av den sedermera saligförklarade påven Johannes Paulus II

http://en.wikipedia.org/wiki/Hans_Hermann_Gro%C3%ABr

// Irène

PS Enligt kanonisk lag är det Vatikanen som ska vidta åtgärder när det gäller kardinaler inte en ärkebiskop.  Vad står ärkebiskop Gomez beslut för i relation till Vatikanen ?

Vad står Vatikanens tystnad för i relation till ärkebiskop Gomez? I relation  till  kardinal Roger Mahony?

Vad står kardinal Mahonys ovanliga sätt att offentligt bemöta anklagelser för i relation till ärkebiskop Gomez – men ytterst till Vatikanen ?

Att Vatikanen ”behöver tid att förstå situationen” behöver dock omvärlden inte någon tid  för att förstå.

Det är LÄROÄMBETETS utövning som ska ge katoliker  ett RÄTTESNÖRE vad katolsk troslära innebär i teori och praktik.

Ser omvärlden till de skilda åtgärder som Vatikanen använder sig av så  framkommer gång på gång med största tydlighet att Vatikanen skyddar de som skyddar pedofilpräster  och straffar dem  som lyssnar på sitt samvete och tar eget ansvar.

Det bevisar de åtgärder och den handlingsberedskap Vatikanen vidtagit mot f Roy Bourgeois, f Tony Flannigan och ordenssystrarna inom LCWR som enligt Vatikanen alla visat prov på olydnad.

Men vad som ena  dagen  är  LYDNAD i Vatikanens ögon kan nästa dag anses som OLYDNAD och vice versa.

Det har tex  kardinal Mahony nu  fått erfara och det talar han indirekt om i sitt brev som också läses i Vatikanen.

Kardinal Mahony ger i sitt offentliga brev uttryck för att han straffas för något som han aldrig fått lära sig är straffbart inom katolska kyrkan.  Därigenom ger kardinal Mahony implicit uttryck för att kyrkliga företrädare inom katolska  kyrkan inte förväntas tänka själva och absolut inte förväntas ta eget personligt ansvar som går mot Vatikanens praxis.

”Inga läroböcker och ingen undervisning under min utbildning har berört ämnet sexuella övergrepp mot barn ” skriver Mahoney  och illustrerar därmed  i sina egna ögon ett rättmätigt  försvar för att ha skyddat pedofilpräster dvs  utelämnat barn till att våldtas av präster.

Till sist.

I Stockholms katolska stift  filtreras  all officiell katolsk omvärldsrapportering till svenska katoliker genom ett ”BULLERBYFILTER”  som Gert Gelotte så träffande beskrivit.

Den blogg – typ KV -blogg – som rapporterar utan filter har enligt biskop Anders inte ”bemyndigande att kalla sig katolsk.”

Äntligen en  kardinal  som förstår vikten av att kyrkan måste lära sig kommunicera med  unga människor  på deras språk och lära sig att tolka deras kultur eller snarare kulturer.

Kardinal Ravasi – ordförande för Påvliga kulturrådet  – har insett nödvändigheten av att kyrkan skaffar sig  generationskompetens och säger

”Om vi inte lär oss den kulturella kontext i vilken unga människor idag lever riskerar kyrkans pastorala program att svara på frågor som inte existerar.”

Kulturrådets kommande 2 dagars möte 7-9 februari börjar med en audiens med påven följt av en konsert med det italienska kristna rockbandet The Sun.

http://vaticaninsider.lastampa.it/en/the-vatican/detail/articolo/ravasi-giovani-jovens-youth-21824/

http://www.youtube.com/watch?v=7Lf9Mw7-Nc0

Så här klokt säger kardinal Ravasi om ungdomar

“In a way, they pull down the shades to exclude themselves partly because we excluded them with our corruption and incoherence, with temporary work, unemployment and marginalisation,” he explained.

“the fact that young people are “different” is not all negative as hidden within it are seeds of fertility and authenticity.” “For example, many young people choose to get involved in voluntary work,” many are “passionate about music, sport and friendship, which is a way of saying that humans do not just live off bread.” There is a “spiritual originality, sincerity and freedom hidden beneath a surface of apparent indifference.”

// Irène

PS  Genialt grepp med ett rockband – säger jag som har barnbarn som spelar i rockband  🙂

Dagens  reporter Anna Bieniaszewski Sandberg skriver idag under rubrik

”Lutheraner kan beredas plats i Katolska kyrkan”

”Ett särskilt ordinat för de lutheraner som vill ingå full gemenskap med Katolska kyrkan skulle kunna bli verklighet och utformas i likhet med det ordinat som för tre år sedan bildades för att ta emot anglikaner.

Det sa Gerhard Ludwig Müller, prefekt för Vatikanens Troskongregation, i samband med att han lanserade sin bok om den nuvarande påven.

Ärkebiskop Müller erkände att skillnaden mellan den lutherska tron och den katolska är större än den mellan katolska kyrkan och de anglikaner som tagit steget ”tillbaka till Rom”. Men att Martin Luthers avsikt inte var att orsaka splittring, utan att reformera kyrkan. En reform som av vissa lutheraner anses som fullbordad i och med Andra Vatikankonciliet.

– Det finns de som när hopp om en återförening med Rom. Kyrkan bör vara beredd på att ta emot dem, sa Müller.”

http://www.dagen.se/nyheter/lutheraner-kan-beredas-plats-i-katolska-kyrkan/

// Irène

PS   Artikeln  anger inga källor  och är  mycket otydligt skriven, men jag har starka misstankar om att det BARA är RÄTTROENDE  lutheraner som Müller har i åtanke.

Och rättroende ur Müllers synvinkel  är naturligtvis de lutheraner  som önskar fortsatt diskriminering av kvinnor och homosexuella  till tidens ände och de som pläderar för en kriminaliserad abortlagstiftning.

I Sverige ligger här de lutheraner  och deras  liksasinnade rättrogna frikyrkliga vänner som  dras till den sk Enhetens kyrka  himla bra till.

Är biskop Müller ute efter fortsatta tvärkyrkliga förbindelser  så att ”alla  kan bli ett ” ………alltså som tycker som Müller  och påven Benedikt ?

Får resten   utgöra en RESTKYRKA   av tvärkyrkligt snitt där  även  icke rättroende katoliker  hör hemma  ?  Det är min undran  efter att Müller så sent som i maj förra året  betecknade inomkatolska reformgrupper som ”parasitära existenser”

http://www.augsburger-allgemeine.de/panorama/Bischof-Mueller-bezeichnet-Reformgruppen-als-parasitaere-Existenzen-id20226101.html

Nya  tvärkyrkliga sprickbildningar   inom kristenheten ?  Är  det vad  kardinal Kurt Koch – president för det påvliga rådet för kristen enhet –  och prefekten för  Troskongregationen ärkebiskop Müller  medverkar till ?

Påvliga rådet för kristen enhet  borde i så fall samtidigt byta namn till ”påvliga rådet för  nykristen  splittring .”

Biskop Robert Finn i  Kansas City-St. Joseph ifrågasätter  att  National  Catholic Reporter kallar sig ”katolsk”

Biskop  Finn uppger att National Catholic Reporter  underminerar katolsk  troslära vad beträffar preventivmedel och kvinnliga ämbetsbärare genom  att lovorda  ”dissidentteologer”.

”Jag har som den lokale biskopen ansvar  att instruera  de troende angående denna problematiska  mediakälla som kallar sig ”katolsk”. ”

http://www.kansascity.com/2013/01/28/4034179/bishop-finn-airs-frustration-over.html

Biskop Finn (i vars stift National Catholic Reporter  är stationerad ) är den förste biskop som fällts av domstol  för  att ha skyddat  en pedofilpräst.

http://www.nytimes.com/2012/09/07/us/kansas-city-bishop-convicted-of-shielding-pedophile-priest.html?_r=0

Biskop Finn har i National Catholic Reporter  12 dec 2012 uppmanats att avgå som biskop.

”Someone should tell Finn to step down if he won’t do it himself”

http://ncronline.org/blogs/small-c-catholic/someone-should-tell-finn-step-down-if-he-wont-do-it-himself

NCR  ansvarige utgivare  Thomas Fox avvisar biskop Finns kritik och hänvisar till att National Catholic Reporter är medlem i Catholic Press Association of the United States and Canada.

http://ncronline.org/blogs/ncr-today/kansas-city-bishop-says-ncr-undermines-faith

// Irène

PS   Som katolik blir man lätt mållös i dessa dagar.  Biskop Robert Finn ifrågasätter alltså inte sig själv som katolsk biskop.  Däremot den ”mediakälla” som  uppmanar honom att avgå ifrågasätter nämnde biskop att få kalla sig ”katolsk.”

En katolsk biskop som inte inser  att skyddande av pedofilpräst underminerar katolsk troslära – tyvärr inte första gången !

Ulf Ekman  har fått replik på Torgny Nilssons insändare på Signum bloggen

”En av flera osakligheter gäller att Livets Ord skulle närma sig Katolska kyrkan för att ”stärka sitt varumärke”. Det handlar inte om, för att använda vokabulär ur artikelförfattarens vardag, ”varumärke”, utan om ett djupare sanningssökande och ett seriöst teologiskt reflekterande kring den kristna enhetens villkor och möjligheter, samt om kyrkans väsen och grund. Detta är motiverat av den söndring vi upplever idag som står i bjärt kontrast till Jesu bön i Joh. 17:21, att vi alla skall vara ett. Vi är som kristna i olika traditioner ännu långt ifrån den enhet Jesus ber om, men genom ett djupare Andens verk i oss alla, kan vi få nåd att ändra oss, våga se både våra egna svagheter och våra kristna syskon i ett nytt ljus. Då kan det tas steg till ett äkta närmande, inte av falska motiv, utan för att Jesus verkligen vill det.”

http://signum.se/replik-ulf-ekman-om-livets-ord/

// Irène

PS  En befogad fråga är om Ulf Ekman kan anses  trovärdig när han först bidrar  till söndring inom svensk kristenhet för att DÄREFTER  referera till Jesus och hans bön  att ”vi alla ska vara ett.”

Vänner,

Jag undrar om vi inte kommer längre från Gud ju fler ord vi använder? Katekesen och dogmatiken formulerar en karikatyr av Gud. Vi kommer  närmare sanningen om vi stannar vid att ana i stället för att försöka gripa tag.

Alltså tror jag musik är ett bättre sätt att nalkas Gud. Det finns ingen teologi som kommer ens i närheten av Beethovens Missa Solemnis och Brahms Ein Deutsches Requiem. Och var det inte Nathan Söderblom som kallade Bach för den femte evangelisten?

Orden stänger inne, musiken öppnar upp.

Det är inte längre möjligt att föreskriva andra vad de skall tro. Katekesernas tid borde därmed vara ute, utom för de närmast sörjande. Skall vi nödvändigtvis tala om Gud, och det skall vi väl, måste vi använda ett inkluderande i stället för ett exkluderande språk. Det innebär ett paradigmskifte i kyrkans historia.

Att musikgudstjänster och kyrkokonserter lockar fler människor till kyrkan är vanliga gudstjänster är inget problem. Det är ett tidens tecken, tror jag. Vad tror ni?

Gert

Musikexempel (utdrag).

Beethoven http://www.youtube.com/watch?v=PnciW5NJn1k

Brahms: http://www.youtube.com/watch?v=l6zpVsGbvNo