Vänner,
Gun Holmertz skriver på SVT Debatt om sin glädje över Benedikts avgång och sin längtan efter att nästa påve skall se kyrkans reformbehov:
http://debatt.svt.se/2013/02/13/radikal-pave-ett-maste-om-inte-katolska-kyrkan-ska-bli-en-sekt/
Gert
Vänner,
Gun Holmertz skriver på SVT Debatt om sin glädje över Benedikts avgång och sin längtan efter att nästa påve skall se kyrkans reformbehov:
http://debatt.svt.se/2013/02/13/radikal-pave-ett-maste-om-inte-katolska-kyrkan-ska-bli-en-sekt/
Gert
Vänner,
har Jesus instiftat Vatikanen? Det frågar Irène Nordgren i en gästkrönika på Dagens Seglora:
http://dagensseglora.se/2013/02/13/har-jesus-instiftat-vatikanen/
Gert
Dagen efter den sensationella kyrkohistoriska nyheten, att en påve abdikerar från sitt ämbete, skriver Gert Gelotte i GP
”Påven Benedictus XVI:s beslut att avgå var det klokaste och modigaste han gjort under nästan åtta år på påvestolen. Samtidigt som katolska kyrkans inre kris tilltagit har Benedictus konsekvent vägrat att ens diskutera reformer. Hans pontifikat har varit ett flyktförsök till det förflutna. Symptomatiskt är att han tillkännagav sitt beslut på latin.”
”Benedictus efterträdare, vem det än blir, tvingas hantera reformkraven eller riskera att förlora kontrollen.”
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.1300317-gert-gelotte-klokt-av-benedictus
// Irène
Vänner,
påven Benedikt XVI har medelat att han lägger ner sitt ämbete den 28 februari. Detta enligt flera media som också hävdar att Vatikanen bekräftat detta.
http://www.expressen.se/nyheter/paven-lamnar-ambetet/
Det är första gången sedan medeltiden en påven avgår.
Om orsakerna kan vi än så länge bara spekulera. Personligen tycker jag det är bra att Benedikt går. Han har inte förmått att hantera kyrkans djupa kris.
Vem som efterträder honom är en öppen fråga.
Gert Gelotte
John L Allen spekulerar i NCR vad det beror på att Vatikanen legat så lågt i kontroversen i Los Angeles mellan kardinal Mahony och ärkebiskop Gomez utifrån det som Allen benämner ”Sodanoregeln.”
2010 anklagade kardinal Schönborn kardinal Sodano för att ha hindrat utredningen kring sexskandalen kring kardinal Gröer .
Den gången slutade kardinalskonflikten med att Vatikanen meddelade att när det gäller att rikta anklagelser mot en kardinal inom kyrkan så är detta enbart påvens behörighet.
John L Allen skriver att detta går under benämningen ”Sodanoregeln” dvs ”att när det gäller kardinaler så håll tassarna borta och låt bossen sköta det hela. ”
Utifrån detta undrar Allen varför inte Sodanoregeln tillämpats i fallet Gomez ?
Så räknar Allen upp 6 olika faktorer som skiljer kardinalskonflikten 2010 från kardinalskonflikten 2012.
Därefter föreslår Allen att Sodanoregeln behöver kompletteras med en asterisk : ”Bara påven kan döma en kardinal – såvida det inte finns goda skäl att låta någon annan göra det.”
http://ncronline.org/blogs/all-things-catholic/gomez-mahony-and-sodano-rule
// Irène
PS Exakt – påven är fena på att ta till sina kanoniska rättigheter när det gynnar hans intressesfär, men han kan lika gärna avstå från sina rättigheter om det är MER gynnsamt för hans intressesfär.
Och eftersom det var och fortfarande är MER gynnsamt för påvens intressesfär att inte någon petar på Sodano så hänvisar påven gärna så fort det behövs i fallet Sodano till sin ensamrätt att peta kardinaler ……
Torgny Nilsson har i Signum fått en slutreplik om Livets Ord där han ånyo betonar skillnaden i ”ecklesiologi” som orsak till varför han anser att katolska kyrkan bör ”hålla distans till Livets Ord.”
”Katolska kyrkan tror, med stöd i Skriften, att Jesus anförtrodde Petrus uppdraget att leda sin flock (Matt 16:18–19). Och i Lumen gentium, Andra Vatikankonciliets konstitution om kyrkan, står det att läsa: ”Denna enda Kristi kyrka … har sin konkreta existens i den katolska kyrkan, som leds av Petri efterträdare och av biskoparna i gemenskap med honom.” ”
Torgny Nilsson betonar också att han inte misstänkt Ulf Ekman för ekonomiska oegentligheter utan att hans kritik ligger i uppbyggnaden av Livets Ord och den därtill bristnade insyn som medlemmarna själva har inom Livets Ord.
”Vad jag vill peka på är bristen på insyn och inflytande för medlemmarna när det gäller hur offrade medel hanteras, det vill säga innan de hamnar under de summariska kolumnerna i årsredovisningen. Inom flertalet samfund finns ett organ för detta ändamål, ett sådant organ lyser fortfarande med sin frånvaro hos Livets Ord. För att vara konkret, det är direkt stötande att Livets Ords familjedominerade stiftelse ensidigt bestämmer sina löner, pensionsvillkor och andra förmåner baserade på medlemmarnas offer till sin församling. Jag menar att det ställs extraordinära krav på den som hanterar offrade medel, det är inte vilka pengar som helst. Att inte erbjuda den öppenhet som är normalt i detta avseende inom kristenheten leder bara till spekulation och dimridåer.”
http://signum.se/slutreplik-torgny-nilsson-om-livets-ord/
Torgny Nilssons tidigare inlägg i Signum
http://signum.se/hall-distans-till-livets-ord/
Ulf Ekmans svar
http://signum.se/replik-ulf-ekman-om-livets-ord/
// Irène
PS Varje gång Livets Ord kommer upp till diskussion hänvisas av Ulf Ekman själv och hans försvarare per automatik till Livets Ords oklanderligt skötta ekonomi.
Ulf Ekman skriver
”Påståendet om att insyn saknas i Livets Ords ekonomi är ogrundat. Vår ekonomi granskas ständigt. Årsrapport går att beställa från Länsstyrelsen eller läsas på vår hemsida. Insamlingarna har 90-konto och ligger under Svensk Insamlingskontroll. Oberoende revisionsfirmor, (KPMG och PrevAB), har under åren granskat den ekonomiska redovisningen.”
Men att vara ett utifrån sett ekonomiskt välskött FAMILJEFÖRETAG inom den KARITATIVA branchen är något helt annat än att göra anspråk på att vilja bli accepterad som KYRKA och i anslutning till detta vilja inrätta ett eget biskopsämbete.
Förstår jag Torgny Nilsson rätt så menar han att kritiken mot Livets Ord vad ekonomi beträffar inte ligger på det juridiskt /skattemässiga planet utan snarare på det moraliskt /etiska planet.
Dvs Ulf Ekman och hans familj bygger upp sin egen PRIVATEKONOMI utifrån sina medlemmars frivilliga ”offer”.
Och inte bara det. Medlemmarnas ekonomiska bidrag i form av ”offer” ger inte i motsvarande grad insyn och inflytande på hur ”offerpengarna” ska användas inom Livets Ord.
Som katolik finner jag det stötande att min egen biskop ropar ”Vänd om” till katoliker som vill reformer inom hans egen kyrka samtidigt som biskop Anders är helt kritiklös mot Ulf Ekman i det offentliga rummet.
Påvens personlige rådgivare i teologiska frågor Fr. Wojciech Giertych OP -teolog för det påvliga hushållet- ger de GÄNGSE argumenten MOT kvinnor som ämbetsbärare i katolska kyrkan.
Men han ger också lite bonusargument eller hur man nu ska uttrycka det hela.
Vad sägs om dessa visdomsord ?
”Men are more likely to think of God in terms of philosophical definitions and logical syllogisms, he said, a quality valuable for fulfilling a priest’s duty to transmit church teaching.”
Eller denna sakkunskap ?
” Giertycher erkänner att en katolsk kvinna på allvar kan tro att hon har en kallelse att bli präst men denna subjektiva tro är inte ett uttryck för att det objektivt sett existerar en kallelse.”
”Men trots att kvinnor inte kan prästvigas så intar de inte någon underordnad roll i kyrkan. ”
Man lär så länge man lever inser jag av följande .
”Kvinnans uppdrag i kyrkan är att övertyga mannen om att makt inte är det viktigaste i kyrkan, inte ens sakramental makt. Det viktigaste är mötet med den levande Guden genom tro och kärlek. ”
Som pricken över iet
” Kvinnor behöver inte prästämbetet ty deras uppdrag i kyrkan är ändå så vackert .”
http://ncronline.org/news/theology/why-not-women-priests-papal-theologian-explains
Här går det att lyssna på Fr. Wojciech Giertych OP
http://www.youtube.com/watch?v=GfGJs-iFtS8&feature=youtu.be
// Irène
PS Här kommer i repris en liten film som visar hur påven i sitt eget påvliga hushåll har ansträngt sig att förverkliga Guds plan med komplementariteten mellan män och kvinnor.
Så fint !
Kolla butlern som inte längre är butler. Och kolla den ena middagsgästen Fr. Wojciech Giertych OP som påven inbjudit för att kunna förkovra sig i teologiska frågor.
Så betryggande !
Vänner,
häromdagen fick jag ett mail från en vän som tog upp en mycket viktig ekumenisk fråga. Han skrev om ett besök i Vadstena:
”Inne i Blåkyrkan har man satt upp ett anslag om hur åtminstone delar av Sv. K. ser på sig själva, nämligen att de är med i samma kyrka i dag som under medeltiden, alltså som om reformationen inte hade funnits, inga kloster stängts osv.
För mig verkar det vara fråga om en kvalificerad historieförfalskning – jag har för mig att jag läst i Svensk Kyrkohistoria del 3, att för samtiden i Europa var brytningen definitiv. Hur ser Du på saken?”
Det är ingen lätt fråga att svara på. Men jag skickade några reflektioner med vändande post och passar på att utvidga dessa här.
Om Svenska kyrkan är densamma nu som då är en definitionsfråga. Kontinuiteten finns där. Stiften, församlingarna och medlemmarna blev ju kvar. På så vis lever den medeltida kyrkan i Sverige vidare i Svenska kyrkan.
Den kontinuiteten saknar vårt katolska stift. I Sverige finns inte, som i England, familjer med en obruten katolsk släkthistoria.
Reformationens kontinuitetsbrott gällde en del teologiska ståndpunkter samt lydnadsförhållandet till Rom. Kungen och staten kom ironiskt nog att få en långt större makt över Svenska kyrkan än vad påven och Rom haft över den medeltida kyrkan i Sverige. Men hur avgörande är teologiska ståndpunkter och vem som bestämmer?
Länge var teologi och auktoritet med självklarhet avgörande. Alla var övertygade om att det gick att definiera vem Gud är samt att i detalj bestämma vad som är Guds vilja. Protestanterna hänvisade till bibeln, katolikerna till trostraditionen, påvens uppdrag och den helige ande. I dag är båda dessa ståndpunkter föråldrade. De flesta katoliker inser att bibeln är den viktigaste normerande källan till vår tro. Flertalet protestanter inser att bibeln måste tolkas i en trostradition.
Den moderna språkforskningen (hermeneutiken) lär oss därtill att sanning är ett mycket problematiskt begrepp. Vi har alla språkets symbolvärld och förförståelsens problematik mellan oss och sanningen. All sanning är därför någons sanning. Därför citerar jag med förkärlek den danske atomfysikern Niels Bohr:
”Motsatsen till en sann utsaga är en falsk utsaga. Men motsatsen till en djup sanning kan vara en annan djup sanning.”
Man kan se delar av protestantisk respektive katolsk teologi som varandras motsatser. Men man kan också välja att se dem som olika sätt att nalkas mysteriet – som olika djupa sanningar.
Jag menar att det senare är mest riktigt. Av det följer att jag ser kyrkan som en trosgemenskap och inte som en åsiktsgemenskap.
Men åter till frågan och mitt försök att svara:
Vad gäller kontinuiteten med den medeltida kyrkan i Sverige anser jag att både katolska kyrkan i Sverige och Svenska kyrkan har kontinuitet – fast på olika, kompletterande sätt.
Teologiskt och organisatoriskt är dagens svenska kyrka inte densamma som medeltidens katolska kyrka i Sverige. Men dagens katolska kyrka i Sverige är inte heller densamma som medeltidens katolska kyrka i Sverige. Till exempel hade påven väsentligt mindre makt i den medeltida kyrkan. Församlingarna och stiften hade betydligt större självständighet.
Dessutom måste man väga in att dagens svenska kyrka inte är densamma som reformationens och den lutherska ortodoxins svenska kyrka. Dagens katolska kyrka är inte heller identisk med motreformationens kyrka. Kyrkorna förändras hela tiden. Dagens skillnader är inte gårdagens skillnader och gårdagens skillnader har i stort sett blivit obsoleta.
Från Rom sägs det att de teologiska skillnaderna inte längre är huvudsaken. I stället är det synen på kvinnor som präster, homosexuella och aborter som blivit kyrkoskiljande. Vilket skulle göra många miljoner katoliker till icke katoliker!
Jag anser att kyrkosplittringen lever vidare därför att de som formellt bestämmer över den vill ha den och vid behov finner nya skäl för den. Själv vill jag inte ha splittringen och väljer därför att strunta i den. Jag är katolik men trivs utmärkt även i andra kyrkor. Inte minst i Svenska kyrkan.
Gert Gelotte
Bengt
Du skriver under rubrik
”Påvens fastebudskap i år vill jag rekommendera alla att läsa. Det är mycket trosstärkande och nyttigt att reflektera över. Det tar sin utgångspunkt i sambandet och polariteten mellan tro och kärlekens gärningar. Har vi lärt känna Gud och lever i hans kärlek resulterar det med nödvändighet i att vi vänder oss mot våra medmänniskor och öppnar oss för deras behov enligt det dubbla kärleksbudskapet: Älska Gud av allt ditt hjärta, all din kraft, hela ditt förstånd och älska dina medmänniskor som dig själv (jfr Mark 12:30-31)”
”Pope’s Lenten message 2013: Believing in charity calls forth charity ”
http://en.radiovaticana.va/articolo.asp?c=661038
Jag har haft ”nyttig reflexion” över ”sambandet och polariteten mellan tro och kärlekens gärningar” med utgångspunkt i hur jag föreställer mig Roy Bourgeois, ordenssystrarna i LCWR och Tony Flannerys läsning av påvens påskbudskap 2013 ter sig och utifrån denna ”nyttiga reflexion” framstår påvens budskap om CHARITY dvs kärlek, barmhärtighet och överseende som ett hån.
Sorry Bengt utifrån min reflexion framstår diskrepensen i vad påven säger och hur han beter sig mot medmänniskor vars samvete inte går hand i hand med påvens eget samvete allt annat än ”trosstärkande”.
Men vi har ju kommit överens om att det är tillåtet att tycka olika.
// Irène
Det är en sak att läsa om orättvisor och orättfärdiga beslut. Det är en helt annan sak att höra en livs levande människa själv berätta om att bli förödmjukad, kränkt och utsatt för maktövergrepp.
Lyssna på den här intervjun med 66-årige f Tony Flannery som tillhör – Redemtoristorden –när han med egna ord skildrar hur han av Troskongregationen avstängts från att kunna utöva sitt prästämbete. Han får inte längre offentligt celebrera mässan. Endast privat.
”Den kyrka som jag prästvigdes i för 40 år sedan och lovade att lyda har förändrats” menar f Flannery som förklaring till att han anklagats att ha varit olydig mot kyrkan.
F Flannery beskriver den spännande tid som rådde efter Andra Vatikankonciliet med sitt öppna samtalsklimat jämfört med vad som råder idag. ”Men kyrkan missade att ändra på sina maktstrukturer” menar f Flannery och konsekvenserna syns bla i utnämningen av biskopar som f Flannery ser som ett av kyrkans stora problem. Biskopar väljs inte utifrån sin kompetetens att vara ledere utan utifrån sin ”ortodoxa syn ” på vissa speciella frågor …….
Irlands biskopskonferens utmärks av att helt sakna ledaregenskaper.
F Flannery utpekar den alltmer ökande centralismen i Rom som det absolut största problemet. Han oroar sig för prästsituationen på Irland om 20 år och beklagar att det är förbjudet att ens diskutera lösningar på detta stora framtida problem.
F Flannery tror att det som tilldrog sig Troskongregationens uppmärksamhet var att han tog initiativ till grundandet The Association of Irish Priests (ACP)
http://www.cbc.ca/player/Radio/The+Sunday+Edition/ID/2331453329/
// Irène
http://www.katolskvision.se/blog/?p=5586
http://www.katolskvision.se/blog/?p=5790
PS Ord står mot ord. Ärkebiskop Müller som helt förnekar att kyrkan lider av centralism och f Flannery som utpekar centralismen som kyrkans absolut främsta problem.
Flannery som framhåller precis de frågor som brännande och bråttom att diskutera inom kyrkan som Müller degraderar som tjatiga och sekundära.
F Flannerys beskriving av Troskongregationen hantering av hans ärende är RÄTTSVIDRIGT och skulle aldrig accepteras i det civila samhället. Troskongregationen bryter mot ett rättssamhälles mest grundläggande normer.
Hur länge ska vi katoliker tvingas acceptera att bilden av kyrkan ena dagen är Kristi kropp och nästa dag bevittna att kyrkan förvandlas till den mest rättsvidriga stat i hela Europa som rättsligt förgriper sig på sina undersåtar genom ett maktutövande av det mest auktoritära slag som går att hitta i våra dagars Europa.
Denna rättsvidriga hierarki som ena dagen förbjuder en av sina modigaste och mest hängivna präster att utöva sitt prästämbete och nästa dag vill samma hierarki evangelisera världen på nytt ……..
Ur led är tiden……
Att skriva till f Flannery och visa honom sitt stöd kanske är det som står till buds för den som lyssnat till intervjun och vill göra något…….
Ett svar till ”Ärkebiskop Müller versus father Flannery”
[…] Ärkebiskop Müller versus father Flannery […]