Katolsk Vision

En drastisk rubrik, jag vet, men jag kunde inte motstå den. Jag läste under flera år tidskriften Pilgrim med stort utbyte och önskade att jag hade tid att åka på Johannesakademins kurser. Nu tittade jag på seminariet Kyrkan, Anden och ämbetet om ecklesiologi och ekumenik för att se om jag möjligen skulle hinna delta, ämnet intresserar mig. Och jag såg Johannesakademin som en slags garant för att en mångfacetterad och givande dag.

Men när jag läste  programmet föll min blick först på de äldre konservativa män som verkar vara överallt, biskop Anders Arborelius, Cecarius Cavallin och Ulf Ekman (se t.ex. Oas-rörelsen och Kristen enhet). Här förstärkta med likaledes konservative svenskkyrklige biskopen Björn Fjärstedt.  Metropoliten Ambrosius syn på prästämbetet hittar jag inga uppgifter om, inte heller vet jag vad biskop Martin Modéus, professor Samuel Rubenson, redaktör Grethe Livbjerg, pastor Liselotte J Andersson och  pastor Peter Halldorf anser. Men det känns onekligen som att seminariet riskerar att kantra åt den kvinnoprästnegativa sidan.

http://johannesakademin.blogspot.se/

Nu finns det givetvis fler aspekter på prästämbetet än genusfrågan att ta upp, men ska man tala om kallelse så är det centralt  vem Gud eller som det står här Anden tillåts kalla.  Även när det gäller andra frågor som relationen präster kontra  lekmän riskerar man att dynamiken minskar om det huvudsakligen är konservativa medverkande.

Så synd , här fanns alla möjligheter att göra något spännande. Johannesakademin står fritt och kunde ha bjudit in fler kvinnliga präster och pastorer, eller varför inte en kvinnlig svenskkyrkligt biskop. Varför gjorde man inte det?

Därför, Bengt och Gert gör slag i saken och arrangera en workshop om prästämbetet, den behövs! Och där vill jag  se andra gubbar än de gamla vanliga och förstås gummor!

Anneli

Bengt

Under rubrik ”Spänningen mellan liv och lag och nödvändigheten att konstruktivt hantera den” på din blogg noterar jag att du inte en enda gång nämner ordet hyckleri.

Och det är klart – låtsas man inte om att ett sådant fenomen existerar så blir ju tillvaron betydligt enklare att ”hantera ” och också mycket enkel  att beskriva som du tex gör på följande sätt.

”Människor har också olika benägenhet att förhålla sig till ideal och moraliska bud: I sydeuropeisk kultur har man ofta lätt att acceptera sina fel och brister och har inga problem med att kyrkan förkunnar strängare ideal än man kan leva upp till, medan vi nordbor är mera moralistiska och känsliga för auktoriteter, vi vill leva upp till de normer som gäller och känsliga för att någon antyder att vi lever fel. Det avspeglar sig inte minst när vi diskuterar abortfrågan. Eftersom abort förekommer måste det deklareras som en mänsklig rättighet, och man får knappast nämna att abort innebär släckande av mänskligt liv, eftersom det riskerar att uppväcka skuldkänslor.”

Självklart ”har man inga problem med kyrkan i sydeuropeisk kultur”.     Det du beskriver är helt enkelt 2 olika sätt att förhålla sig till  hyckleri och dubbelmoral.

http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2012/04/03/sp-228-nningen-mellan-liv-och-lag-och-n-246-dv-228-ndigheten-att-konstruktivt-hantera-den.aspx

Du nämner abort.  Ska abort diskuteras på ett ärligt, icke-hycklande sätt så ska det alltid ske utan överdrift åt något håll. Dvs du nämner bara den ena ytterligheten ”man får knappast nämna att abort innebär släckande av mänskligt liv, eftersom det riskerar att uppväcka skuldkänslor.”

Nej det är inte bra. Men du blir inte tagen på allvar med detta påstående om du inte samtidigt påminner dina läsare om den andra ytterligheten dvs

den  ytterlighet  när det gäller aborter som praktiseras  i tex dubbelmoralens förlovade abortland Polen

”Runt etthundrafemtiotusen illegala aborter utförs i Polen varje år, vilket ger abortörerna skattefria inkomster på nittiofem miljoner dollar.”

”Enligt uppgifter från regeringen utförs ungefär trehundra aborter om året på sjukhus och kliniker. Agata Chelstowska, som forskat på illegala aborter, har funnit att de trehundra är en procent av alla aborter som görs i Polen.

En kirurgisk abort kostar mer än en normal månadsinkomst, och det är alltså mest välbeställda kvinnor som kan kosta på sig ingreppet i Polen eller utomlands.

Läkarna, som tjänar på privata aborter, ser ingen anledning att förändra den nuvarande situationen. (Warsaw Business Journal 19 maj 11)”

http://bulletinen.org/wordpress/2011/05/19/150-000-illegala-aborter-om-aret-i-polen/

Läser man Nya Testamentet så slås man av att om det är något Jesus inte tolererar så är det hyckleri.  Syndare och banditer har han förbarmande med men inte hycklare.

Det paradoxala är att ju mer katolskt ett land anses vara ju mera accepterat är det med dubbelmoral och hyckleri och ju mindre talas om ämnet.

Ingen regel utan undantag.  Därför intressant att hitta  en bloggpredikan  om hyckleri skriven av Msgr Charles Pope  Archdiocese of Washington.

Han tar sig an ämnet på ett grundligt sätt. ”Hypokritai”  betyder ”scenaktör ” skriver han.

”The Biblical understanding enunciated by Jesus is rooted in the original meaning of the Greek word ὑποκριταί (hypokritai) which means “stage actors.” At one level it is easy to see how this word has come to mean some one who is phony. For what they claim to be, they really are not, they are just acting a role. But when no one is looking (i.e. the audience is gone) they revert to their true self, which is some one quite different. But Jesus in his teaching here develops the understanding far more richly that shows how sad and poignant hypocrisy is, what its origin is and how it can be overcome”

http://blog.adw.org/2012/02/what-does-jesus-mean-by-hypocrisy-its-deeper-than-you-think/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=what-does-jesus-mean-by-hypocrisy-its-deeper-than-you-think

// Irène

Eftersom Agneta hade problem med att publicera sitt  inlägg testar jag.  Jag vill lyfta fram Ulla Gudmundsons läsvärda krönika i Kyrkans tidning.  Hon skriver att kristendomen påverkats mycket av Platon och hans idévärld. Något som hon tror har gjort att den i likhet med Platon strävar efter en idealvärld, himmelriket, men  inte har så stor förståelse för de svåra etiska dilemman som det mänskliga livet är fyllt av.

Om Platon och antikens kristna däremot tagit mer intryck av de grekiska tragedierna, som hela tiden brottas med tillvarons omöjliga val, hade historien kunnat se annorlunda ut.

http://www.kyrkanstidning.se/kronika/det-jordiska-livets-etiska-dilemma

Jag skrev en blogg om Ulla Gudmundsons krönika igår, men den lämpar sig väl för diskussion och skulle lika gärna kunnat platsa här. Frågan är hur  kristendomen och inte minst Katolska kyrkan kan komma närmare livets villkor och hjälpa människor med de verkligt svåra valen? Och då menar jag de val, där det kanske är omöjligt att hitta ett lösning som är bra för alla.

http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/04/kristendomen-platon-och-de-grekiska.html

Anneli

Gert funderar kring modernism som egentligen är ett ganska abstrakt begrepp o Samuel påpekar ofta att vi ska ha tillit till vår tro. En reformrörelse utan tro o tillit mellan de troende… vad denna tro än må vara… lär bli en återupprepning av många andra förnyelseförsök (tänker med fasa på politiska ungdomsgrupper jag var med i). Förr eller senare stagnerar nästan alla reformrörelser på grund av brist på både tro och menar jag: tillit till de övriga troende. Vad var det då som kristendomen hade som fick en sådan enorm genomslagskraft? Kristendomen var verkligen en reformrörelse. Jo se… den hade något verkligt viktigt : 12 lärjungar som visste att de kunde lita på varandra. Finns äkta tillit och dessutom i vårt fall en tro på Gud finns det plats för olikheter o omtänksamhet om varandra och frihet från egocentricitet o makt.

Hur gör vi då något ”nytt”?

Vågar vi fråga oss detta… det närliggande … nämligen det vi anklagar RKK för kanske vi  ”modernister” själva gestaltar, om vi inte ser upp. Om så är fallet lär inget bli nytt under solen särskilt länge. Gert ord ”modernism” måste när det gäller kristendom gå samman med Samuels uppfodrande ord ”tillit”.

Tillit till varandra. Att aldrig utesluta aldrig kränka aldrig exkludera… för om vi så gör …är vi lika dem som bannlyser ex. a videntus. Att kyrkan har kunnat prestera det ofattbara  ”A Videntus” … är makalöst … o är långt ifrån Jesus som umgicks med den tidens ”AVidentus”. 

Jesus umgicks med dem som reformrörelsen/kyrkan senare skulle bränna på bål o bannlysa o straffa med olika medel (oäkta barn utanför kyrkogården ex). Om vi tappar greppet o börjar mista förtroendet för varandras begåvningar o goda vilja att följa Jesu ständiga reformmission så är det inte längre intressant med reformrörelse, anser jag. Vi bör vara varse detta och försöka vara medvetna om att när förtroendet faller kryper egots maktanspråk in på arenan. Alltså … hur göra nytt? Hur plocka upp manteln? Och låta manteln sitta kvar…så att vi inte sitter där med en ny maktkänslig variant.

Begär jag det omöjliga? Varför inte… när vi önskar det vi önskar. Vi är inte enbart teoretiker  … vi bör vara det vi troligen är : sårbara i Kristus. Jag är ex. en överkänslig variant o jag är nog inte ensam.

Bara en sådan ”liten sak” som hur vi tilltalar varandra här på bloggen är ett exempel. Antingen tilltalar man någon o lämnar det öppet för andra att också dela tankar eller så sluter man det… vissa säger ”vänner” vilket är bra,”alla” är bra och ”broder o syster” är bra då det för tankarna till kristendom. Hoppas detta inte uppfattas skriva-på-näsan-moralism utan som något värt att tänka på. Det är därför jag skriver det… en ”småsak” att tänka över/om /på.  Fler än jag har nog lagt märke till detta med tilltalen som inkluderande eller exkluderande. Eller?  En småsak tycker ni kanske men det tycker inte jag.

Tankar? Eller är jag omöjlig att förstå? Det kan jag välan inte vara…

er Agneta

Kardinal Schönborn ställde igår på palmsöndagen upp i en intervju i österrikisk TV.

Schönborn vågar  att på ett ovanligt äkta och ärligt sätt  treva sig fram svar för svar på  intervjuarnas konfrontativa  frågor.

Föredömligt och modigt framträdande av en katolsk kardinal att i direktsändning våga stå för att i Jesu anda ”UTGÅ FRÅN  MÄNNISKAN  INTE LAGEN”  i sitt sätt att resonera kring tidens brännande frågor.

Det är inte ofta jag blir superimponerad av katolska kardinaler. Men jag måste tillstå att så var fallet inför kardinal Schönborns TV framträdande på palmsöndagen.

Missbruksskandalerna var första temat och Schönborn berättar att här hade han genom egna erfarenheter av katolska kyrkans ”svarta pedagogik med sadism och våld”  som ung gymnasist åsikter om de strukturella problem som måste fortsätta att bearbetas inom kyrkan.

Schönborn berättade om de åtgärder han personligen vidtagit för offren för missbruksskandalerna  i Österrike.

Intervjuaren sammanfattade  strukturfelen

”Slutet,  strängt  hierakiskt, manligt   system med undertryckt sexualitet och hermetiskt tillslutet från omvärlden. ”

Schönborn sa bla att i urvalet till prästeminarier måste  mänsklig mognad som helhet bedömas bättre.

Schönborn konfronterades också med  hyckleriet inom katolska kyrkan tex vad beträffar kommunion till frånskilda som är officiellt förbjudet med kringgås av många präster. Här  svarade Schönborn med ett citat av Baudelaire  med andemeningen  ”Hyckleriet är dygdens pris ”.

”Det är ett urmänskligt behov att inför omvärlden alltid framstå som bra ……..”

”Vissa gifta går till kommunion varje söndag trots att de beter sig illa mot sin partner.”

Schönborn nämnde att antalet kyrkobesökare halverats i Österrike på 20 år.

Starkast intryck gjorde  Schönborn då han konfronterades med anklagelser  nyligen  för att ha ställt sig bakom beslutet av en församlings val av 26 årige Florian Stangl till medlem av ett  kyrkligt  församlingsråd.

Stangl lever i ett homosexuellt partnerskap.

Schönborn beskriver hur han i samband med anklagelserna bestämde sig för att själv bilda sig en uppfattning om Stangl och bjöd honom och hans partner på middag. Stangl som arbetar inom Caritas med utvecklingsstörda barn gjorde så starkt intryck på kardinalen att han bestämde sig för att  sanktionera valet av Stangl.

”Jag tar det på mitt  på sitt samvete.”   Schönborn berättar hur han förstått att valet föll på Stangl för att just han var den mest lämplige kandidaten.

”Jag blev starkt berörd av Stangl som människa och kristen ”

”Utifrån Jesus tänkte jag att man måste utgå från människan inte lagen. I alla moralfrågor måste vi  betrakta människan. ”

”Grundkonceptet är man och kvinna och budskapet att föröka sig men vi måste samtidigt också vörda människan. ”

”Back to the  roots”  förklarade kardinalen. Vad är kyrkans uppgift? Vad behöver Gud kyrkan till ? ”

”Jo personligen tror jag att det är Jesu uppmaning  ”Följ mig ” som är budskapet.  Inte ett upprop om management utan för en GEMENSKAP av och för människor som fascineras av Jesus  och hans BUDSKAP. ”

”Det vill jag inbjuda till –  inte genom ord men genom handlingar.”

http://tvthek.orf.at/programs/1273-Pressestunde

// Irène

PS Schönborn gick också in på mycket annat som jag inte har tid att översätta men sammantaget var det en mycket intressant intervju med en kardinal som inte satt på några höga hästar utan i stället ansträngde sig att på ett respektingivnade sätt ÖVERSÄTTA Jesu LÄRJUNGEUPPDRAG  ”Följ mig ” till sitt eget  kardinalsuppdrag.

Bra jobbat !

Igår fortsatte sr Madeleines föreläsningsserie om andra Vatikankonciliet

http://www.dominikansystrarna.se/viewNavMenu.do?menuID=5

”Modernisternas rehabilitering från fördömelse och uteslutning till ett erkänt inflytande.”

För innehållet har du Bengt redogjort bra på din blogg.

http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2012/03/30/modernismen-ett-r-246-tt-skynke-inte-bara-f-246-r-pius-xii.aspx

Av de modernister som sr Madeleine nämnde är  jesuiten George Tyrrell (1861-1909) dock den person vars öde är  mest gripande för mig .

Wikipedia

”Af alla katolska modernister har T. väl varit den mest läste och älskade, liksom hans personlighet präglades af sällsynt ädelhet och djup Kristus-kärlek.” När döden snart befriade honom från hans svåra ställning, vägrade Rom honom kyrklig begravning ; men en fransk vän, abbé Brémond , påtog sig det oundvikliga kyrkliga straffet och läste vid graven de katolska bönerna. Postumt    utgavs ”Tyrrells testamente” Christianity at the Cross Roads (1909).”

http://sv.wikipedia.org/wiki/George_Tyrrell

På engelska Wikpedia  förtäljs vad som hände denne vän till George Tyrrell abbé Brémond som straff för att han förbarmade sig över sin döde vän.

”A priest, his friend Henri Bremond, who was present at the burial made a sign of the cross over Tyrrell’s grave. For this act Bremond was suspended a divinis by Bishop Peter Amigoof  Southwark   for some time.”

http://en.wikipedia.org/wiki/George_Tyrrell

Det är när man läser och hör om öden som George Tyrrell och nedan Alfred Loisy som det är adekvat att påpeka att katolska kyrkan och kristen tro tyvärr inte alltid går hand i hand.

Även prästen Alfred Loisy (1857-1940) ett gripande människoöde .

”Loisy was excommunicated vitandus *the following year, on March 7, 1908. After his excommunication he became a lay intellectual^[9]. He was appointed chair of history of religions in the Collège de France. He served there until 1931. He died in 1940.”

*A vitandus (  Latinfor ”one to be avoided”) excommunicate was someone affected by a rare and grave form of  excommunication, in which the Church ordered, as a remedial measure, that the faithful were not to associate with him ”except in the case of husband and wife, parents, children, servants, subjects”, and in general unless there was some reasonable excusing cause

”The most notable case in the 20th century of excommunication with the effect of making the person a vitandus was that of the priest Alfred Loisy.”

http://en.wikipedia.org/wiki/Alfred_Loisy

// Irène

PS  Katolska kyrkan talar gärna om MÄNNISKANS VÄRDIGHET.  Dit hör  samvetsfrihet,  tanke- åsikts –och yttrandefrihet.

Att kränka  dessa friheter innebär att kränka människans värdighet.

Här ytterligare exempel på Troskongregationens  patologiska  kontrollbehov  och  kränkande av mänsklig värdighet  och försök att hindra  katolskt nytänkande i vår tid genom sk notifikationer eller exkomunicering.

Särskilt ängsligt bevakar Troskongregationen  att inte tankegods från Asien blandar sig in i katolska kyrkan.

Jesuiten Jacques Dupuis (1923-1954)

http://en.wikipedia.org/wiki/Jacques_Dupuis_%28priest%29

Jesuiten Antony De Mello  (1931 -1987)

http://en.wikipedia.org/wiki/Anthony_de_Mello

Tissa Balasurya OMI  f 1924

Han exkommunicerades 1997 men efter en massiv protest världen över hävdes exkommuniceringen efter 1 år.

http://en.wikipedia.org/wiki/Tissa_Balasuriya

Templetonpriset instiftades 1972 av Sir John Templeton för att ära en levande person som som på ett betydande  sätt  bidrar till att ”bevisa livets andliga dimensioner”.

Årets pris 2012 går till Dalai Lama,  ca 11,7 miljoner kronor.   ”Templetonpriset största prissumman som delas ut till en enskild person” .

Dalai Lama prisas bland annat för att sitt enträgna arbete med att fokusera på samband mellan  vetenskapen och buddismens traditioner. Särskilt har han uppmuntrat seriös forskning kring medkänslan och hur man med hjälp av den kan närma sig de stora problemen i världen”  (Kyrkans Tidning)

Här berättar John Templeton jr om sin far som instiftade priset  och om årets pristagare.

http://www.templetonprize.org/video/bigquestions/2012/templeton.html

Lyssna här till Dalai Lama när han talar om compassion.

http://www.templetonprize.org/video/bigquestions/2012/compassion.html

Tidigare pristagare.

• Martin J. Rees(2011)
• Francisco J. Ayala(2010)
• Bernard d’Espagnat(2009)
• Michael Heller(2008)
• Charles Taylor(2007)
• John D. Barrow(2006)
• Charles H. Townes(2005)
• George F. R. Ellis(2004)
• Holmes Rolston III(2003)
• John C. Polkinghorne(2002)
• Arthur Peacocke(2001)
• Freeman J. Dyson(2000)
• Ian Graeme Barbour(1999)
• Sigmund Sternberg(1998)
• Pandurang Shastri Athavale(1997)
• William R. ”Bill” Bright(1996)
• Paul Davies(1995)
• Michael Novak(1994)
• Charles W. Colson(1993)
• Kyung-Chik Han(1992)
• Lord Jakobovits(1991)
• Baba Amte(1990 ; awarded jointly)
• L. Charles Birch(1990 ; awarded jointly)
• Lord MacLeod(1989 ; awarded jointly)
• Carl Friedrich von Weizsäcker(1989 ; awarded jointly)
• Inamullah Khan(1988)
• Stanley L. Jaki(1987)
• James McCord(1986)
• Alister Hardy(1985)
• Michael Bourdeaux(1984)
• Aleksandr Solzhenitsyn(1983)
• Billy Graham(1982)
• Cicely Saunders(1981)
• Ralph Wendell Burhoe(1980)
• Nikkyo Niwano(1979)
• Thomas F. Torrance(1978)
• Chiara Lubich(1977)
• Leon Joseph Cardinal Suenens(1976)
• Sarvepalli Radhakrishnan(1975)
• Brother Roger(1974)
• Mother Teresa(1973)

// Irène

PS När jag lyssnar till John Templeton jr  beskrivning av betydelsen i att människan tillåts använda  ett öppet och nyfiket sinnelag som i ödmjukhet och tillit vågar utforska vetenskap som  ger nya insikter i livets andliga dimensioner så framstår katolska kyrkans  Troskongregation som stor   fiende   genom sin systematiska vingklippning av  katolska NYTÄNKARES tankar, idéer och föreställningar.

Även  dogmen om påvens ofelbarhet  en farlig fiende mot katolskt  nytänkande och utveckling  av livets andliga dimension.

Skrota Troskongregationen och dogmen om påvens ofelbarhet !

För några år sedan frågade jag här: ”Är Gud katolik”? Nu frågar Strindberg : ”Är Gud teolog”?

Nu läser jag min Strindberg (många tycks ha ett eget nära förhållande till honom.). Så här beskriver han sitt närmande till RKK.

”Idag oroar mig min ställning som hugenott mer än eljes , ty för ett par morgnar sedan läste jag ur Osservatore Romano en lyckönskan från katolska prästerskapet till judeförföljelse i Ryssland o Ungern o en högstämd jämförelse med de stora dagarne  som följde på Bartholomeinatten ”

”Sex ljus äro tända vid altaret ; prästen i vitt, rött o guld talar intet, men hans hand fladdrar med en fjärils graciösa rörelser över en bok. Bakom träda  två vitklädda barn fram o knäböja. det ringer i en liten kocka. Prästen tvår sina händer o bereder någon handling som är mig obekant. det sker något sällsamt, skönt, högt, därframme i fjärran bland guld, rökelse o ljus…jag förstår intet, men känner en oförklarig vördnad o bävan. Men så kommer skamkänslan hos hedningen, den utstötte som icke hör hemma här. Och så står hela sanningen klar; protestanten har ingen religion, ty protestantismen är fritänkeri, revolt, dogmatik, teologi o heresi. Och protestanten är bannlyst! Det är bannet , förbannelsen som vilar över oss o gör oss otillfredsställda, trista, irrande. Och vad blev vunnet för oss? Friheten att vara utstötta, friheten att söndra o avsöndra, för att slutasom konfessionslösa”

Så ställer Strindberg lite senare frågan :  ÄR GUD TEOLOG?

Intressant eller hur? Vad tänker ni kära vänner?

Agneta

Vänner,

Kyrkans kris är komplex.  Som sådan behöver den diskuteras. Det gör biskop Geoffrey Robinson i detta reportage från NCR:

http://ncronline.org/news/bishop-total-re-examination-catholic-faith-culture-needed

Gert Gelotte

Grotesco, Bögarnas fel

Det här blir intressant, jag har inte testat att lägga in en video förut, vi får se om det fungerar.

Satir är svårt, men Bögarnas fel av Grotesco är satir när den är som bäst,  rolig och tankeväckande trots att de egentligen inte överdriver så mycket. Vi har nog alla mött dessa speedade, maniskt leende kristna, eller i det här fallet troende, som ger oss enkla lösningar på tillvarons förvecklingar. Än värre är att det bakom den glättiga masken kan dölja sig den mest förfärliga människosyn. Vilket jag skrivit ett betydlig allvarligare inlägg om på min blogg

Tyvärr ligger videon inte så långt ifrån hur omvärlden uppfattar oss kristna och det tycker jag är sorgligt. Jag har skrivit det förut, men det är värt att upprepas, om bara de värdekonservativa kristna tar plats kommer kristendomen att tyna bort. Vi ”vanliga” kristna behöver synas mer, så att kristen inte blir synonymt med värdekonservativ.

Anneli