Läs Ulla Gudmundsons lysande utvärdering i halvtid i Utrikesmagasinet under den träffande rubriken ”Franciskus fem år efter valet – reformpåve i blåsväder ”
”Det kunde knappast ha börjat bättre. Ett enkelt ”Buona sera” från Peterskyrkans balkong den där regniga marskvällen 2013 vann på en sekund allas hjärtan. Både hos romarna, som trängdes som sardiner på Petersplatsen, och hos världspressen, vars kameror i dagar fixerat en skorsten. Ur den bolmade äntligen vit rök.”
”Franciskus är idag 81 år. År 2015, på den andra årsdagen av valet, sade han sig tro att hans tid som påve skulle bli kort. Kanske fyra-fem år. Nu är vi där. Några tecken på att han tänker abdikera märks inte. Men mänskligt att döma kan matchen – en alls inte orimlig metafor för ett påveskap – ha nått åtminstone halvtid (förre påven Benedictus XVI var 86 år då han avgick). Kanske närmar den sig slutet. Vad har uppnåtts på fem år?”
”En röd tråd i Franciskus påveskap hittills har varit strävan att flytta katolska kyrkans tyngdpunkt från centrum, Rom och kurian, till periferin, fältet.”
”Hans budskap om kärlek och barmhärtighet har fått resonans långt utanför hans kyrka.”
”Franciskus har visat att han vill påverka världen i det han ser som vår tids globala ödesfrågor: social rättvisa, fred och nedrustning, omsorg om klimat och miljö.”
”Men detta innebär inte att Vatikanen under Franciskus upphört med intressepolitik och diplomati. Ett exempel är tendensen att i uttalanden om Ukraina referera till krisen som ett ”inbördeskrig”, det vill säga förtiga den ryska inblandningen i östra Ukraina.”
”Nu, efter fem år, är det tydligt att Franciskus politik gentemot kyrka och värld också möter motstånd. När det gäller utrikespolitiken fokuserar hans kritiker på ryktena om en förestående öppning (oklart i vilken form) i den segslitna frågan om Vatikanens relationer med Kina.2
”Enligt uppgift har Vatikanen nu uppmanat två ”underjordiska” biskopar att träda tillbaka till förmån för två regimstödda. Kritikerna ser detta som kryperi för Peking och ett svek mot en liten kämpande kyrka som i åratal levt under totalitärt tryck.”
” Att krafter i den romerska kurian aktivt motarbetar hans administrativa reformprogram är ingen hemlighet. Det gäller inte minst arbetet att stävja ekonomiska oegentligheter, en process som påbörjades av företrädaren Benedictus. George Pell, den hårdföre australiske kardinal som av Franciskus utsetts till finansminister, står idag under åtal i hemlandet för mörkande och eventuell delaktighet i sexuella övergrepp. ”
”Förväntningarna när det gällde ökad delaktighet för kvinnor i kyrkan har hittills knappast infriats (men om Franciskus skulle öppna för kvinnliga diakoner, vilket är möjligt, skulle det vara ett stort steg framåt).”
”Kritiken nådde stormstyrka i samband med ett besök i Chile i februari, där påven högdraget och, visade det sig, mot bättre vetande förnekade att bevis fanns mot en anklagad biskop. Krisen är långtifrån utagerad.”
”Vill det sig illa kan den kasta en skugga över de återstående åren av ett påveskap som i många avseenden lagt grunden till förnyelse av den katolska kyrkan och dess roll i världen.”
”Att, som Franciskus konservativa kritiker vill, vrida klockan tillbaka till en tid då lära, kyrkohierarki och tradition inte ifrågasattes, är inte vägen framåt. Men om hans goda visioner och initiativ ska bli bestående, krävs att de konsolideras och rotar sig i kyrkan som organism, på många nivåer. Historien visar att sådana processer tar tid. Kanske blir det en uppgift för hans efterträdare.”
http://www.utrikesmagasinet.se/analyser/2018/mars/alskad-reformpave-i-blasvader—franciskus-fem-ar-efter-valet/
// Irène
PS 2015 kom min första besvikelse över Franciskus
http://www.katolskvision.se/blog/?p=15998
http://www.katolskvision.se/blog/?p=24642
Detta i kombination av bla utnämnandet av George Pell till finansminister kastar tyvärr en djup skugga över Franciskus när det gäller den viktiga frågan om sexövergrepp inom katolska kyrkan.
Hur en stat värnar om sina barn har med dess trovärdighet som stat att göra. Vad säger det om denna stat tillika är en KYRKA som till och med påstår sig vara ”DEN ENDA SANNA KYRKAN” – som säger sig ha sina rötter i Jesus Kristus – historiens förste BARNOMBUDSMAN -och som inte gjort allt den kunnat för att skydda sina barn från att våldtas av dess egna präster…….
3 svar till ”Wir sind Kirche – Att våga ifrågasätta självklar katolsk sakramentssyn och samkönade par”
Irène, tack för spännande länkar och inte minst för din egen analys. Jag håller här helt med dig, det kan i längden inte räcka med ”pastoralt överseende och undantag” som bäddar för just dagens inomkatolska godtycklighet. En godtycklighet som med tiden också krymper då den s.k. ”prästbristen” gör katolska församlingar i praktiken helt kongregationalistiska med självutnämnda läroämbeten ute i buskarna.
Å andra sidan är det en mycket stor atlantångare som ska vändas i hög sjö. Wir Sind Kirche uppmaning är naturligtvis också lika viktig utanför tysktalande regioner, här behövs vår antropologiska och andliga erfarenhet mer än någonsin. Vi behöver vittna om att ”Guds ära är den levande människan”. Ett vittnesbörd som behövs inte minst för att bemöta de traditionella förskjutningarna och projektionerna som öppet samkönade förhållanden alltid utlöser i homosociala klerikala kretsar.
Samtidigt kan jag inte låta bli att se ordföranden och vice-ordförandens utspel som ett nödvändigt om än inte tillräckligt steg på vägen. Ett första och irreversibelt steg mot ett erkännande av den urgamla Skärtorsdagshymnens sanning; ”där barmhärtighet och kärlek råder, där är Gud”. Kanske ett första steg bort från normalitetsdiskurserna och allmänbegreppen kring sexualitetens löfte som alltid är nåd och inte natur. Möjligheten att vårt kaotiska begär kan härbärgera ömhet…
Erik
Läser man kommentarer på sociala media från motståndare till kardinal Marx får man lätt känslan av att Jesus har kommit till jorden för att se till att homosexuella på inga villkors vis får ha sex.
En som verkligen vet allt om Guds vilja är kardinal Cordes som ondgör sig över att Marx inte ens nämner att homosexualitet alltid är mot Guds vilja.
http://kath.net/news/59585
// Irène
Vänner,
kanske inser Marx och Bode att katolska kyrkans uppfattning om homosexualitet har blivit irrelevant i västvärlden. Och att denna irrelevans hotar att drabba kyrkan som helhet. I Sverige uppfattar flertalet katoliker inte detta som ett problem. De vill leva i en sekt utanför samhället. Men i länder som Tyskland där katolska kyrkan traditionellt har stort inflytande måste omvärldens tilltagande likgiltighet få alla röda lampor att blinka.
Gert